1700-talets vetenskapliga revolution går i en riktning mot att göra oss till robotar eller digitala

”Det har inte alltid varit en självklarhet att musikern ska spela exakt det som står skrivet. Fram till Mozarts tid improviserade musikerna ofta och lade då till musik som inte stod i noterna.” ( https://www.forskning.se/2022/06/16/friare-tolkning-noter-klassisk-musik/ ). En förändring skedde under 1800-talet då noterna massproducerades. Då blev det svårare att ge tillräckliga instruktioner för fri tolkning. Men en modern forskare har prövat att låta musiker få spela klassisk musik mer fritt efter eget gehör och det ger nytt liv åt musiken.

Jag tror inte det finns någon inbyggnad plan i den vetenskapliga revolutionen från 1700-talet och i den efterföljande industriella revolutionen men i dessa tekniska språngs inneboende logik ligger en nedvärdering av den mänskliga felande naturen och de mänskliga darrande händerna framför maskinens absoluta regelbundenhet och outtröttbarhet.

Människans egenheter det finaste vi har

Men mycket av det fina i oss människor är ju att vi gör allt på vårt sätt och att vi gör om misstag för att verkligen pröva om inte ens eget sätt kan fungera.

I forskningsöversikten ”Min europeiska familj : de senaste 54 000 åren” (Albert Bonniers förlag, Stockholm 2015 sida 65 )berättar vetenskapsjournalisten Karin Bojs bl.a. att det var cro-magnons oförmåga att hålla sig till exakt samma mönster som sporrade deras utveckling mycket snabbare än neanderthalarna. Neanderthalarna hade nästan exakt likadana mönster men symmetriskt avancerade i hantverk över årtusendena. Men cro-magnon införde oregelbundenheten vilket gjorde att vi kunde skapa konst och kanske att vår tekniska utveckling skyndades på.

Och som artikeln i forskning.se i detta inlägg kan ju den egna mänskliga variationen förhöja kvaliteten på konst.

Våra ättlingar kan bli robotar

Men jag har också läst i ett antal böcker att teknikoptimisterna på mainstreamsidan antingen ser vår framtid som att våra mänskliga ättlingar skall vara robotar. Eller skall man kopiera våra kroppar elektroniskt för att föra upp oss i ett digitalt moln. Men en digital kopia av mig är inte jag tycker jag. En robot kan inte vara mitt barnbarnsbarn.

Tekniken har fört oss långt och gett oss mycket gått. Men kanske är det dags för att bevara mänsklighetens roll i tillvaron och för att tänka lite på miljön.

Behöver vi kvantdatorer som går tvärs över gränsen mellan mikrouniversum där kvantar finns och där naturlagarna är så annorlunda att de knappt tycks finnas och vårt makrokosmos där det finns tämligen starka naturlagar.

Teknikoptimister hoppas också att vi ska kunna operera in ett chip i hjärnan som förbättrar prefrontala cortex så att vi aldrig gör moraliska misstag. Våra hjärnor ska också kopplas upp till ett digitalt internetmoln så att vi med tankens snabbhet kan ladda ned all info vi vill ha från sökmotorerna. Men vem har skapat den informationen i nätet? Hur vet vi att vi kan lita på den? Och vill vi låta mekaniken reglera hur våra hjärnor tänker? Är vi människor då?

I familjer med konstnärlig, musikalisk, bildskapande eller kreativ begåvning är det vanligare med anlag för schizofreni och bipolär sjukdom. Det är några hundratals gener och miljöanlag i okänd mix som bär på sjukdomsanlagen.

Är människans felbarhet bara felbar? (Bojs, Karin [2015] ss 50-52)

Vi har redan tekniken som behövs för att skapa välfärd åt alla på jorden och vi ligger nära att ha tekniken för att rädda miljön. Det vi behöver nu är att uppvärdera det mänskliga och att skapa en ekonomi som befriar människor och inte gör oss till slavar.