Den briljante borgerlige nationalekonomen Keynes förutsåg på 30-talet att vi idag på slutet av 1900-talet och början av 2000-talet om vi planerade samhället väl skulle behöva jobba ytterst få timmar i veckan. Varför är det då inte så idag?
Keynes och samhällsvetare efter honom förutspådde att effektiviseringarna, rationaliseringena, robotiserandet och automatiseringen av arbetslivet skulle göra att vi runt millennieskiftet skulle behöva jobba ytterst få timmar i veckan om alla delade på arbetet och vinsterna bättre.
På 80-talet verkar makthavarna till höger och även bland ledande högersossar ha blivit rädda för vad folk skulle göra med all den fria tid som arbetsdelning skulle kunna skänka dem. T.o.m. LO övertalades att tro att sänkt arbetstid var dumt. 30 timmars arbetsvecka anklagades för att vara hemsk stalinistisk planekonomi. Maxtaxan infördes så att folk skulle kunna jobba mera och kunna betala mer i skatt.
För att ännu mer få folk att längta efter att lönearbeta 40 h/vecka eller mer uppfann först borgarna ordet utanförskap. Ändå är man väl aldrig så innanför i samhället som när man hänvisas till socialförsäkringssystemet.
Köper vi mer får vi råd med mer välfärd. Köper vi mindre kollapsar samhällets predikades det.
Kan vi komma ur denna onödiga ideologiska propaganda för 40 h arbete/vecka åt alla? Kan vi istället dela på arbetet som den borgerlige nationalekonomen Keynes trodde att vi skulle vara smarta nog att göra?
Källa:
Mitt eget minne och
http://schlaug.blogspot.com/2010/09/larobok-for-grona-politiker-del-1.html