Dumhetens kriser – lågkonjunkturen i Sverige och världen 2012

Detta blir en övergripande och ihopkopplande artikel. Vi har nu i alla fall sedan 2006 mestadels haft lågkonjunktur. Detta anser jag i Sverige och många andra länder bero på att man inte satsar på offentlig sektor och skapar jobb åt alla.

De privata företagen genomgår sedan årtionden en konstant effektivisering, automatisering och globalisering (utflyttning av främst arbetarjobb till låglöneländer). Detta skapar på kort sikt större vinster för kapitalisterna. Men när folk inte har råd att konsumera för att de saknar löner från arbeten att handla med minskar ändå vinsterna. Då är min lösning keynesianism i lågkonjunktur i kombination med att bygga ut offentlig sektor permanent för att ersätta de nedskärningar som konstant pågår. Pengaflödet måste hållas cirkulerande i hela samhällskroppen för att konsumtionen av varor och tjänster ska kunna fortgå.

Sedan måste alla nationers riksbanker förstatligas såsom tex USA:s och Storbritanniens. Staten ska bli rik på att trycka pengar, inte någon enskild kapitalist. I Sverige äger Riksbanken sig själv. Så Riksbanken blir rik, men staten fattig, när Riksbanken trycker mer pengar. Staten ska inte behöva sätta sig i skuld för att trycka pengar.

Sedan årtionden har den keynesianska modellen ersatts av en nyliberal. Den nyliberala går ut på att spara sig ur lågkonjunkturer, att använda sig av kriser för att få folket att acceptera välståndsnedskärningar och att ha en hög arbetslöshet för att få folk att acceptera vilka jobb som helst vilket leder till sjunkande löner och arbetsvillkorsförsämringar. I USA har inte reallönerna stigit på 30 år. Konsumtionen höll man igång med privata lån. Men till slut skulle lånen på lånen betalas tillbaka.

Så kom oljekrisen vilken medförda att amerikanska låginkomsttagare inte hade råd att ta sig till jobbet. Då föll hela det amerikanska lånekorthuset ihop.

Detta ledde antagligen till den arabiska våren. Dessa spontana arabiska uppror uppstod när de som länge varit urfattiga inte ens längre hade råd med mat för dagen.

Samtidigt har vi kriser i hela Sydeuropa. Om inte EU hjälper dessa med bidrag och inte lån (som de inte har råd att betala tillbaka), så kommer vår svenska export att drabbas och då krävs det kanske drastiska nedskärningar i den svenska välfärden.

Så djupt i botten av alla dessa kriser ligger två stora kriser som är orsakade av dumhet:

• oljekrisen= vi har känt till att den håller på att ta slut sedan 70-80-talen. Ändå har för lite offentliga pengar satsats på en ny alternativ energikälla och kapitalisterna har satsat stora pengar på att köpa upp alternativa idéer till energikällor och lagt ner dem. Detta får vi nu betala med att oljan som drivit stora delar av 1900-talets ekonomiska boom nu börjar bli för dyr för att hålla konsumtionen och produktionen i gång när den sinar.
• nyliberalism-krisen: konstanta besparingar i lågkonjunkturer leder till långvarigare kriser. en nedskuren offentlig sektor med lite resurser kan inte tillräckligt hålla sysselsättningen och köpkraften uppe bland allmänheten. Detta leder till ofta återkommande lågkonjunkturer.