Det var länge ett kontrakt mellan folket och makten i Sverige att ju mer du jobbar, desto lättare får du det. Pluggade du hårt i skolan, fick du ett tjänstemannajobb där du fick sitta ned. Jobbade du hårt på golvet, kunde du meritera dig för ett lukrativt arbetarjobb som löpandebandsarbetare. Där var livet inte så lätt, men du fick pengar som gjorde att du kunde köpa dig till en harmoni i livet i alla fall. Studenter var fattiga, men kunde ta extrajobb i handeln och få en drägligare tillvaro. Socialförsäkringarna var relativt generösa så att inte köpkraften skulle urgröpas och tillväxten hotas, om en fabrik lade ner eller några anställda blev sjuka. Delvis är det så fortfarande. Men hårda jobb ger allt mindre pengar och tjänstemannajobb är allt slitigare. För att hålla dig kvar på de tillfälliga extrajobben som student respektive klara av de första tjänstemannajobben på låg nivå efter examen , behöver du vara snabb och ha en extrem kadaverdisciplin. De första jobben slår ut många som annars hade kunnat bidra i årtionden på en mer lagom nivå.
Den här vägen där färre får jobba hårdare för mindre, leder till mördande kamp om resterna från de rikas bord och skapar såväl höger- som vänsterextremism. Två saker behöver makten lära sig igen. Alla som arbetar behöver regelbunden tid för återhämtning och lek annars blir de sjuka. Det är den stora majoriteten av folket, låg- och medelinkomsttagarna, som håller igång konsumtionen som håller igång tillväxten. En fattig folkmajoritet kan bara nära en allt mindre överklass.
Återställ fördelningen mellan arbetarna och makten. Belöna återigen folket så att vi kan stå ut med underordningen. Makten kan inte bara ta, den måste ge också.