Ett samhälle som gynnar en stor majoritet på bekostnad av en stor minoritet får problem på otroligt många fronter.
Borgarna klagar på att med Löfvens regering har 80 % som arbetar fått det sämre för att 20 % som inte arbetar ska få det bättre. Jag är inte säker på att siffrorna stämmer för jag tror inte så många som 80 % gynnats av den förra regeringen. Nationalekonomiskt räcker inte köpkraft hos 80 % för att hålla igång tillväxten på någon nämnvärd nivå. Tillväxten behövs för att inte dagens kapitalistiska system ska krisa. Men att en stor majoritet ska få ha det bättre är oftast fel för det handlar ofta om att man utestängt minoriteten från dess del av kakan. Dels har man gjort arbetslivet onödigt effektivt så att inte alla hänger med, dels skulle offentlig sektor behöva byggas ut för att alla ens skulle ha chans att få jobb.
Hittills har vi bara talat om de ekonomiska aspekterna av att missgynna 20 %. Det finns andra aspekter som att de som jobbar låt oss säga fått ut nån tusenlapp mer i månaden efter skatt, samtidigt lider t.ex. allt fler i arbetslivet av stressjukdomar som migrän, fibryomyalgi, värk och ångest. Väldigt många av dem som fortfarande jobbar är på gränsen till att bli utbrända själva. Den vanligaste sjukskrivningsorsaken är psykisk ohälsa.
Och samhället halkar efter på allt fler fronter pga för låg skatt och privatiseringar som den allt oftare tekniskt strejkande järnvägen, de sjunkande skolresultaten, bristen på sjuksköterskor och läkare, brist på billiga, bra hyresrätter vilket lett till en skenande privatbostadsmarknad…