Jag delar inte ekonomiprofessor Peter Englunds syn på att en bostadskrasch skulle vara osannolik, men han förklarar mekanismerna väldigt bra om en sådan krasch skulle inträffa. Varför delar jag inte synen på osannolikheten för en krasch? Dels tror jag att det finns någon gräns för hur dyr en vara kan bli. När svenska ettor närmar sig priset för vad som nyss var priset på medelstora villor i övremedeklassområden anser jag att samhällsekonomin leker med elden.
Sedan kommer det alltid en lågkonjunktur historiskt sett och då kan den enes panikhusförsäljning leda till den andres som leder till den tredjes. Före Bildts stora start på avskaffandet av subventionerna av hyresrätter till låg- och medelinkomsttagare, så fanns det en balans på efterfrågan på privatägda familjebostäder. Idag är ränteavdragen för privathem lika dyra för samhället som hyresbyggsubventionerna var före Bildts avskaffande av desamma. Om man minskade på ränteavdragen och ökade på subventionerna av kostnadseffektiva hyresrätter, så tror jag detta skulle vara en avgörande lösning. Visserligen skulle väl detta också leda till en privatbostadspriskrasch, men en sådan tror jag är oundviklig. Fortsätter vi utan att subventionera hyresrätter, så tror jag bara kraschen kommer bli än större i framtiden när den väl kommer.