Varför började välfärden i Sverige monteras ned från 70-talet?- Kan alla få arbete?
- Hur ger vi folk råd att bo?
- Klimatet – hur räddar vi det?
- Må bra i ett utmanande samhälle, går det?
Den nyutgivna boken ”Överlevnad – för samhället och människorna” vill väcka diskussion om samhället och livet. Läs recensionen av Lars Gahrn, fil. dr. i historia, här!
Den internationella högern representerad av den borgerliga regeringen i Sverige på 1970-talet trixade med nationalräkenskaperna för att få det att se ut som om Sverige inte hade råd med välfärd och full sysselsättning. De lyckades med hjälp av nationalekonomen Assar Lindbeck På punkt efter punkt visar författaren i boken hur vänstersocialdemokrati är nödvändig för ett välfungerande och välmående Sverige och omvärld. Författaren berättar också om sin utbrändhet till följd av det ökade tempot på slutet av 90-talet. Sedan påminner han om att människan är felbar till sin natur och att vi inte kan lagreglera i detaljfrågor.
Boken berättar också om hur man till viss del kan öka sitt välbefinnande och minska sin stress trots att vi lever i ett väldigt krävande åtstramningssamhälle.
Är du nyfiken?
Det är ett sätt att se på hur den positiva utvecklingen bröts. Det finns andra.
Alice Amsden pekar på hur i-länderna upptäckte att flera icke-europeiska länder höll på att bli konkurrenter till dom, och medvetet såg till att knäcka dessas ekonomier, bland annat genom att höja räntorna på deras lån (Amsden: Escape from empire).
Susan Strange pekar på hur USA bröt mot Bretton Woods-överenskommelsen som hade hållit högkonjunkturen uppe, genom att vägra lösa in dollarn i guld. Dvs i praktiken genom att trycka dollar till en sjunkande kurs pracka på andra länder kostnaderna för Vietnamkriget. Vilket ledde till att även UK bröt mot reglerna genom att avskaffa alla regler för bankerna för att locka all finansindustri till London. Sen var vilda västern lös (Strange: Mad money).
Carlota Pérez pekar på att högkonjunkturen berodde på att hela samhället byggdes om för de nya industriprodukter som löpande bandet gjorde möjliga att sprida till alla. I första hand bilismen och hushållsapparaterna. Detta kunde man dock inte hålla på med hur länge som helst. förr eller senare blev marknaden mättad, och ren spekulation tog över med det samlade kapital som inte längre kunde användas produktivt (Pérez: Technological revolutions and financial capital).
José Gabriel Palma anknyter till detta och menar att bakom den nyliberala politiken stod den industri som inte ville avstå från den gynnade rollen, främst bil-oljekomplexet, med hjälp av finansbranschen. Nyliberalismen var för dem ett sätt att tygla den stat som annars kunde ha funnit en ny bransch att gynna och bygga om samhället för (Palma: The revenge of the markets on the rentiers).
Säkert kan man hitta andra infallsvinklar på det. Att bara lyfta fram oljepriset är att göra det för lätt för sig. För att få en ny gyllene era krävs något stort, Carlota Pérez har ett förslag: https://www.opendemocracy.net/en/how-to-make-economic-crisis-creative/
Vad som än är de på detaljnivå exakta orsakerna till övergivandet av keynesianismen till följd av oljekrisen på 1970-talet, det kan finnas kompletterande aspekter, så visar ekonomisk statistik från perioden att BNP var högre, tillväxten var högre och sysselsättningen var högre under oljekrisen trots stagflationen än när nyliberalismen ökade ägarnas och de högsta tjänstemännens ekonomiska del av produktionsutfallet från slutet av 1970-talet. Den mesta forskning pekar på att vi har råd med socialdemokrati. Eller att det är socialdemokratisk ekonomi som får samhället att fungera. De författare och böcker du hänvisar till eller att bilindustrin ville förhindra framtagandet av en ny storprodukt som kunde ersätta bilproduktionen som ekonomins motor motsäger inte min tes. Bokens tes att keynesianism alltjämt är oerhört viktig för en välfungerande ekonomi håller. Vi kanske inte behöver gå tillbaka till 70-talets skattenivå men skattenivån mellan 2000-2006 var rätt bra om man gör vissa mindre modiferingar för att underlätta för småhusägare och inkomsttagare med löner under 35-40 000 i månaden. ISK-skatten var också bra för att underlätta aktiehandel. Men ISK-skatten kunde kompletteras av en Tobin-skatt på penningtransaktioner för att uppväga skatteförlusten av införandet av ISK-skatten.
Det har du alldeles rätt i. Utvecklingen efter 1980 har varit eländig på alla plan – utom för Ostasien som inte har följt det nyliberala receptet (se Amsden, eller Yi Wen som har skrivit en kul bok om hur kineserna kopierade USAs 1800-talspolitik: The making of an economic superpower).
Jag tror dock att Keynes inte har hela lösningen. Han är för kortsiktig – ”i det långa loppet är vi alla döda”. Kineserna följer andra ledstjärnor, t.ex. Alexander Hamilton och Friedrich List, som betonar att produktion och produktivitet är viktigare än business, och att man måste bygga långsiktigt.
Som vi själva gjorde ända fram till 1980, möjligen med lite svacka mot slutet.
Men Keynes betonar väl hur produktion/produktivitet hur mycket som helst bara att denna inte kan fortgå utan att samhällets aktörer har pengar.