Jämlikhet bygger makt

Jämlikhet bygger det starka samhället.

Varför ska lågavlönade arbetare, de arbetssökande, de som föds med en funktionsnedsättning eller de som arbetslivet slår ut leva väsentligt annorlunda än vanligt folk. Och varför skulle vanligt folk ha det betydligt sämre än de rika?

Vi rödgröna måste tro på frihet under ansvar och jämlikhet om folk ska rösta på oss.

På 1970-talet kom nyliberalismen. Den ville minska vår jämlikhet och införa en avreglerad marknad och minimerad offentlig sektor. Efter Reinfeldt gick nyliberalismen över i åtstramningspolitiken. Detta innebär att staten ska spara vilket innebär att produktionen minimeras i onödan. Privatpersoner, företag, föreningar och all offentlig sektor som inte är staten får driva ekonomin genom att ta lån.

(I själva verket har Sverige och andra länder med en oberoende centralbank enorma resurser. Staten kan trycka pengar så länge detta ökar produktiviteten. Läs mer här.)

Grunden för åtstramningspolitikens samhällssyn och avsky mot jämlikhet är släkt med den radikala högerdebattören Ayn Rands budskap. Hon skrev att solidaritet är den högsta ondskan. Rand sade att eliten högst upp i samhället driver samhället framåt och inte de längst ner.

Makthavare måste leverera jämlikhet

Men i många samhällen har det nu som då funnits diktaturer. Vad har fått dessa att bestå? Jo, om de levererat välfärd till folket.

Enligt Marx dialektik fick vi den borgerliga demokratin på 1800-talet när demokratin som institution blev effektivare på att leverera välfärd till folket.

Vår jämlikhet minskar via sänkta socialförsäkringar, minimerade bidrag och försvagade fackförbund samt arbetsrätt. Detta ska pressa att ta de sämsta arbeten de kan få så går samhället mot att vi alla ska sträva efter våra värsta stämningars fruktan. Då blir arbetena sämre för alla.

Detta leder till ett överskott av arbetssökande på dåliga arbeten. Ju fler som söker dåliga arbeten, desto sämre kommer dessa bli enligt principen om tillgång och efterfrågan och den järnhårda lönelagen.

Pensionsfrågan en valvinnarfråga

Nu är 36 % redo att byta parti beroende på vem som levererar bäst ålderspensioner. Detta visar att vi bygger makt underifrån. Att leverera jämlikhet bygger makt. De rödgröna kan inte behålla makten om de inte levererar betydligt anständigare villkor för låg- och medelinkomsttagare.

Samtidigt är det de mångas produktionsförmåga, de mångas köpkraft, de mångas fritid (att konsumera på), de mångas know-how och de mångas kreativitet som avgör vilken ekonomi och industri vi får.

Folk presterar bättre på arbetet i organisationer med jämlikhet och där folk får möjlighet att prioritera och att verka under avslappnade villkor.

Offentlig sektor bygger historiskt en arbetsmarknad med jämlikhet, full sysselsättning, en stabil ekonomisk utveckling även i lågkonjunktur och är nödvändig för att ett land ska ha en konkurrenskraftig teknik- och läkemedelsutveckling.

Vi kan ha vissa löneskillnader för att gynna dem som levererar resultat, dem som studerat, dem som har riskfyllda arbeten eller dem som har mycket ansvar.

Men de rödgröna får inte glömma att vanligt folk måste ha det bra.

Marknadshyror raserar det starka samhället

Marknadshyror är en vederstyggelse. Trycker staten pengar, har vi råd med att subventionera hyresrätter med reglerade hyror. Marknadshyror gör att låg- och medelinkomsttagare inte har råd att bo eller att de får bo ohälsosamt trångt. Dessutom minskar köpkraften när folk får marknadshyror. Detta missgynnar merparten av landets företagare som inte är fastighetsägare. Jämlikhet bygger den goda, reglerade kapitalismen.

Vad är då bra? Ja egentligen borde ingen oavsett om hen är i arbete eller utanförskap få ut mindre än 20 000 SEK efter skatt.

För några år sedan skrev ETC att Sverige var så rikt att hade alla fått lika lön hade vi fått 40 000 före skatt.

Så 20 000 som en lägstanivå för alla efter skatt per månad borde vara målet och denna nivå måste både pris- och löneindexregleras för att inte lägstanivån skall gröpas ur med tiden. Socialbidraget kan vara några tusen lägre men inte under 14 000 netto.

Varför ska lågavlönade arbetare, de arbetssökande, de som föds med en funktionsnedsättning eller som arbetslivet slår ut leva väsentligt annorlunda än vanligt folk. Och varför skulle vanligt folk ha det betydligt sämre än de rika?

Vi rödgröna måste tro på frihet under ansvar och jämlikhet om folk ska rösta på oss.