”Den som är satt i skuld är inte fri.” Göran Perssons resa till New York för att be om lån och genomföra nedskärningar har blivit en destruktiv och osann myt inom svensk politik.
Men berättelsen om krisen på 1990-talet och behovet av budgetsanering är inte korrekt. Det skriver forskarna Niklas Altermark, Max Jerneck och Elisabeth Lindberg på Aftonbladet 2023-06-21.
Räntespiralen och den ekonomiska krisen orsakades i början av Federal Reserves räntehöjning, inte av Sveriges statsskuld.
Statens underskott minskar privata skulder
Dessutom ökade inte de de svenska medborgarnas skuldsättning, utan statens skulder motsvarades av minskade privata skulder.
Idén om expansiva åtstramningar, att skära ner i statens utgifter för att vinna marknadens förtroende, har visat sig vara felaktig.
Idag vet vi att nedskärningar under lågkonjunkturer inte hjälper ekonomin.
Riksbanken är i själva verket den institution med makt att stabilisera räntorna, men på den tiden var centralbankernas stödköp av statsobligationer tabu.
Sammantaget är berättelsen om Perssons resa och nödvändigheten av budgetsanering inte sann, men den lever ändå kvar i politiken.
Välfärden bygger en sund ekonomi. ”Den som är satt i skuld är inte fri” är en lögn när det gäller stater med egen riksbank och som inte har fast växelkurs.
Källa: https://www.aftonbladet.se/kultur/a/0QOmVB/goran-perssons-hjaltesaga-ar-en-farlig-logn
S problem är kanslihushögern
Jag tror S problem är kanslihushögern som sedan 1982 effektivt lyckats få S att tävla om att vara mer nyliberala och mer mot statliga investeringar än borgarna själva. S genomförde under sina regeringar på 1980-talet värre nyliberala reformer än borgarna på 1970-talet. 1985 genomförde S borttagandet av hinder för kapitalflytt utomlands. Det gjorde att varje beskattning av de rikaste riskerar att leda till kapitalflykt. Sedan genomförde S kreditavregleringen som i kombination med mindre statligt penningskapande och ett försämrat subventionssystem med marknadsinslag till hyresrättsbyggande tillsammans ledde först till spekulation och prisexplosion på privatägda hem och sedan en brutal finanskrasch på 1990-talet. Denna finanskrasch berodde också på S’ krispaket i slutet av 1980-talet. Detta krispaket ville knäcka den dåvarande högkonjunkturen. Denna högkonjunktur hade lett till rekordlåg arbetslöshet. Detta ledde till bättre arbetarvillkor och mer arbetsplatsjämlikhet. Det skrämde livet ur makten. Alltså skapade S tillsamman med borgerliga partier och V1990-talskrisen för att knäcka sysselsättningen för att skapa makt över löntagarna åt kapitalet. S problem är kanslihushögerns stora inflytande.
Lång historia av farlig högervridning
Särskilt S ekonomiska politik sedan 1980-talet var ju med om att skapa den mot socialdemokraterna fientliga opinionen. Ja, det började ju redan på 1930-40-talet någonting när partiordföranden då började ta råd allt mer av nationalekonomer med hjärtat till höger. Sedan 1968 när industrin, konjunkturen, opinionen var starkt till S favör trixade ledande sossar och lurade en av Alfreds Nobel då gamla och senila dotterdöttrar att godkänna Ekonomipriset till Alfred Nobels minne i strid mot Alfred Nobels vilja. Nobel ansåg inte ekonomi vara en vetenskap. Redan på 1970-talet i tid närstående statskuppen från högern i Chile gav Nobelstiftelsen fredspriset till Milton Friedman. Friedman stödde inte bara statskuppen i Chile utan han lade även grunden för den pseudovetenskap som alltmer förbjudit statliga investeringar i samhället. Friedmans nationalekonomiska syn har skapat vår skenande ojämlikhet, ohälsa i arbetslivet, marknadshyror, finanskriser, aktie- och småhusspekulation etc. Så kanslihushögern i S har ju kuppat S politik och mediestrategier till att motarbeta ett vänstervridet S.
Altermark är också medförfattare i en skrift om fler socialdemokratiska svek, Katalys skrift ”Vi skär ner på välfärden för att rädda välfärden, se anmälan med länk på https://gemensam.wordpress.com/2021/12/10/socialdemokratiska-regeringars-nedskarningspolitik-beror-knappast-pa-dumhet/.
Litegrann ser det ut som lögnen från 1980: vi bygger ut kärnkraften för att avveckla den.
För nu 14 år sen skrev några framträdande socialdemkrater skriften ”Snart går vi utan er”, riktad till S. Var blev de av?
Som alltid är dina kommentarer intressanta.
Göran Persson har stort ansvar för försämringen genom sin angrepp sin bristande om skolan som skolminister och för utvecklingen av marknadsskolan som finansminister
Precis!
Milton Friedman formulerade förändringens axiom. ”Endast en kris – verklig eller inbillad – kan åstadkomma verklig förändring” – först i krisskeden och chocktillstånd kan nyliberala idéer ta initiativet för att privatisera allmänningarna, förbjuda fackförbunden, avskaffa social välfärd, släppa priserna fria och cementera äganderätten och centralbankens överhöghet. Finanskrisen i Sverige 1992, Asien 1997 och världen 2008 vittnar om detta moment och nedrustning.
Hela idén med nyliberalismen är att marknadsmekanismerna ska tillåtas styra över mänsklighetens öde. Tanken är att ekonomin borde diktera samhällets regler och inte tvärtom. De har spenderat flera hundra miljoner dollar för att marknadsföra nyliberalism som mänsklighetens naturliga och normala tillstånd.
Chicagoskolan med Milton Friedman som portalfigur står för marknadsföringen av den ekonomiska teorin som är emot alla statliga regleringar utom när det gäller att rädda samma system.
Skolan bröt inte bara väg i Latinamerika och USA, utan även Europa med 70-talskrisens valutasammanbrotta, nyliberalismens härtåg i Kina och Ryssland 1989 resp 1919; Asien 1997 och Sverige 1992 i finanskrasceh. Den går brutalt fram mot fattiga och hela det sociala system. Folken delas i en över- och underklass.
Samma ekonomiska teorier har varit normerande för många av världens universitet och ekonomutbildningar. Med hjälp av Riskbankens ekonompris till Nobels minne 1968 likriktas den ekonomiska utbildningen världen runt.
Den har även påverkat Världsbankens och IMF:s ekonomer, som i sin tur lett till att många fattiga länders regeringar tvingats till utauktionering av allmän egendom till privata kapitalintressen.
Samma har skett i Sverige. Efter 1992 tränger en finanskapitalism fram i Sverige. Att tjäna pengar på pengar utan att skapa ny nytta och arbeten. Pengar växer via värdepapper, högre marknadsvärlden och spekulation på fastigheter. Groteska former utvecklas i Asien och Afrika genom spekulation på ris och grödor med svältkatastrofer som en följd.
Näringslivet och industrikapitalismen bygger på produktutveckling och produktion. Genom ”Svenska modellen” byggdes svensk välfärd upp i dynamisk samverkan i en vinna-vinna-relation. Samhället skapade förutsättningar som gynnade alla . Välfärden är en förutsättning för såväl samhälle och näringslivet. En marknad kan inte finnas utan det mänskliga samhället.
Precis medelklassen, arbetarklassen, de arbetslösa, de funktionsnedsatta och de sjuskrivna behöver alla varandra frö sitt välstånd, men även landets rikedom och de rikas välstånd är beroende av allas jämlikhet, välmåga och välfärd. Detta gör också livet roligare samt musiken och filmerna bättre.
70-talet och oljekrisen är genombrott för en antiutveckling.
Efter oljekrisen på 70-talet och när guldfoten för dollarn försvann 1971 vädrade nyliberaler lukten av valutaspekulationen och med en armada av iskalla systemskiftare och miljonfinansierades en propaganda som gick de till storms mot det välfärden och det keynesianska systemet. Men lösningen är ju inte ett mer orättvist system som bygger på utarmning av ändliga resurser. Resultatet är att fåtal tar hem storkovan som i ett pyramidspel.
Nu lägger dessa aktörer massor av krut på att skylla alla problem på välfärds-staten och hävda att lösningen är en ohämmat fri marknad.
Det faktum att oljekrisen byggde på en kompensation på valutaförluster, som spred finansiell obalans, arbetslöshet och devalvering är förträngt. Valutakriget började och blev vägen via valutaormen, ecu och euro. Att spekulationen hängde ihop med en guldfoten och oljekartellen föll i glömska. Lika lite som att den klassiska liberalismen med en oreglerad marknad kraschade redan under depressionsåren på 30-talet, där en lag kom att stiftas mot bankernas korrupt handel och spekulationer och ny ”deal” om nationell återuppbyggnad.
Robert W Cox, professor i politisk vetenskap sa följande:
”Nyliberalismen omvandlar staterna från att vara buffertar mellan externa ekonomiska krafter och den inhemska ekonomin till att bli verktyg för att anpassa den inhemska ekonomin till den globala ekonomins krav.”
Med andra ord är det marknaden, finansspekulanter och företag som sätter reglerna för vilken politik som är önskvärd och för att attrahera kapital och arbetstillfällen bjuder staterna under varandra. Välfärdsstaten måste nedrustas eftersom marknaden kräver det.
Nobelpristagaren och nationalekonomen Joseph Stiglitz, som i flera år var chefsekonom på Världsbanken, avslöjade hur IMF under 80 och 90-talet tvingade länderna i Asien, Afrika och Latinamerika att göra kreditavregleringar.
”IMF-upploppen är plågsamt förutsägbara. När ett land är ”nere för räkning, drar IMF nytta av situationen och pressar ut den sista blodsdroppen ur dem”.
KAPITALETS ORDNING
Hur ekonomer skapade åtstramningsdoktrinen och banade väg för fascismen
Av Clara E. Mattei
FAKTA
I mer än ett århundrade har regeringar svarat på finansiella kriser med åtstramningspolitik– sänkta löner, minskade offentliga utgifter och försvagad välfärd – i syfte att rädda statsfinanserna. Politiken har blidkat långivare men samtidigt haft förödande effekter på den sociala välfärden i länder över hela världen. Idag måste frågan därför ställas: tänk om sunda statsfinanser aldrig var målet?
Åtstramningspolitikens skapare erkände att syftet var att återställa klassklyftorna.