Hur har en särskilt begåvad elev i skolan det? Det finns en acceptans i skolan för extra begåvning vad gäller konst, musik och idrott men inte vad gäller akademiska ämnen. En särskilt begåvad elev kan få öknamn som ”plugghäst” och försöka dölja sin begåvning genom att medvetet svara fel eller underprestera. Detta riskerar att ge den särbegåvade eleven en negativ kompetensutveckling helt i onödan.
En särskilt begåvad elev tenderar skolpersonal och rektorer att se som svår snarare än som en tillgång. Detta säger forskaren Malin Ekesryd Nordström, som nyligen disputerat vid Pedagogiska institutionen vid Umeå universiteten. Malin Ekesryd Nordström arbetade tidigare som specialpedagog och belyser att förståelsen och hanteringen av särskild begåvning varierar bland skolans personal.
Trots att förskolan ofta fungerar som en gynnsam miljö för dessa barn, finns det brister i kommunikationen vid övergången till grundskolan.
Detta kan leda till understimulering och missnöje i skolan. Stress och hög arbetsbelastning bland personalen bidrar också till en fokus på problem snarare än på möjligheter för en särskilt begåvad elev. Avhandlingens slutsatser understryker behovet av ökad medvetenhet och pedagogiskt stöd för att främja utvecklingen av dessa elever.
Lätt uttråkade då fokus ligger på de med mest svårigheter. Blir tyvärr så när fokus är på att putta alla över godkänt gränsen samtidigt som vi har för lite resurser.
Resurser är essentiella.
Ännu värre blir det om skolorna deltar på en marknad med poängberäkning i kvällstidningarna – då ger man lätt högsta betyg även åt dom som inte lär sig nånting alls, för att skolan ska få högt betyg i rankningen.
Men bortsett från det så visst blir man understimulerad om man redan kan det som lärs ut. Jag sov mig genom första och andra klass, eller ritade gubbar i böckerna, eftersom jag redan kunde allt. Det hade nog varit bättre om lärarna hade gett mig ”bredvidläsningsböcker” som det hette en gång i tiden. För såna fanns ju faktiskt, tidigt. Nils Holgersson skrevs som en ”bredvidläsningsbok” i geografi redan 1906.
Emellertid är det här vansinnigt svårt, säger pedagogikexperter. I en normal femteklass finns det elever på kompetensnivå mellan åtta och fjorton år. Förutom alla olika intressen som ungar kan ha. Antagligen är hela idén med årsklasser ett misstag. Kanske det är bättre att låta dom tillägna sig det som läroplanen anser att man bör kunna som medborgare i den takt det tar, varje ämne för sig. Och om dom är helt hopplösa i tretton-fjortonårsåldern låta dom arbeta med nåt dom kan och sen söka sig till en folkhögskola när dom har insett att man måste kunna något om man ska komma nån vart i livet. Fast det har jag visst redan skrivit.
En av mina kompisar arbetade som lärare för hopplösa högstadiefall, och han berättade en gång hur enkelt det var att få även dom eleverna att lära sig bara dom förstod vad det var bra för. Så ägna gärna den pedagogiska expertisen åt dom och låt dom som redan kan klara sig själva på fri hand – men ge dom gärna uppgifter som är lite svåra. Så stimulerar man alla.
Precis