Katalys skriver mycket insiktsfulla texter och rapporter om arbetsvillkor, jämlikhet, demokrati och en hållbar ekonomi samt naturens förutsättningar.
Jag har det tufft ekonomiskt, men har skänkt 100 kr till Katalys. Nu ber jag dig om din hjälp till Katalys. Efter ett år vid makten har den högerinriktade Tidöregeringen, med stöd från SD, satt igång förändringar som hotar fundamentala delar av den svenska demokratin. Från begränsningar i fackföreningsrörelsens frihet till nedskärningar inom folkbildning och media utgör dessa förändringar det största hotet mot svensk demokrati på 100 år.
Katalys förbereder en motattack genom att kartlägga och informera om dessa hot. Katalys behöver din hjälp för att stå emot högerns angrepp. Högerinriktade tankesmedjor har betydligt mer pengar än arbetarrörelsen. Men om många bidrar med en slant kan Katalys sätta stopp för dessa förändringar. Katalys kan ta ledningen, höja självförtroendet och stridsviljan i arbetarrörelsen.
Hjälp Katalys att försvara demokratin genom att skänka ett bidrag. Varje liten slant räknas, och om vi gemensamt tar kampen kommer högern att misslyckas. Kan du ge något till Katalys?
Jag är lite tveksam till tesen. En demokrati som bygger på statliga bidrag är inte mycket värd, man biter inte den hand som föder en.
Utomlands har man för det mesta inte såna här statliga bidrag – och det ser ut som om den demokratiska livaktigheten är bra mycket högre på många håll än den är i Sverige. Åtminstone tycks folk vara mer beredda att försvara sig än i Sverige där man alldeles för mycket litar till att snälla statstjänstemän och politiker ska fixa det åt en. Vilket dom förstås inte gör.
Vi minns t.ex. systemets stora nederlag i striden mot de gula västarna – i princip förbjudna reformer blev nödvändiga. Och de gula västarna hade inga bidrag, de var inte ens en organisation. Det är bara det att fransmän är vana vid att dom måste försvara sig själva för att något ska bli gjort.
Samma vana hade min farfars generation, dvs dom som var födda i slutet av 1800-talet. De organiserade helt utan statliga bidrag ett imponerande folkrörelsesamhälle som gjorde välfärdsstaten nödvändig genom politiskt tryck. Tyvärr begrep dom inte riktigt vad dom hade gjort, så dom försökte inte skydda sina maktmedel utan överlät dem till staten.
Vilket vi lider av idag.
Då ifrågasätter du Underskottsmyten av Stephanie Kelton och Entreprenörsstaten av Mariana Mazzucato? Självklart seplar statliga bidrag stor roll särskilt för de verksamheter som säljer något så opopulistiskt som idéer om ett friare, jämlikare och solidariskare samhälle istället för godis, alkohol, roliga filmer etc. Kortsiktiga nöjen behövs också men som jesus ska skall vi inte leva av jordiskt bröd allena.
Jag bara ifrågasätter det strategiskt vettiga hos organisationer som säger sig vara oppositionella men ändå bygger sin existens på att staten ska finansiera dom. Man biter inte den hand som föder en.