I en värld där klimatkrisen och naturens överlevnad är heta ämnen är det lätt att förlora hoppet. Men om man följer forskningens spår, framträder en lovande framtid. Gröna teknologier rycker fram. John Rothgeb är en entusiastisk röst som delar med sig av hoppfulla insikter.
Rothgeb belyser den ekonomiska sidan av övergången till förnybara energikällor och elbilar. Rothgeb pekar på den dramatiska minskningen i kostnader för förnybar energi och elbilar. Dessa konkurrerar nu ekonomiskt med traditionella alternativ. Samtidigt har fossilbränslen blivit dyrare. Odemokratiska krafter äger ofta fossilbränslena. Det skapar en ekonomisk och geopolitisk osäkerhet för fossil energi.
Fossila bränslen blir dyrare. Samtidigt har förnybara energikällor sett en 90% kostnadsminskning över tre decennier genom innovation.
Nya upptäckter över hela världen sker. Tillsammans med alternativa utvinningsmetoder, lovar en stabil tillförsel av litium för en grön framtid för förnybara batteriteknologier.
Pågående forskning om batterier, inklusive teknologier som fast form och nanopartiklar, säkerställer förbättrad prestanda och lägre kostnader.
Red Justice’s tankar
Lika avslappnad som Dr. Ritchie nedan är jag inte. Men med statliga underskott, progressiva skatter, mer offentlig forskning, mer regleringar av näringslivet satsade på och för samhällets och folkets gröna och sociala behov, så har vi en chans att göra något någorlunda positivt av vår framtid ändå. Men Dr. Ricthie visar med vetenskap att även om miljökämparna inte får med sig politikerna, sker det ändå en rask utveckling mot grön teknik och grön energi.
Ett av de nya stora hoppen är hur bra det verkar gå att framställa matvaror med ”precision fermentation” som smör, mjölk och snart kanske all mat från en kemisk process med mikrobakterier, ibland lite väte, koldioxid från luften och solel. Processen är billig och orsakar mycket mindre utsläpp samt tar koldioxid från luften.
Ung, ledande forskare också positiv till chansen för en grön omställning
Dr. Hannah Ritchie utmanar uppfattningen att inga framsteg sker i kampen mot klimatförändringarna. Hon är senior forskare vid University of Oxford och biträdande redaktör på Our World in Data. Ritchie delar med sig av sitt optimistiska perspektiv i sin kommande bok ”Not the End of the World”. Trots de dystra berättelserna om klimatförändringarna lyfter Ritchie, 30 år, fram positiva framsteg när det gäller minskad avskogning, förbättrad luftkvalitet och den ökande användningen av teknik för ren energi.
Bokens utgångspunkt är kritisk mot dem som berättar för barn att de kommer att dö av klimatförändringarna. Exempelvis gör aktivistgrupper som Extinction Rebellion, detta. Ricthie förespråkar en mer balanserad berättelse. Data kan bygga en positiv på hur vi kan ta itu med klimatförändringarna. Ritchie erkänner effektiviteten hos röster som Greta Thunberg och Bill McKibben. Men vi behöver olika sätt för att mobilisera en bredare publik.
Den kommersiellt drivna energi- och teknikutvecklingen räcker långt
Den unga forskaren är oroad över vår nuvarande utveckling mot en temperaturökning på 2,5 till 3 grader. Ritchie understryker potentialen för lösningar. Hon är medveten om politiska och företagsmässiga hinder. Men hon tror att ekonomin kommer att driva på förändringarna. Hon avfärdar onödig stress på enskilda åtgärder som användning av plastsugrör. Istället uppmanar Ritchie till fokus på effektiva åtgärder som minskad köttkonsumtion och hantering av matavfall.
Hon navigerar försiktigt i den politiska terrängen. Ritchie betonar vetenskapens roll när det gäller att presentera fakta och potentiella effekter. Samtidigt undviker hon att diktera för politiken. Hon är medveten om riskerna med att politisera debatten om klimatförändringarna. Ricthie understryker vikten av tydlig kommunikation och vetenskapens roll som grundpelare.
Ritchie tar upp människans irrationalitet. Miljökämpar måste skräddarsy budskap för individuella problem. Ritchie ifrågasätter politiseringen av klimatåtgärder och konstaterar att ren energi omfamnas över politiska gränser. Även om hon tvivlar på att vi kommer kunna behålla 1,5-gradersmålet, är hon optimistisk när det gäller att begränsa den globala uppvärmningen till nära två grader. För det behöver vi effektiva åtgärder för anpassning och motståndskraft.
Tekniken förbättras snabbt och hela tiden
Förnybara teknologier, som solceller, vind och batterier, förbättras kontinuerligt vad gäller kapacitet och kostnadseffektivitet. Infrastruktur kan snabbt implementeras, till skillnad från de långa tidslinjerna för fossila bränsleprojekt.
Genombrott erbjuder alternativ till sällsynta jordartsmetaller och lugnar John Rothgebs oro över materialtillgänglighet.
Ökande investeringar i förnybara energikällor och elfordon speglar potentialen för höga vinster och låg risk, i kontrast till den mognande fossila bränsleindustrin.
Mångsidiga förnybara energimetoder, från sol och vind till geotermi och vätgas, erbjuder flexibla lösningar för olika behov.
Förnybara energikällor kan snabbt implementeras, fungera modulärt och oberoende, vilket bidrar till en snabbare övergång jämfört med traditionell fossilbränsleinfrastruktur.
Med nära noll marginalkostnader för sol- och vind ”bränsle” blir förnybara energikällor mycket lönsamma efter den initiala infrastrukturinvesteringen.
IIT förbättrar hanteringen av förnybara energikällor, underlättar fjärrövervakning och innovation, vilket leder till ytterligare kostnadsminskningar.
Utöver ekonomiska vinster erbjuder förnybara energikällor renare, hälsosammare energi och har potential att eliminera miljontals dödsfall och relaterade medicinska kostnader kopplade till föroreningar från fossila bränslen.
Gynnsamma ekonomiska, teknologiska och miljömässiga faktorer
Sammanfattningsvis grundar sig Rothgebs optimism i en sammanflätning av ekonomiska, teknologiska och miljömässiga faktorer, vilket gör den globala övergången till förnybara energikällor inte bara möjlig utan oundviklig.
En central komponent i den gröna omställningen är övergången till elektrifiering och förnybar energi. Rothgeb betonar att detta inte bara är ett ideologiskt ställningstagande utan en ekonomisk nödvändighet. Han framhäver hur forskare världen över arbetar intensivt för att ersätta sällsynta metaller i batterier med mer tillgängliga och miljövänliga alternativ.
Framgångsrik batteriutveckling
Batteriteknologi, en nyckelkomponent för att driva elbilar och lagra förnybar energi, står i centrum för denna övergång. Rothgeb delar med sig av hur forskning och innovation har lett till betydande kostnadsminskningar och ökad effektivitet inom batterisektorn. Han föreslår också att framtida teknologier, såsom fasta batterier och batterier baserade på vanliga material som aluminium, svavel och järn, kommer att ytterligare sänka kostnaderna och minska beroendet av sällsynta metaller.
I samband med detta diskuterar Rothgeb utmaningarna med lithiumtillgången och hur forskning arbetar mot att lösa detta problem. Han nämner upptäckter av stora lithiumfyndigheter runt om i världen och påpekar att på lång sikt kommer nya batteriteknologier, såsom fasta batterier och användningen av vanliga material, att ersätta eller komplettera dagens litiumbaserade lösningar.
Björklöv som ny halvledare
Från den globala scenen riktar vi nu blicken mot Umeå universitets banbrytande forskning. Här har forskare tagit ett stort steg mot hållbar teknologi genom att skapa organiska halvledare från björklöv. Genom en enkel tryckkokningsprocess har de producerat kolbaserade partiklar i nanostorlek med optimala optiska egenskaper.
Denna innovation eliminerar behovet av sällsynta och miljöskadliga metaller. Dessa har forskare använt i tillverkningen av organiska halvledare för mobilskärmar och andra optoelektroniska tillämpningar. Att använda björklöv som råmaterial öppnar också upp möjligheten att anpassa processen efter olika platser och tillgänglighet på råmaterial, vilket gör det till en hållbar och mångsidig metod.
Forskarna har inte bara skapat ett alternativ till dagens kommersiella kvantprickar utan har också visat att deras kolprickar, integrerade i ljusemitterande elektrokemiska celler, kan generera ljusstyrka jämförbar med en datorskärm. Detta uppnår forskarna utan användning av tungmetaller eller kritiska råmaterial. Det utgör ett viktigt framsteg för mer hållbara teknologier.
Slutligen poängterar Jia Wang, forskare vid institutionen för fysik, Umeå universitet att denna forskning inte bara är begränsad till björklöv utan kan tillämpas på olika växtblad och platser, vilket öppnar upp för många möjligheter. Han ser kolprickarna som inte bara löftesrika för skärmteknologi utan också för bioimaging, sensorer och förfalskningsskydd.
Denna omfattande blick på hållbar teknologiforskning ger oss inte bara hopp utan konkreta exempel på hur forskning och innovation driver förändring. Det är ett steg närmare en framtid där teknologin inte bara möter våra behov utan också skyddar vår planet och dess resurser.
Red justice’s tankar
Lika avslappnad som Dr. Ritchie är jag inte. Men med statliga underskott, progressiva skatter, mer offentlig forskning, mer regleringar av näringslivet satsade på och för samhällets och folkets gröna och sociala behov, så har vi en chans att göra något någorlunda positivt av vår framtid ändå.
Så billig som sol- och vind-el håller på att bli är det ett mirakel att någon fortfarande kan bekymra sig om nya oljekällor.
Men det gör det. Oljebolagen har tydligen en enorm makt. Makt nog att tvinga till sig statliga subventioner eftersom oljekällorna i sig själva aldrig kommer att löna sig.
Lite om produktionskostnader för sol- och vind-el finns på https://ourworldindata.org/cheap-renewables-growth. 40-41 USD/MWh mot 56 för olja, och skillnaden ökar. Kärnkraft kostar 155, så man undrar varför moderater och folkpartister är så förtjusta i den….
Emellertid tar det för lång tid att tillverka och sätta upp allt. Vi måste samtidigt minska energiförbrukningen. Det är det tyvärr färre som tänker på.
Det privata vill ha olja och kärnkraft eftersom det är lättare att kontrollera produktionen av fossil- och kärnkraftsenergi och därmed kan kapitalet tjäna mera på detta.
Varför det? Det vore som att påstå att det privata vill ha järnväg för att det är lättare att kontrollera och är stenhårt mot privatbilism.
Vilket ju inte är sant.
Jag tror på andra orsaker. T.ex. att man har en massa investeringar i dessa två föråldrade energikällor och inte vill att dessa ska förlora i värde. Men att en gång blomstrande men sedermera föråldrade industrier har gått i putten har ju hänt förr.
Det verkligt märkliga är att den politiska (och ekonomiska) eliten inte sponsrar en ny industri som lovar att bli lönsammare än den gamla. Vi lever ju under global konkurrens, och att då klamra sig fast i något föråldrat kan bli väldigt dyrt, även för kapitalet.
Jämförelsen faller för det är ju svårt att bygga en bil helt på egen hand. Medan det är lättare att sätta upp din egen solpanel.
Solpanelen måste dock tillverkas. Vilket kräver en produktionskedja full av kapitalistisk verksamhet.
Jag kan sätta in ett kylskåp också, men inte tillverka det. Och hushållsutrustning var en av kärnorna i den stora högkonjunkturen 1945-73 (se Carlota Pérez: Technological revolutions and financial capital. Det finns inget som hindrar solpaneler att bli en av kärnorna i en kommande – utom förstås att oljebolagen är däremot. Liksom förmodligen en massa andra kapital som inte gärna ser en uppstickare.
Fast solpanelen behöver inte fyllas på med storbolagsenergi på samma sätt under lång tid efter att den satts upp.
Nej, det är detta som gör den så billig.
För alla bolag som inte säljer olja vore detta en konkurrensfördel. De borde alltså hetsa på det alternativet med alla medel för att komma före sina konkurrenter. Istället satsar deras politiska företrädare på kärnkraft, det dyraste sätt som finns att producera el. Något som måste betalas av någon, inte minst svenska företag.
Jag tror att den styrande klassen är dum. Den har blivit rentieristisk, fått ”en så tjock stoppning av pengar mellan sig själva och omvärlden att den inte längre behöver förstå hur något är”, som Orwell uttryckte det.
Jag tycker också vi borde satsa på sol- och annan grön energi. Vad jag talade om är varför Kapitalet inte satsar på den. Vi måste tvinga Kapitalet.
Det håller jag fullständigt med om. Frågan är varför inte dom bryr sig. Jag tror inte det finns någon nackdel för dom i och för sig med sol&vind, inte minst för att detta skulle ge ytterligare marginaler för exploatering (både utsläpp och kostnader minskar ju, alltså finns det plats för mer).
Utan jag tror att det handlar om ren och skär konservatism. En viktig klassfraktion har ett etablerat intresse och slåss för att få behålla det. Och dom övriga gitter inte engagera sig, dom är för hårt etablerade i renodlade rentierintressen (finans, fastigheter, patent©right, offentliga kontrakt etc) och har glömt att tänka på att producera något. Rentierism föder såväl konservatism som dumhet.