Blomqvist arbetslöshetens konsekvenser betonar lidandet och fattigdomen som arbetslösheten ger såväl den enskilde individen som samhällsekonomin. Denne tänkare citerar även Per Åsbrinks resonemang om behovet av mer planhushållning för att säkerställa efterfrågan i samhället och full användning av produktiva resurser.
Ingen relevant kritik mot arbete åt alla
Blomqvist säger att de moderna ekonomiska teorier som motsätter sig full sysselsättning har misslyckats. Ideologen förutspår hårt motstånd från kapitalet men tror att när vi når full sysselsättning, kommer politiken att bli populär och tysta motståndet.
För att stödja full sysselsättning föreslår Blomqvist en annan syn på finans- och penningpolitik. Han poängterar att båda dessa politikområden måste samverka för att upprätthålla efterfrågan, samtidigt som de hanterar inflationsrisker och riktar investeringar på strategiska områden.
Vi kommer inte behöva en arbetsmarknadspolitik så inriktad på lönesubventioner i ett samhälle med arbete åt alla. Blomqvist betonar vikten av förmedling av arbeten och arbetsmarknadsutbildningar för att matcha arbetskraftsbrist i vissa sektorer och undvika inflationstryck.
Ytterligare möjligheter
Blomqvist betonar hur arbete åt alla kan göra oss rikare. Men vi skulle kunna använda denna rikedom till att införa tjugo timmars arbetsvecka. För Parkinsons lag säger att mer blir gjort ju kortare tid vi har på oss. Till exempel har föreläsningar jag varit på på Sahlgrenska Universitetssjukhuset visat att kortare arbetsveckor inte bara ökar anställdas psykiska och somatiska hälsa. Dessa föreläsningar sade att tjugo timmars arbetsvecka minimerar risken för utbrändhet. Exempel från Toyotas fabriker, industrin i Tyskland och Frankrike visare att sänkt arbetstid kan vara konkurrenskraftig. Människor har en naturlig förmåga att fokusera och hålla hög koncentration under korta perioder, och en förkortad arbetsvecka kan hjälpa till att maximera denna koncentration. På medeltiden hade bönderna 12-14 timmars arbetsdagar men då hade de också raster på flera timmar emellanåt. En kortare arbetstid är också ett miljövänligt sätt att hantera den ekonomiska makt arbete åt alla skulle ge facken. Mer fritid skulle låta oss ha kul mera men fritid är också produktiv för samhället.
Antologin ”Vår Tid,” där Blomqvists text ingår, kan köpas här: https://www.bokus.com/bok/9789189117495/var-tid-20-texter-till-en-fornyad-samhallsanalys/
Intressant
Mariana Mazzucato betonar att staten måste vara en entreprenör i egen rätt, och beställa både projekt och teknik – och in nödfall tillverka saker själv om det privata kapitalet inte gitter. Se hennes böcker Entreprenörsstaten och Sikta mot stjärnorna. Just nu, säger hon, är det uppenbara projektet att komma ur fossilberoendet.
Det är så den kinesiska staten har gjort. Och före den, den japanska. Och före den, den US-amerikanska – och för den delen de flesta europeiska. De senare la dock av på 80-talet. Här är det väl Alice Amsden som är den bästa presentatören, fast hennes böcker finns bara på engelska.
Den f.d. brasilianska finansministern Luiz Carlos Bresser-Pereira rubricerar tre typer av statliga policies – den liberala (eller nyliberala) där kapitalet gör vad det gitter, den statsstyrda (”sovjetiska”) och vad han kallar den developmentalistiska. Inom den tredje ryms alla framgångsrika historier, den kinesiska som sagt, och den efterkrigstida europeiska.
Vi bör verkligen försöka komma dit igen. Men det är inte gjort på en dag. Se mer på https://gemensam.wordpress.com/2021/12/25/det-behovs-organiserade-klassallianser-for-att-hela-landet-ska-gynnas/
Jo jag vet och jag har skrivit mycket om Mariana Mazzucato.Trodde jag tipsade om henne i läsa mera listan i inlägget. Bra att du påminde om henne. Man kan aldrig påminna för mycket om henne.
Ju det gjorde du, ser jag nu. Ber om ursäkt för att jag inte observerade detta.
PS. Jag borde också ha puffat för Ha-Joon Changs fantastiska 23 saker de inte vill att du ska veta om kapitalismen, som beskriver ungefär hur de framgångsrika länderna har gjort.
Spännande
Ja, och underhållande! Han skriver nästan lika kul som Erik Reinert, en annan författare i samma anda (som jag översatte för ca sju år sen): https://premissforlag.se/bocker/global-ekonomi/
Men Mazzucato är mer spot on i det här fallet.