Fysiska mötesplatser som skapar positiva känslor ger mening

Vårt samhälles borgerliga arbetslinje begränsar den sociala rörelsefriheten hos dem som saknar lönearbete och inte är ålderspensionärer. Samtidigt är arbetslivet så inhumant att människor förlorar sin etik där. Samtidigt har folk väldigt lite energi över för organiserad aktivitet efter arbetstid. Som Durkheim skrev, blir vi människor i mötet med andra människor. Men om dessa möten med andra nästan bara präglas av ett dehumaniserade arbetsliv, vad finns det då för platser att möta varandra som människa på?

Girighet inte vanligaste motivatorn

Majoriteten är inte främst intresserad av pengar, enligt sociologen Randall Collins. Istället försöker människor maximera sin känslomässiga energi genom interaktion med andra. Denna energi skapas främst genom fysisk närvaro och samordnad rytm i kropparnas interaktion. Symboler, som idrottskläder eller politiska diskussioner på sociala medier, kan förlänga denna känsla, men utan fysisk närvaro blir den blek. Mänskliga möten skapar inte bara välbefinnande utan också solidaritet, vilket Émile Durkheim beskrev för över hundra år sedan. Sammanfattningsvis kräver intresset och den känslomässiga energin social interaktion och gemensamma riter.

Läs mer här!

Sociala möten tränar människor på etik

Collins betonar den känslomässiga energin som genereras genom intensiva sociala sammankomster och hur det ger deltagarna styrka och rättfärdighet. Han påpekar att grupper som agerar tillsammans kan uppnå större ansträngningar än individer agerar ensamma. Att hoppa över gemensamma möten och ritualer och enbart förlita sig på digitala plattformar som Facebook försvagar därför en organisation och dess anhängare. Utan investering i gemensamma aktiviteter blir anhängarna små, maktlösa och individuella, och risken för klagomål ökar. Att bygga kollektivt är en nödvändig grund för framgång och seger.

Nya, maktoberoende föreningar för rödgröna gräsrötter

Detta hade verkligen behövts. Sedan 1982 har även den rödgröna partimakten stått på åtstramningspolitikens sida. Åtstramningspolitiken började med att de rika hade fått stå tillbaka när välfärden byggts ut och industrin blomstrat 1930-1970. De rikas representanter såg oljekrisen på 1970-talet som en chans till revansch. Desinformationen kring denna har gjort att välfärden och de goda arbetena nedmonterats sedan 1970-talet. Vi låg- och medelinkomsttagare bland de rdögrna måste vara redo på att de som bestämmer i våra partier lätt kan förföras av kontakten med kapitalisterna. Därför måste vi ha oberoende och maktkritiska studiecirkelsförbund och protestorganisationer. Dessa måste hålla kanslihushögern som de kallas inom ledningen som samarbetar med de rika på plats. Starta gärna en förening med dina vänner och anhöriga!

 

Läs mer

Makten i våra politiska samtal och idéer

Fritid är produktiv och välförtjänt