Egendom och rikedomarnas ursprung
Inledningsvis är det viktigt att förstå att ägande, som vi känner det idag, inte alltid har existerat. I människans tidiga historia var mark, resurser och egendom gemensamma tillgångar, utan fasta gränser eller personligt ägande. Begreppet privat egendom har utvecklats över tid och är inte en självklarhet; det är snarare en social konstruktion, starkt präglad av den kultur och tid den existerar i. I många samhällen har ägande alltid varit förknippat med ansvar gentemot samhället, och idén om att privat egendom skulle vara absolut eller obestridd är en relativt modern företeelse, främst sprungen ur den västerländska individualismen.
Kapitalackumulation: resultat av arbete eller exploatering?
Forskning och vetenskaplig analys visar att de rikaste i samhället ofta inte har samlat sina förmögenheter enbart genom eget arbete. Istället har deras rikedom ofta byggts upp genom att tillgodogöra sig mervärdet av andras arbete. Detta kan ske genom företagande, där ägare får avkastning på sina investeringar medan anställda får lön, ofta utan att fullt ut kompenseras för värdet de tillför företaget. Ekonomiska teorier som de från Karl Marx påpekar att kapitalismens grundläggande funktion bygger på just denna form av mervärde-exploatering, där arbetarna skapar värden som överstiger deras lön, och denna skillnad tillfaller kapitalisten.
Dessutom kan stora förmögenheter även härledas från strukturer som fördelar rikedom från många till få. Musikartister, författare och andra kreativa individer kan exempelvis tjäna miljarder genom att en liten avgift från miljontals konsumenter samlas in och ackumuleras till en enorm personlig rikedom. Även om dessa prestationer kräver talang och arbete, är det svårt att hävda att en sådan koncentration av rikedom är helt och hållet resultatet av den enskilda personens arbetsinsats.
Ägande som en social konstruktion
Äganderättens historia i västvärlden är också djupt rotad i ojämlikhet. Kolonialismen är ett exempel där västliga makter systematiskt förnekade ursprungsbefolkningars rättigheter till sina egna landområden. Genom juridiska konstruktioner och militär övermakt togs dessa marker, och därmed även resurserna, från deras ursprungliga ägare. Denna praxis har resulterat i långvariga strukturella ojämlikheter, där förmögenheter som idag anses ”ärvda” eller ”förtjänade” faktiskt har sitt ursprung i stöld och exploatering.
Även idag bär många förmögenheter spår av historisk orättvisa. De rikaste familjerna har ofta ackumulerat sin rikedom över generationer, där startpunkten för denna ackumulation var en tid av ännu större ojämlikhet och exploatering. Denna överföring av rikedom förstärker klasskillnader och ger fördelar som inte är baserade på individens förmåga eller arbete, utan på föräldrarnas eller förfädernas tidigare tillgångar och sociala positioner.
Västerländsk individualism och ägandets pris
Den västerländska synen på ägande, starkt präglad av individualism och liberalism, är ovanligt extrem jämfört med andra kulturer. Dess mest extrema tolkning har sitt ursprung i den romerska rätten. Denna gav rätt till slavägaren att döda eller skada sina slavar hur hen än ville. Många andra samhällen har haft en mer kollektiv syn på egendom, där resurser ses som gemensamma och ägande är förknippat med ansvar gentemot det gemensamma bästa. I dessa samhällen har social harmoni och jämlikhet ofta betonats mer, och det ekonomiska systemet har därmed inte tillåtit samma extrema ojämlikhet som vi ser i västvärlden.
Det faktum att ordet ”privat” kommer från latinets ”privare”, som betyder ”beröva”, är symboliskt. Privat egendom innebär att något som tidigare var tillgängligt för alla nu är exklusivt och berövat för samhället i stort. Det är en påminnelse om att ägande inte bara handlar om rättigheter, utan också om ansvar gentemot samhället och att förränta den rikedom man tillgodogör sig tillbaka till det gemensamma.
Slutsats
Ägande och rikedom i dagens samhälle är komplexa fenomen, djupt rotade i historiska orättvisor och sociala konstruktioner. Många av de rikedomar som idag anses vara ”förtjänade” bygger på strukturer som exploaterar arbete och fördelar resurser på ett ojämlikt sätt. Genom att erkänna dessa verkligheter kan vi börja ifrågasätta den gängse uppfattningen om ägande och rikedom och skapa en mer rättvis fördelning av resurser som gynnar samhället som helhet.
Mer läsning
Man kan möjligen tillägga att idén om den absoluta egendomen utan begränsningar var något romarna hittade på. Dom kunde ju också äga människor och döda dessa utan påföljder. S.k. romersk rätt, som efter tusen år av glömska återupplivades på 1200-talet i Italien, förmodligen av köpmannakretsar som behövde ett skydd kring sin förmögenhetsuppbyggnad.
Norden var alltid lite tveksamt mot romersk rätt, bland annat har vi ju vår princip om allemansrätt som fortfarande gäller. Vilket egentligen bara är gammal för-romersk rätt som alltid har gällt här: äganderätter motsvaras alltid av skyldigheter och gäller snarare nyttjanderätt än rätt att göra vad man vill med något.
En del anser att EU är en kraftsamling från kapitalägare och andra privilegierade att göra romersk rätt till ensamhärskande princip. Den tanken luftades t.ex. i det norska EU-motståndets bok Supermarked eller felles framtid från 1991.
Emellertid har dom i så fall svårigheter på sin egen bakgård. Franska bönder slåss rabiat för sin princip AOC, Appellation d’Origine Controllée som ett tag hotades av ”frihandelsfördraget” TTIP som bara erkände copyright. AOC innebär att bara den som använder strikt traditionell produktionsmetod och produktionsplats får kalla sin produkt t.ex. champagne eller parmaost. Men det är fritt för vem som helst att göra det, vilket alltså strider mot ägandeprincipen.
Bönderna vann, den gången.
Jo jag vet att det kommer från romersk rätt, men lyckades inte få med allt. Tack för din kommentar som är klokt precis som dina kommentarer alltid är och tack för inputen. Vad gäller EU:s ursprung håller jag med. Se här.
Över huvud taget gör man nog oklokt i att kopiera romerska principer, säger Michael Hudson. De ansåg ju också, unikt i antiken, en fordran som en egendom vilken som helst med samma rätt till absolut skydd som vilken privat egendom som helst. Vilket fick till följd, enligt honom, att hela den romerska ekonomin drunknade i skuldsättning.
Se t.ex. hans essä Entrepreneurs: From the near eastern takeoff to the Roman collapse, införd i Landes, Mokyr & Baumol (ed): The invention of enterprise, 2010. Andra antika samhällen skrev av skulderna hellre än att driva folk från sina företag (de flesta var ju bönder på den tiden).
Precis. Samma åtstramningspolitik som vi bedriver idag. Denna bekämpar jag här.
Återigen ger du en viktig överblick. Kapital betyder också förmåga.
Aristoteles som levde under 300-talet f.Kr. oroade sig för ett nytt fenomen som var under uppsegling: Privatägda pengar utlånade mot en kostnad kallad ränta. För att förklara vad han såg och varför det bekymrade honom, använde han två olika namn på ekonomi: Det ena kallade han ’oikonomia’, det andra ’krematistik’.
Om ränta översätts från grekiskan kallas den tokos.
Dess betydelse är avkomma. En organisk betydelse.
Pengar kan ej ge en avkomma utan att den förvandlad till skuld. Därför förtär ränta i historien tillgångar. En reducering.
Kremastik ger upphov till begreppet krämare. Pengar samlas på hög och är inte omlopp.
Sann ekonomi har sitt ursprung i oikonomia som
leder ”huset med livslagar eller huset att bruka.
Den avsågs gälla hela jordens ekonomi och försörjning för hela mänskligheten. En fördelning för alla för tillväxt och utveckling från generation till generation.
Klokt skrivet! Du är kunnig och vis.
Pengar är som gödsel. De gör ingen nytta om de inte sprids.