Kamala Harris och Tim Walz står inför en utmanande men möjlig väg till valseger i USA:s kommande presidentval. Donald Trump polariserar och appellerar till en alltmer extremt högerinriktad bas. Harris och Walz riktar istället sitt fokus mot den grasserande ojämlikheten i landet. Denna fråga berör miljontals amerikaner. De har det svårt att få råd med mat, bostad och sjukvård.
Ojämlikhet, rasism och vardagskamp
Flagranta klassklyftor präglar USA. En kamp för att gynna de rikaste och för rasism präglar Trumps kampanj. En komiker som är följeslagare till Trump tydliggjorde måndagen 28 oktober 2024. Komikern skämtade om Puerto Rico som en ”island of garbage”. Trump försökte ta avstånd från skämtet. Men skämtet är dock i linje med Trumps överslätande kommentarer vid det högerextrema och nazistiska demonstrationståget i Charlottesville, Viriginia 2017. Det blev upplopp och en bil körde på antirasistiska demonstranter. En kvinna dog. Trump kunde inte ta ställning mellan de rasistiska upploppsmakarna och de färgade och/eller antisionistiska offren. Trump sade att det fanns bra människor på båda sidor.
Svårt få råd med det grundläggande
Många medborgare kämpar för att ha råd med grundläggande behov som mat, bostad och sjukvård. Harris vill bestämt ta itu med dessa ekonomiska utmaningar. Hennes parti Demorkaterna vill se progressiva reformer som skattelättnader för barnfamiljer och bakgrundskontroller vid vapenköp. Trump försöker skrämma väljare med Harris multietniska bakgrund. Detta verkar inte minska Harris popularitet. Men det finns en oro bland vissa väljare att Harris och Walz inte går tillräckligt långt för att verkligen minska den ekonomiska ojämlikheten.
Trump triangulerar och försöker spela folkvän
Även Trump talar om att sänka matpriserna som blivit för höga för att mathandlarna utnyttjat inflationen för mycket. Men Harris fokuserar på sänkta skatter och att underlätta för arbetar- och medelklassen. Att Trumps istället talar sig varm för sänkta skatter för de allra rikaste miljardärerna verkar ändå tala sitt tydliga språk. I ett väljartal tappade Trump dessutom snabbt intresset för matpriser som skulle ha varit fokus för talet. Harris har lyckats skapa ett försprång i flera avgörande vågmästarstater. Men Trump verkar ha behov av stöd av färre vågmästarstater än Harris för att vinna. Demokraternas budskap om ekonomisk rättvisa verkar ändå har slagit an hos många väljare. Samtidigt ärinte heller Demokraternas kandidat renodlat ekonomiskt vänster. Även hon har konservativa och nyliberala inslag. Men Harris har stöd av att efterträda president Joe Biden som presidentkandidat. Biden är inte perfekt men en av USA:s mest arbetarvänliga presidenter i mannaminne. Men tydligast kanske Trumps varning till det amerikanska folket är. Trump hotade amerikanerna med att om Demokraterna vinner kan det bli gratis sjukvård åt alla.
Rättigheter och demokrati
Harris kamp för aborträtt och mänskliga rättigheter är också en central del av hennes kampanj. Harris har varit tydlig med sitt stöd för att återinföra aborträtten och försvara demokratiska institutioner. Detta har gjort henne populär bland progressiva och rättighetsorienterade väljare. Tim Walz, som hennes vice-presidentkandidat, bidrar med en annan dimension. Walz representerar en trygg, progressiv manlighet. Denna står i skarp kontrast till Donald Trumps och JD Vances ofta kritiserade syn på könsroller och rättigheter. Denna skillnad kan visa sig vara en stark tillgång för Harris. Många väljare ser ett akut behov av en mer jämlik och rättighetsbaserad samhällsutveckling.
Project 2025 ett stort hot mot demokratin
Även om Demokraterna inte är perfekta, utgör Donald Trump och hans ”Project 2025” ett allvarligt hot mot demokratin, arbetarklassen och grundläggande friheter. Project 2025 tog Heritage Foundation fram. Det beskriver vad Trump skulle göra under sina första 180 dagar som president. Project 2025 inbegriper drastiska åtgärder som kan förändra USA politiska och sociala landskap i grunden.
Planen vill kraftigt beskära arbetarnas rättigheter. Det vill avskaffa övertidslagar, minimilön och fackföreningar i offentlig sektor, samt återinföra barnarbete i vissa sektorer. Den förespråkar även en mycket restriktiv invandringspolitik med massutvisningar och fortsatt murbygge mot Mexiko. Detta skulle skulle förvärra den humanitära krisen vid gränsen.
Project 2025 hotar också medborgerliga rättigheter genom att föreslå förbud mot könsbekräftande vård. Den vill förbjuda erotiska filmer och bilder av rädsla för sådana där det fins shemales. Project 2025 vill, dra tillbaka rättigheter för HBTQiX-personer och förbjuda undervisning om viktiga historiska ämnen som kvinnors och afroamerikaners historia. På miljöområdet planerar Trump att expandera olje- och gasutvinning, avskaffa stöd för ren energi och minska skyddade naturområden, vilket skulle förvärra klimatkrisen.
Planen innehåller förslag om att inskränka på idéerna om maktdelning som varit grunden för demorkatins principer sedan 1700-talet. Project 2025 vill avskaffa eller kraftigt försvaga oberoende myndigheter och domstolar som står i vägen för Trumps agenda. Detta inkluderar att avskeda opartiska tjänstemän och ersätta dem med lojala anhängare. Detta skulle omvandla USA:s förvaltning till ett redskap för Trumps personliga maktutövning.
Sammanfattningsvis är Project 2025 inte bara en politisk plan utan en allvarlig fara för arbetarklassen, individuella friheter och demokratin i USA. I en tid av politisk frustration är det avgörande att förstå omfattningen av detta hot.
Utmaningar och kritik
Trots deras fokus på ekonomisk rättvisa och rättigheter står Harris och Walz inför kritik från olika håll. En betydande utmaning är det oreserverade stödet för Israel som Biden-administrationen har gett under konflikten med Hamas. Stödet har väckt starka reaktioner, särskilt bland unga progressiva väljare. Demonstrationer har brutit ut mot Harris kampanj.
Kontrast mot Trump och Vance
Donald Trumps kampanj har understrukit hans vilja att stärka den verkställande makten på bekostnad av demokratin och icke-våldsprincipen. Oron och fruktan är stor hos många väljare som värderar demokratiska institutioner och rättsstatsprinciper. Trumps uttalanden om att konservativa kristna aldrig mer skulle behöva rösta om han blir vald, väcker rädsla. Ska Trump bli banemna för den lilla demorkati USA trots allt har? Trump vill också frångå grundläggande demokratiska principer om att inte använda militären mot sin egen befolkning för att upprätthålla lag och ordning. Samtidigt har Harris och Walz utnyttjat Trumps och Vances uppfattade ”weirdness” som ett sätt att avväpna deras retorik. Trots detta måste de balansera denna strategi för att inte alienera väljare som värderar personlig frihet under ansvar, särskilt inom HBTQiX-samhället och andra progressiva grupper.
Skillnad mellan Trump och Harris på finanspolitik och grön omställning
Kamala Harris och Donald Trump har fundamentalt olika syn på finanspolitiken. Denna skillnad är störst avd gäller grön omställning och att modernisera ekonomin. Harris och Demokraterna förespråkar en expansiv finanspolitik. Demokraterna vill se betydande investeringar i grön teknik och hållbar energi. Harris ser klimatförändringar som en existentiell risk. Demokraterna vill omforma USA:s ekonomi för att den ska bli både mer hållbar och konkurrenskraftig. Den globala rör sig alltmer mot förnybar energi. Harris har varit en stark förespråkare för att använda statliga medel för att stödja forskning, innovation och infrastruktur som kan accelerera övergången till en grön ekonomi.
Trump, å andra sidan, har prioriterat att minska statliga utgifter och regleringar, särskilt de som gäller miljö och klimat. Under sin tid som president rullade Trump tillbaka många miljöregleringar och minskade finansieringen för klimatrelaterade projekt. Trump har betonat traditionell energi som olja och kol som viktiga för USA:s ekonomiska styrka. Trump har varit skeptisk till att använda statens resurser för att stödja en grön omställning. Trumps ekonomiska politik är mer inriktad på att bibehålla status quo snarare än att driva på för en omvandling till en grön ekonomi.
Rasism
Donald Trump och Kamala Harris har skilda synsätt på rasism. Trump har fått kritik för uttalanden som antagligen eldade på rasistiska spänningar. Efter händelserna i Charlottesville 2017 sa Trump att det fanns ”mycket fina människor på båda sidor.” Hans retorik kring invandrare har ofta förstärkt negativa stereotyper.
Kamala Harris, själv av multietnisk bakgrund, har däremot arbetat för att bekämpa systematisk rasism. Harris har stött polisreformer och gjort tydliga ställningstaganden för Black Lives Matter. Harris har också fokuserat på att skydda minoriteters rättigheter och bekämpa hatbrott.
Flyktingpolitik
Trumps administration införde restriktiva åtgärder för att minska invandring. Han miskade kraftigt flyktingkvoten och införde ett ”Muslim Ban”. Trumps fokus på att bygga en mur mot Mexiko symboliserade hans hårda linje mot invandring.
Harris har kritiserat dessa åtgärder som inhumana och förespråkat en mer medkännande invandringspolitik. Harris försvarar en väg till medborgarskap för papperslösa invandrare. Biden-Harris-administrationen fortsatte dock vissa delar av murbygget med redan avsatta medel, trots att de officiellt satte stopp för vidare byggnation.
Sammanfattningsvis har Harris en mer inkluderande och rättighetsfokuserad syn. Trump förespråkar en mer restriktiv och nationalistisk approach.
Skillnad i krigsrisk
Demokraterna är mer för att behålla USA:s roll som världspolis och som starkgarant för NATO:s styrka. Samtidigt verkar Demokraterna mer aggressiva mot Kina, Ryssland och i Mellanöstern. I alla fall vad gäller Ryssland och kanske också Kina kan Trump vara redo att låta USA backa för att ge segern åt Putin. Samtidigt som Trump inte startade några krig, förolämpade han ofta flera världsledare och folk var väldigt oroliga för internationella storkrig under honom. Kan man ha en så känslomässigt labil människa som Trump som högsta befälhavare för USA:s militärindustriella styrka?
Avslutande tankar
Harris och Walz har en stark chans att vinna valet genom att fokusera på ekonomisk jämlikhet, rättigheter och demokrati. Demokraternas väg till seger har ändå många utmaningar. Den iögonenfallande ojämlikheten och behovet av starkt ledarskap i rättighetsfrågor kan bli avgörande, men de måste också navigera de komplexa politiska landskap som inkluderar kritik mot USA:s utrikespolitik och farhågor om demokratiska institutioner.
I ett samhälle där många är djupt missnöjda med status quo, måste Harris och Walz visa att de inte bara är ett bättre alternativ. Demokraterna måste verkligen leverera den förändring bort rån åtstramningspolitik som så många längtar efter.
En artikel på Responsible Statecraft (höger-vänster-oberoende sajt för ”anti-imperialistiska” experter på utrikespolitik, rekommenderas) var Trumps förra presidentperiod ett exempel på just känslomässig labilitet för att allt berodde på Trump personligen. Om han vinner igen är det mer kollektivt, och hans team består av om inte isolationister så i alla fall folk som vill tona ner aggressiviteten utåt (och kanske anpassa sig till USAs minskade resurser). Det genomgående slagordet på republikanernas nomineringsmöte var ”no more wars”. Se https://responsiblestatecraft.org/jd-vance-ukraine/.
Det kan också vara värt att peka på att Harris’/Walz’ jämlikhetsretorik kan bero på att fackföreningarna äntligen, äntligen, verkar starka och har vunnit några viktiga slag det senaste året. Se mer på https://www.bu.edu/articles/2023/are-unions-surging-back/. Inget händer om man ska lita på politiker, man måste handla själv. Men om man gör det måste politikerna följa med. Gäller nog även i Sverige.
Biden-administrationen och arbetarrörelsen i USA har haft ett starkt och ömsesidigt stärkande förhållande under Bidens presidenttid. Denna relation har sina rötter i Bidens första expansiva budget och ekonomiska politik, som syftade till att främja ekonomisk återhämtning och stärka arbetarklassen efter pandemin.
Bidens Ekonomiska Åtgärder
Biden inledde sin mandatperiod med att driva igenom American Rescue Plan, ett massivt stimulanspaket på nästan 2 biljoner dollar som syftade till att lindra effekterna av COVID-19-pandemin. Detta paket inkluderade direkt stöd till hushåll, utökad arbetslöshetsförsäkring, och betydande finansiering för att stödja delstater och lokala regeringar. Genom detta paket stärkte Biden den ekonomiska säkerheten för miljontals arbetare och satte grunden för en återhämtning som gynnade arbetarklassen.
En annan viktig del av Bidens agenda har varit att stärka fackföreningarnas ställning. Biden har öppet stöttat arbetarnas rätt att organisera sig och har uttalat sig för en höjning av minimilönen till 15 dollar i timmen, vilket länge har varit ett krav från fackföreningar och progressiva rörelser. Han har också nominerat pro-fackföreningspersoner till viktiga poster, som Jennifer Abruzzo till National Labor Relations Board (NLRB), som har arbetat för att stärka skyddet för arbetare som försöker organisera sig.
Stärkandet av Arbetarrörelsen
Under Bidens administration har arbetarrörelsen också vuxit i styrka. Flera viktiga strejker och arbetsplatsaktioner har genomförts, till exempel från fackföreningar som representerar arbetare inom bilindustrin och sjukvården. Dessa aktioner har lett till förbättrade arbetsvillkor och högre löner för många arbetare. Biden har konsekvent uttryckt sitt stöd för dessa rörelser och har betonat att en stark arbetarrörelse är avgörande för en rättvis ekonomi.
Bidens politik har bidragit till att stärka fackföreningarnas ställning genom att skydda arbetarnas rättigheter och främja ekonomisk rättvisa. Genom att ge arbetare större inflytande och säkerhet på arbetsplatsen har Biden också stärkt sin egen politiska bas, vilket skapat ett ömsesidigt fördelaktigt förhållande mellan hans administration och arbetarrörelsen.
Demokraterna vs Republikanerna
Det är tydligt att Demokraterna, under Bidens ledning, har positionerat sig som ett parti som stöder arbetarnas rättigheter mer än Republikanerna. Medan Demokraterna har drivit igenom politik som direkt gynnar arbetarklassen, som stöd för fackföreningar och höjningar av minimilönen, har Republikanerna, särskilt under Trump, ofta stöttat lagar och åtgärder som försvagar fackföreningar och gynnar arbetsgivare över arbetare.
Sammantaget har Biden-administrationens ekonomiska politik och stöd för arbetarrörelsen inte bara stärkt arbetarnas ställning utan också bidragit till att göra Demokraterna till det parti som mer konsekvent står på arbetarnas sida jämfört med Republikanerna.
Mycket intressant info. Hoppas amerikanska väljare också får tillgång till mångsidig info och röstar för ett människovärdigt USA.
Som icke-amerikan kan man ju tveka… Före förra valet var det nån skämtare som sa att om Biden vinner är det bra för USA men om Trump vinner är det bra för resten av världen. Med tanke på demokraternas allmänna krigsvillighet är jag benägen att tro att det kan vara sant.
Med garderingen att det inte tycks vara någonsomhelst skillnad mellan partierna vad gäller att förse militären med en massa dödsbringande leksaker. Som Keynes sorgset påpekade 1940: borgerligheten tycks inte kunna föreställa sig någon annan form av statliga investeringar än vapen. Se t.ex. https://responsiblestatecraft.org/biden-war-strategy/
Tyvärr har makten sedan urminnes tider hellre försörjt sig på röveri ( mer allmänt kånt som krig ) än på att starta och driva allmännyttiga företag och industrier.
Industrikapitalismen leder ju sina rötter till Nya Tiden då Europas kungadömen ville ha bästa industrierna i sina länder inte för att producera välstånd utan för att besegra grannstaterna i krig.
Med reservationen att de idag nog hellre vill ha kalla krig än heta, eftersom heta riskerar att förinta dem själva. Kalla krig, däremot, är maffe, för då får man sälja mycket vapen utan särskilt mycket risk. Och är det något som riskkapitalister avskyr så är det risk.
Problemet är förstås att kalla krig bygger på brinkmanship. Man riskerar hela tiden att trampa fel och utlysa heta. Det är bara en slump att världen överlevde; om överste Stanislav Petrov hade trott på det sovjetiska missilvarningssystemets varning 1983 hade han tvingats trycka på avfyrningsknappen. Men det gjorde han inte. Se https://en.wikipedia.org/wiki/1983_Soviet_nuclear_false_alarm_incident.
Ja mina inlägg översätts ju automatiskt till engelska.
Tiden är viktig. Valet blir en viktig skiljelinjen för USA:s framtid. Det finns likhet mellan Trump och Putin. Både söker ett imperium. Både bygger på en elit och att folket som medel för bygget.
Hållning är aggressiv och skyr inte lögnens retorik. Lenin sa lögnen helgar medlet.
Samhället är en mellanmänsklig organism Samhällets harmoni förutsätter fred och väg för välstånd för människors liv. Ledarskap. som skapar förutsättningar.
Det ekonomiska systemet förutsätter att pengar förblir ett medel och inte mål för en monetär elit.
Motsatsen sker på många håll i upplopp gängkriminalitet och korruption i samhällets väg till sönderfall. Blod spills
Vem leder världen är en fråga. Krig råder där civila offras.
Oskar din artkel borde bli känt. Våra medier är slätstrukna att upplysa!
Dela gärna mina artiklar.