Spänningen mellan Taiwan och Kina är en laddad fråga som kan få stora globala konsekvenser. Sverige, liksom många andra länder, följer USA:s ”ett-Kina-politik” som erkänner Folkrepubliken Kina men inte Taiwan som självständig stat, även om man samtidigt upprätthåller inofficiella band med Taiwan. Kina påstår däremot att ”ett-Kina-politiken” och deras egna ”ett-Kina-princip” är likvärdiga, vilket innebär att Taiwan är en kinesisk provins. Men detta påstående är omstritt och inte allmänt accepterat av omvärlden.
Solrosrörelsen skapar spänningar
Taiwanesiska rörelser som Solrosrörelsen har starkt ifrågasatt denna syn och krävt erkännande av Taiwans faktiska självständighet. Rörelsen uppstod som en protest mot ett handelsavtal mellan Taiwan och Kina och hävdade att Taiwan redan fungerar som en suverän stat. Tidskriften *New Bloom* beskriver den strategiska tvetydigheten i ”ett-Kina-politiken” som ett medvetet sätt att undvika konflikt med Kina.
Den underliggande tanken bakom ”ett-Kina-politiken” är att bibehålla goda relationer med den ekonomiska supermakten Kina och att minska risken för en konfrontation. USA:s initiativ till denna policy gör att länder som Sverige ogärna avviker från linjen på egen hand. Samtidigt erbjuder denna politik ett visst handlingsutrymme, särskilt vad gäller samarbeten med Taiwan, en fråga som kan behöva lyftas upp på den politiska dagordningen.
Ökad obalans mellan Kina och Taiwan
Under de senaste decennierna har relationerna mellan Kina och Taiwan blivit mer spända. USA och Kinas allt hårdare konflikt har fått Kina att öka trycket på Taiwan. Samtidigt har Taiwans demokratisering och ökade krav på självständighet skapat ett större avstånd mellan länderna.
Värsta scenariot
Det värsta scenariot vore ett militärt angrepp från Kina mot Taiwan, vilket skulle kunna dra in USA och leda till en global kris. Även om en invasion kan verka osannolik på kort sikt, skulle dess konsekvenser vara katastrofala. Dessutom har det ryska angreppet på Ukraina stärkt Taiwans farhågor om att bli utsatt för en liknande aggression. Detta har lett till att Taiwan stöttat Ukraina både humanitärt och genom att skicka frivilliga soldater.
Böcker i frågan
Flera aktuella böcker belyser frågan, bland dem ”Kampen om Taiwan” av Jonas Parello-Plesner, som tar upp Taiwans förändrade identitet och hur det påverkar relationen till Kina. En annan bok, ”The Struggle for Taiwan” av Sulmaan Wasif Khan, visar hur nationalismen i Kina och den växande spänningen med USA ökar risken för konflikt.
Att Sverige hittills hållit sig till en återhållsam linje i sina relationer med Taiwan kan ifrågasättas, särskilt i ljuset av hur andra länder valt att agera. Med tanke på de globala konsekvenserna av en konflikt i regionen är det en fråga som förtjänar mer uppmärksamhet.
Läs mer på Dagens Arena och följ utvecklingen i relationen mellan Kina och Taiwan.
Taiwan-situationen en del av världsspänningarna
Det spända läget i Taiwan ingår i konflikten mellan USA och Kina, tillsammans med Ryssland. Detta handlar inte bara om ideologiska eller ekonomiska skillnader utan om den globala kampen om vem som ska dominera världsscenen. Denna kamp riskerar att göra alla till förlorare. Vi måste istället bryta detta mönster genom att införa progressiv beskattning, använda grön Modern Monetary Theory (MMT) och återindustrialisera Väst, inledningsvis med hjälp av tullar. Samtidigt behöver vi industrialisera och genomföra en grön omställning i hela världen, och skapa en ny global ordning som liknar Bretton Woods. Målet är att länder ska sluta konkurrera om vem som ska vara världens låginkomsttagare, där de mest sårbara utsätts för ständiga ekonomiska påfrestningar.
Konkurrens är krigföring inte alltid med fredliga medel
Denna ständiga konkurrens mellan länder är inget annat än en form av ekonomisk krigföring, som alltför ofta övergår i faktiska militära konflikter. Ett sådant scenario kan leda till att det avindustrialiserade Väst—resultatet av kapitalisternas kortsiktiga girighet—inte längre har den kapacitet som krävs för att vinna framtida konflikter. Men detta är inte oundvikligt; vi har möjligheten att skapa en värld där alla har en plats och en chans att bidra till det gemensamma bästa.
Storbolagen samarbetar hellre än konkurrerar för de rikas vinning
Att sluta med destruktiv konkurrens är inte heller en utopi. Redan idag ser vi hur världens storbolag fusionerar för att minska konkurrensen, med effekten att produkter och tjänster blir dyrare utan att kvaliteten förbättras. Detta är en av anledningarna till den så kallade greedflationen efter pandemin och kriget i Ukraina. Om vi kan samarbeta för att gynna några fås intressen, kan vi också välja att samarbeta för att bygga en rättvisare värld.
Samarbete och omsorg människans evolutionära fördel
Historien visar att mänsklighetens största framgångar har kommit genom samarbete—genom att ta hand om varandra, även de som är svagare eller inte passar in i en strikt produktivitetsnorm. Sedan vi började exkludera de som inte är högpresterande eller konforma från ekonomin och arbetslivet, har produktiviteten i Väst minskat. Att återinföra alla i produktionen och skapa värdiga arbetsvillkor kommer inte bara att stärka våra samhällen utan också säkerställa en hållbar framtid. Vi måste skapa en värld där samarbete och omsorg är hörnstenarna, inte konkurrens och uteslutning.
Aurelien föreslår att det enda utomstående kan göra i en krissituation är att rådda till det ännu mer och göra krisen värre. Se https://aurelien2022.substack.com/p/out-of-control.
Och det låter rimligt tycker jag. Om inte USA hade blandat sig i diverse krishärdar i världen hade folk på platsen tvingats reda ut saken själva, vilket förmodligen hade resulterat i nån sorts kompromiss. Det är t.ex. bara om Israel kan räkna med hur mycket vapen som helst utifrån som de kan satsa på maxlösningen, folkfördrivning.
Aurelien har andra exempel.
Sen är frågan hur man kan få utomstående att hålla näsan borta. Styckningen av Afrika på 1800-talet betingades, har jag för mig, av rädslan för att ”dom andra” skulle sno åt sig och man själv bli utan. Ibland har jag en känsla av att den värsta drivkraften i världen inte är girigheten utan rädslan. Eller paranoian, om man säger så.