OPS-modellen: Ett självmål för Sverige och vår gemensamma framtid
Att använda OPS-modellen för att finansiera upprustningen av Malmbanan är inte bara en dyr och ineffektiv lösning – det är nära på ett svek mot Sveriges framtid. När staten har makten att skapa pengarna som krävs för investeringar, helt utan räntekostnader, framstår det som obegripligt att ge bort kontrollen över våra järnvägar till privata intressen.
Ett historiskt misstag upprepat
Socialdemokraternas stöd till SD:s förslag att rusta upp Malmbanan genom ett privat-offentligt konsortium påminner skrämmande mycket om det fiasko vi såg med Arlandabanan. Där hamnade nyttjanderätten hos privata aktörer, vilket ledde till dyra stationsavgifter och högre biljettpriser. Resultatet? Sämre tillgänglighet och ett snedvridet system där konsumenterna fick stå för notan medan vinsten landade hos kapitalägare.
Varför betala mer när staten kan göra det billigare?
OPS-modellen innebär att om satten med privata aktörer lånar pengar blir det att vi betalar tribut till privatbankerna. Finansieringen av Malmbanan blir i stort sett gratis om staten skapar pengar. Riktigt farligt blir det om aktörerna lånar pengar utomlands. När vinstintresset dessutom blir styrande, går samhällsnyttan förlorad. Detta är inte bara ineffektivt utan direkt skadligt. För varje krona som går till privata vinster och högre räntor, förlorar vi resurser som kunde ha använts till att utveckla vår infrastruktur och möta klimatmålen.
Staten kan skapa pengarna
Med Modern Monetary Theory (MMT) vet vi att staten kan finansiera nödvändiga investeringar genom att skapa pengar. Detta skulle inte bara vara billigare utan också ge oss full kontroll över våra resurser. Att använda OPS-modellen i detta läge är som att ge bort nycklarna till vårt hem och samtidigt betala hyra för att få bo kvar.
En politik för framtiden
Vänsterpartiet har rätt: vi behöver ta tillbaka kontrollen över vår infrastruktur. Att privatisera järnvägar och använda OPS-modellen är inte bara kortsiktigt – det är ett historiskt misstag. Sverige behöver investera i sin framtid genom att använda statens unika möjligheter att finansiera stora projekt utan att ge upp kontrollen eller belasta skattebetalarna med onödiga kostnader.
Det är dags att säga nej till privatiseringar och ja till ett samhälle där vi gemensamt styr över våra resurser för att bygga en hållbar och jämlik framtid.