Hur räddar vi demokratin, världsfreden, klimatet och naturen? Demokrati vinner folket och utsatta grupper genom lokala protester historiskt. Är de av tillräckligt stort allmänintresse, sprider de sig.
Dagens kapital bygger på bräckliga internationella system som bl.a. just-in-time. Dessa är väldigt känsliga för störningar. Skulle lokala protester sprida sig, kunde detta få stor effekt.
Kunde rödgröna konserter med bra band vara bra sätt att engagera folk och få in pengar till progressiva rörelser?
#demokrati #fred #klimatkris #natur #lokal #miljökris #protest #konsert #Woodstock
Om Skiftet eller Avaaz regelbundet anordnade protester om vad som är folkets hjärtefrågor över hela landet eller världen samtidigt, så gör det kanske inget om bara några få möts på varje ställe. Bara folks samlas regelbundet för några få viktiga världsfrågor. Dessa kunde vara
- Låt staten skapa pengar och gör skatten väldigt progressiv för att rädda folken och naturen. Avsluta åtstramningspolitiken. Skapa frihet, jämlikhet och omfördelning.
- Rädda klimatet och naturen. Få bort alla fossila bränslen, få bort kärnkraften och inför återvinningsfabriker för centraliserad återvinning av sopor. Satsa på installation och utveckling av grön och förnybar energi.
- Återskapa starka och generösa socialförsäkrings-, pensions och bidragssystem för alla behövande.
- Återskapa ett starkt nationellt försvar för alliansfrihet i fred och neutralitet i krig.
- Bygg bort bostadsbristen och reglera bort de höga boendekostnaderna.
- Skapa bra arbeten åt alla på alla nivåer. Bygg bort arbetslösheten med offentlig sektor.
- Halvera arbetstiden med bibehållen lön.
- Avsluta den globalistiska självmordshandelskonkurrensen med ett nytt grönt och socialt Bretton Woods.
Problemet är att man måste börja lokalt. Det gjorde arbetarrörelsen, det gjorde de antikoloniala rörelserna.
– Första internationalen började i och för sig med att några fackliga ledare från Frankrike och England samlades och lovade varandra stöd. Men inget hände förrän bronsgjutarna i Paris gick i strejk och det inledda samarbetet organiserade varningar mot strejkbryteri i Frankrike och angränsande länder. Bronsgjutarna vann. Och sen blev det högsta mode att gå med i Första internationalen för att få hjälp mot strejkbrytare.
– Den indiska självständighetsrörelsen, som bildade mönster för dem allihop, började i och för sig med att diverse högreståndspersoner samlades till kongresser, för att ytterst underdånigt be kolonialmakten om reformer. Men inget hände förrän Gandhi organiserade en leveransstrejk bland indigoodlarna i Champaran i Bihar och kopplade kravet på högre priser med kolonialmaktens monopolistiska praktiker. Bönderna vann, och exemplet spreds.
– Den globala kampanjen för jordreform började med att några bönder i den mexikanska byn Anenecuilco ockuperade en sockerplantage medan myndigheterna var upptagna på annat håll. Jordockupationerna spred sig och efter några år (och många turer) tvingades staten lagstifta om jordreform. Och sen spred det sig till resten av världen.
– Den svenska arbetarrörelsen, som förvisso hade hållit på i decennier, hade svårt att få något ur händerna och förlorade t.o.m. sin storstrejk 1909. Men det som gjorde den till en succé och gav den kraft at initiera världens mest långtgående välfärdsbygge, var att ett fackligt stormöte i Västervik handgripligt la beslag på matlagren 1917 i ett läge då grossisterna hellre exporterade mat till skyttegravarna där man betalade bättre. Västervik inspirerade folk på ett hundratal andra platser, med en kvarts miljon deltagare, att göra samma sak, vilket snabbt ledde till nästan hundraprocentig facklig organisering och världsrekord i strejker.
Så allt börjar lokalt och sprids. Naturligtvis inte ”spontant” som anarkister tror, man måste arbeta för det. Men för att få förankringen måste de som verkligen angås av något ta initiativet.
Frances Tuuloskorpi, till exempel, menar att det är vår ovana att organisera saker över huvudet på folk, eller vid sidan av de miljöer där folk finns, som bär skulden till att motståndet mot rentiärväldet är så svagt som det är, se https://francesblogg.com/2011/08/13/kampen-och-ofarliggorandet/.
Värst är det förstås om man gör partipolitik av det redan från början.
Historien upprepas inte på exakt samma sätt alltid. Kanske är Skiftet och Avaaz det vi har att tillgå idag? Jag brukar säga att människor, organisationer och samhällen har bara ett sätt att ta sig fram på och det är på botten av sin inkompetens.
Skiftet och Avaaz tvingar inte överheten ändra sina rutiner. Den kan låtsas som om det regnar. Den kan säkert till och med ställa om post därifrån direkt till spamfiltret.
Visserligen är det enkelt och kräver inget arbete, men jag brukar säga att om man inte investerar något så blir det ingen vinst.
Det finns en lustig illustration till min tes att det är de förändrade rutinerna som förändrar samhället, den kan läsas i Simone de Beauvoirs memoarer. Hon berättar där om en jättedemonstration mot Algerietkriget, minst en miljon deltagare. Men det var ingenting, tyckte hon, det visade bara att nästan ingen brydde sig. Och uppenbarligen var det även myndigheternas tolkning, för kriget fortsatte ytterligare några år tills det blev för dyrt att hålla på.
I Frankrike hör det till rutinen att bråka på gatorna. Därför har det inte längre nån effekt.
Ja det är uppenbart att en garnityr verkar för sin egen vinning och ordning. Vi är i en viktigt tids världsordning.
Vad hände tidigare som den forntida Egypten. Vår tid liknar deras världsuppfattning
Idag byggs också pyramider- ekonomiska pyramider.
En symbolisk bild om den framtiden finns i det amerikanska sigillets baksida om världspyramid från 1782. En strävan som för framtiden.
Inte en strävan för en högre civilisation för mänskligheten.