Hyperglobaliseringens kris kom till slut. Under flera decennier hade världen styrts av en idé: att mer handel, mer avreglering och mer global rörlighet för kapital automatiskt skulle leda till välstånd. Stefan de Vylder kallar i rapporten ”Ur askan i elden” perioden 1980 till 2016 för hyperglobaliseringens epok – en era där ekonomin blev allt mer gränslös, och där nationella beslutsfattare ofta underordnades logiken från marknader och storföretag.
Hyperglobaliseringens kris började med en optimistisk ny världshandelsordning enligt förespråkarna. Digitaliseringen, låga transportkostnader och frihandelsavtal drev på tillväxt, teknikspridning och ökat välstånd – särskilt i delar av Asien. Kvinnor i många utvecklingsländer fick tillgång till lönearbete, och fattigdom minskade på flera håll. Det såg ut som en vinst för världen. Kritiker som jag menade att tanken var att det var lättare att ha ett utsuget proletariat i andra delar av världen än hemma i Västerlandet.
Lokala jordbruk slogs ut, fackföreningar försvagades, klyftor växte
Kritikernas sida av myntet visade sig snabbt: lokala jordbruk slogs ut, fackföreningar försvagades, klyftor växte. Det nya “prekariatet” växte fram – både i söder och i rika länder som Sverige, där trygghet, fasta jobb och facklig makt började vittra. Beslutsmakt flyttades från folkvalda parlament till överstatliga organisationer och anonyma marknader.
Globaliseringen gjordes också möjlig genom en systematisk maktförskjutning: uppåt till globala företag och handelsregler, och nedåt genom privatiseringar och marknadsstyrning av offentlig sektor. Resultatet blev svagare demokratier och växande misstro. Medan vänstern under 1990-talet försökte sätta gränser för globaliseringens skadeverkningar genom protester och facklig organisering, har kritiken i dag kapats av högerpopulister som förespråkar nationalism och protektionism – ofta med rasistiska undertoner.
Kriser för globaliseringen
Men flera chocker har ruckat på den gamla världsordningen:
- Finanskrisen 2008, som blottlade att avreglering kunde skapa krasch.
- Covid-19, som visade hur sårbar just-in-time-produktion är.
- Rysslands krig mot Ukraina, som fick Europa att ifrågasätta beroendet av globala leverantörer.
- Klimatkrisen, som kräver att vi producerar lokalt, minskar transporter och omfördelar resurser.
Nationell styrning – utan jämlikhet och solidaritet
Nu pratar alla om ”omställning”, ”motståndskraft” och ”strategisk autonomi”. Men problemet är att högern ofta vill ha mer nationell styrning – utan jämlikhet och solidaritet. De Vylder visar att det inte räcker att bryta med hyperglobaliseringen. Det avgörande är hur vi bygger något nytt – och för vilkas skull.
Min slutsats: ett nytt grönt Bretton Woods
Jag tycker att det är dags att gå ännu längre än vad rapporten vågar föreslå.
Vi bör återskapa ett nytt grönt och socialt Bretton Woods-system, där världshandeln inte styrs av kortsiktig vinstjakt utan av demokratiskt ansvar, solidaritet och ekologisk hänsyn.
- Vi behöver en världshandelsvaluta som inte är kopplad till någon enskild nation, särskilt inte USA – utan som utgår från ett internationellt koordinerat system för balans och rättvisa.
- Vi bör ha mesta möjliga produktion nationellt eller regionalt, och så lite som möjligt globalt – inte av nationalistiska skäl, utan för klimatets skull.
- Överdriven export och import leder till förluster för båda parter, särskilt när arbetare i ett land tvingas konkurrera ner sina löner för att ”bli konkurrenskraftiga”.
Ett rättvist världssystem kräver att vi sätter människan, naturen och demokratin före marknadens diktat. Globalt samarbete, ja – men inte global kapplöpning mot botten.
Du har så rätt. Svårigheten är att hitta ett program som många kan ställa upp på, och tro på. Inte minst svårt är det att organisera en aktör som kan ta på sig att slåss för programmet.
Bretton Woods kom till när 1. den globala ordningen hade totalkrisat med ett världskrig som inte minst hade raderat ut den traditionella överklassens förmögenheter; 2. arbetarrörelser i Skandinavien och USA hade visat sig mer handlingskraftiga än arbetarrörelser någonsin hade gjort; 3. anti-koloniala rörelser hade slagit sönder kolonialmakterna i Indien och var i växande lite överallt; och 4. uppstickaren Sovjet hade visa sig vara i stånd att besegra vad som dittills hade sett ut som världens starkaste militärmakt. Dessutom var 5. den nationalistiska bonderörelsen på gång att vinna i Kina; det visste man förstås inte när avtalet slöts 1944 men det bidrog säkert till att ge Bretton Woods livskraft.
Det var helt enkelt nödvändigt även för överklassens överlevnad att ändra på det mesta ”för att inget skulle ändras”.
Det fanns alltså tre aktörer som med avsevärd styrka var beredda att handla för en förändring: i-ländernas arbetarrörelser, antikoloniala rörelser, och Sovjetunionen. Bretton Woods var en kompromiss mellan dessa och den traditionella makten. Men för att det ska bli en rimlig kompromiss måste det finnas något att kompromissa om, och några som vill kompromissa.
Var finns de idag?
Ditt arbete du gör är så viktigt och många är vilsna i detta. Dagens sits i vårt samhälle innehåller en lång historia.
Vår skolböcker i historia är ”hygieniserad” ja rentvättat. Tvättad från sanning och framtid. Just nu råder påsk. Varför??
Den basala konflikten tar form under 1900-talet har gällt förhållandet mellan väst och öst. Redan på 1800-talet fruktade USA att Rysslands rikedomar är att bli en världsmakt.
Detta ingår i en makropolitik att transformer länder för det globala samhället.
Metoden kallas ”Spänningens strategi” baserat på Hegels filosof om tes kontra antites.
Konflikten söker mitten som leder till syntes. USA var tes och Sovjet fick rollen att vara antites. Det blev det kalla kriget och väg till syntes.
Två vägar har då gället. En gäller globalisering enlig västerländsk modell kallad Den nya världsordning 1782. Inte för en högre civilisation för samhället ska arbeta för finansiärerna med hjälp av en kommunistisk stat som mellanhand.
Världen blir globaliserad när den erövras av dessa finansiärer, och blir nu allt mer styrd av dem.
Nationalstaterna och deras nationella centralbanksystem erövras genom överstatliga organ och institutioner.
Mot det detta står Internationalen. En vision om en framtid där nationella gränser upphör.
Den socialistiska revolutioner behövde ske över hela världen för att kunna bekämpa den globala kapitalistiska hegomoni:
– ” Sista striden det är, ty Internationalen åt alla lycka bär”.
De båda innehåller n framtid till ett globalt proletariat för jordens folk under en monetär makt.
Allt bygger på en fientlig samhällslära som vill förstöra mänskliga relationer till varandra, familj, samhälle, nationer, religionen och naturen.
Det mest förädiska som går att utforma. Vapnet är ekonomin, kaos till förändring och vem som äger rätten att skapa pengar.
Hela grundvalen är byggd på en hedendom som styr världen, orsakat världskrig och finansiellt kaos. Även kulturen förmedlar nyordningen och nysanningen. ”IMAGINE”:
Imagine there’s no heaven
It’s easy if you try
No hell below us
Above us only sky
Imagine all the people living for today
Imagine there’s no countries
It isn’t hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too