Jag är för solidarisk feminism. Dvs kvinnan har generellt en underordnad ställning och vi skall arbeta för att ge henne en jämlik ställning. Dock kan det inte alltid råda likhet i prestationskrav på alla, eftersom alla individer inte är lika starka. I ett hem/på en viss arbetsplats behöver kanske en kvinna mer hjälp, i ett annat en man. ”Var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” bör gälla även vid en feministisk analys.
Vänsterblogg
