Höga ersättningar i styrelser är ofta kopplade till olika bonusprogram. VD:n kan ha olika värdepapper vars värde ökar eller minskar i förhållande till hur företaget utvecklas. Men ofta finns därutöver olika typer av avancerade upplägg för ytterst höga avgångsvederlag. Albin Rännar, chef för Aktiespararnas marknadsavdelning säger till tidningen Kollega (nr. 4, 2016):
”-En av vd:ns uppgifter är att entusiasmera personalen och få med dem på tuffa beslut. Om då cheferna drar iväg kan det leda till att anställda tappar sugen och i förlängningen att man gör en bristande arbetsinsats./…/Ytterst går de ohemula ersättningarna ut över bolaget, varumärket, aktieägarna, anställda och i förlängningen kunderna.”
Rännar uttrycker även kritik mot ABB:s tidigare VD Percy Barnevik:
”Percy Barnevik försvarade sin enorma pension med att han inte ens fått två procent av ABB:s vinst. Man kan fråga sig om en enda person i en jättekoncern ska få det. Det kan finnas andra orsaker till att aktiekursen har gått upp, till exempel duktiga medarbetare.”
Det är svårt att inte instämma med Albin Rännar. Frågan är varför en sådan här utveckling har kunnat fortgå? Rännar pekar på att motståndet är för litet i en globaliserad tid. I en tid när duktiga säljartyper tar över. Det borde dock inte ett vara ett hinder för de anställda, kunderna och andra intressenter att ge sin syn på saken. Troligen är de inte särskilt nöjda med sakernas tillstånd.