Hjalmar Branting svarade i tidningen Stormklockan 1912 på frågan varför han är socialist. Han svarade: ”Därför att min känsla revolterar mot sakernas ordning, som dömer de ojämförligt flesta att stanna i växten och kväva sina bästa stämningars längtan”.
Reinfeldt ville återskapa en jobbpolitik för att människor endast skulle anse sina mest pessimistiska stämningars ångest vara realistisk och dem värdiga.
På ytan finns det i samhället bara kapitalister, arbetare och arbetslösa. Om en arbetslös inte tar det tuffaste arbetarjobbet, utnyttjar han då inte arbetaren med det värsta jobbet?
Delvis. Har man inte en yrkesexamen eller en akademisk examen, så anser jag att man får ställa sitt arbetsutbud till bredast möjliga förfogande.
I början av karriären kanske man till och med behöver ta de tuffaste jobben på marknaden.
Men Alliansen ville göra det till ett ideal för hela yrkeslivet oavsett hur mycket kompetens, erfarenhet och utbildning en person hade, att den arbetslöse alltid skulle minimera sin arbetslöshetstid genom att söka det allra tuffaste, lägst betalda jobbet.
Är detta solidaritet med de anställda med de tuffaste villkoren?
Nej, för det gör tillgången ständigt ökande på arbetssökande till ett begränsat antal dåliga jobb. Dels tränger en sådan arbetssökandetendens bort de mest utsatta från arbetsmarknaden från de jobb de kanske kunnat få om inte konkurrensen varit så hög. Men framför allt gör den ökade beredvilligheten bland anställda och arbetslösa att tänka sig allt sämre arbetsvillkor, att arbetsvillkoren för alla antagligen främst i de tuffaste jobben kommer att bli än värre.
Om vi vill ha en bra arbetsmarknad för alla, så måste vi tillåta en rätt stor frihet särskilt för dem med lång erfarenhet, akademisk examen eller annan yrkesutbildning att söka det jobb den känner sig mest kompetent för.