Sverige är år 2019 det 17:e rikaste landet i världen. Vi har en god skattebas. För att upprätthålla köpkraften och för rättvisans skull behöver vi ha pensioner på en rimlig nivå. Kompensationsgraden eller pensionernas andel av slutlönen minskar för varje generation. För mer detaljer, se vad Pensionsmyndigheten skriver här.
Pensionsutbetalningarna bygger i första hand på skatteintäkter. Inget sparande räcker för pensionsutbetalningarna.
Även flyktingar behöver ha en fullgod pension. För att få en garantipension krävs nämligen att att personen bott i Sverige i 40 år. Garantipensionen motsvarar 2018 inte mer än cirka 11 900 kr./månad, inklusive bostadstillägg. Det bör räcka med 10 års arbete för att höja nivån från garantipensionsnivån. Dagens beräkning på kraven för att få en anständig pensionsnivå bygger på att alla är friska i större delen av sina liv och att lågkonjunkturer är kortvariga och inträffar ungefär vart 45:e år. Sedan runt 1990 har vi i västvärlden haft finanskriser vart åttonde år och en permanent hög arbetslöshet samt höga sjukskrivningstal.
Daniel Ankarloo, doktor i ekonomisk historia och lektor i socialt arbete, skriver i en debattartikel i Göteborgs-Posten 2012 att Sverige visst har råd med goda pensioner. Välfärdsfinansieringen i stort är det heller inga problem med.
I dag hotas folkhälsan av eskalerande utbrändhet och oro inför framtiden. Sedan 2010 har antalet sjukskrivningar på grund av stress sexdubblats. Det är väl inte så konstigt om en oro inför pensionen spelar in i den psykiska ohälsan?