”En av arbetsvärdelärans viktigaste insikter är att det som skapar ekonomiskt välstånd är arbete, inte en ständigt krympande statsskuld. Gränsen för vad staten kan göra sätts av vilka resurser som finns att tillgå. För samhällsekonomin är det viktigaste att alla tillgängliga resurser (arbete, kapital, naturresurser) används och används effektivt.¹ Med denna insikt kan Socialdemokraterna lämna åtstramningspolitiken och återigen bli partiet för full sysselsättning. Vrångbilden att marknaden, lämnad på eget bevåg, kommer att skapa full sysselsättning har verkligheten förkastat sedan länge. Arbetslösheten har varit tre gånger så hög under den trettioårsperiod som gått sedan full sysselsättningspolitiken övergavs på 1990-talet jämfört med vad den var under de trettio år av full sysselsättningspolitik som föregick 1990-talet.”. Läs artikeln här.
Men å andra sidan är väl arbetsvärdeläran lite föråldrad? Inte minst för att inget är så subjektivt som ”värde”?
Och strängt taget behövs den inte heller. Den behövs inte för att inse att vi får det bättre om resurser används än om de inte gör det. Wigforss utgick inte från någon arbetsvärdelära i Har vi råd att arbeta, http://www.folkrorelser.org/rorelsemapp/dokument/wigforss.html, det gick bra med vanligt sunt förnuft.
Klokt
Det kan tilläggas att arbetsvärdeläran är den teoretiska grunden för Ricardos idé om komparativa fördelar. Eftersom alla arbetstimmar är lika mycket värda vinner båda parter på att byta arbete med varandra, menade Ricardo. Även om den ena gräver efter malm med spade och den andra tillverkar industrirobotar. Att olika arbete ger olika resultat, och olika mycket resultat, hade arbetsvärdelärans skapare ingen förståelse för. Kanske för att de levde på 1700-talet då effektiviteten med våra mått var lika låg överallt.