Kapitalet har alltid effektiviserat
Kapitalet försöker sedan urminnes tider alltid att effektivisera, automatisera och att på alla sätt få ned kostnaden för produktionen. I viss mån är det bra. Det kan frigöra resurser till ny produktion eller forskning. Men det har gått för långt. Vi får pga den sedan 80-talet i västvärlden sjunkande andelen av löner i förhållande till vinster och ersättningar till de mäktigaste tjänstemännen en ständigt tynande produktion.
Arbete och konsumtion samhällsekonomins hörnstenar
I alla samhällen är arbete och konsumtion två hörnstenar som tätt sammanvävda. Grunden för all ekonomi är var och en efter förmåga, var och en efter behov. Det är folkets behov av skola, vård, omsorg, mat, försvar, kultur, nöje, fysisk aktivitet, polis, järnvägar, vägar, bostäder, arbetsplatser som ger oss anledningen att producera. Kapitalet försöker att lura i oss att vi producerar för att göra de rika rikare. Men grunden är att vi producerar för folkets grundläggande behov. Pengar har inget värde i sig utan får sitt värde att de är accepterade symboler som vi kan byta samarbete och resurser med varandra. Pengar får sitt värde om de upprätthåller arbetet och konsumtionen/behovstillfredsställelsen för hela folket. Låg- och medelinkomsttagare är flest i samhället. När de har råd att producera och konsumera skapar detta stora vinster för företagen och skatteintäkter för staten och kommunerna.
Robotiseringen kan ställa till det
Robotiseringen är i full gång och även statusyrken som bibliotekarier, fotomodeller, revisorer och läkare hotas. Hälften av dagens jobb kommer att försvinna. Allt i jakten på att få ned kostnaden för produktionen. Men det kapitalisterna glömmer av är att robotarna kan aldrig bli bättre på människorna på att konsumera. Meningen med robotar är ju just att de inte behöver någon lön för att de inte behöver konsumera. Och kapitalisterna kan ju inte konsumera allt själva? En kapitalist kan kanske vilja vräka sig med 100 bilar, men vill hen verkligen ha en miljon bilar för sig själv? Det behövs en rask övergång till jobbgaranti med kollektivavtalsenliga villkor och ett säkrande av att staterna driva innovationerna och samhällets ekonomi med statliga underskott och skatt för de rikaste. Skatter på inkomster från låg- och medelinkomsttagare kan försvinna när sådana arbeten kanske robotiseras. Sedan är hög skatt på låg- och medelinkomsttagare hämmande för produktionen.
Finansialiseringen hotar produktionen
Finansialiseringen har lett till att en allt större del av produktionens vinster inte går till låg- och medelinkomsttagares löner och välfärd, utan istället hamnar i fickorna på storkapitalet och de högst betalda tjänstemännen och cheferna. Dessa förmögna individer har blivit mästare på att öka sina vinster och tillgångar, men de kan inte konsumera allt de tjänar. Istället sparar de och investerar sina pengar i olika tillgångar.
Sparandets värde
Sparandet på bankkonton är en vanlig strategi. Sparade pengar är delvis inaktiva pengar som inte håller produktionen och konsumtionen igång. Delvis är värdet av dessa sparpengar att de förräntas och förökas genom att de lånas ut på nytt. När människor inte längre kan ta nya lån eller när de börjar betala av på sina befintliga lån, minskar mängden pengar i samhället. Detta kan leda till att produktionen stannar upp och vi får en finanskris.
Fastigheters värdeökning spekulation
En annan populär investering för de rika är fastigheter. Men detta är en passiv form av investering, och vinsten som kommer från att fastigheterna ökar i värde är ofta finansierad av ständigt ökande lån. Detta kan leda till fler finanskriser, då fastigheternas ökande värde inte är kopplat till ökad produktion. Det är i stället en form av inflation där värdet på tillgångar ökar utan att det produktiva värdet ökar på samma sätt.
Aktier ger ofta inte förutsättningar för produktionen
Att investera i aktier är en annan vanlig strategi för de rika. Aktier representerar ägande i företag och förväntar sig en avkastning från företagets produktion. Tyvärr ger aktieägande sällan förutsättningar för produktionen att växa. Vid en företagslansering eller en initial aktieemission kan pengar gå till företaget, men oftast hamnar de i företagsägarens egna fickor och inte i företagets produktionskapacitet. De flesta aktieförsäljningar innebär bara ägarbyten där kraven på avkastning överförs mellan olika ägare. Det innebär inte att företaget får ytterligare resurser för produktionen.
Att skapa en stabil och hållbar ekonomi
För att skapa en stabil och hållbar ekonomi är det viktigt att se till att arbete och konsumtion förblir i balans. Det innebär att se till att produktionsvinster inte enbart gynnar de redan förmögna, utan också gynnar låg- och medelinkomsttagare och investeras i ökad produktion. En ekonomi som bygger på passiva investeringar och spekulation är sårbar för krascher och finanskriser. För att undvika detta måste vi omvärdera hur vi allokerar kapital och fokusera på att skapa verklig ekonomisk försörjning och välfärd för alla. Endast då kan vi se till att arbete och konsumtion förblir lika nödvändiga och håller samhället i balans.
Statliga underskott och högre skatter på de rikaste behövs också
I själva verket kan många stater skapa sin egen valuta och är inte begränsade på samma sätt som hushåll. Genom att använda statligt penningskapande kan regeringen investera i viktiga sektorer som infrastruktur, hälso- och sjukvård samt utbildning, och därigenom stimulera ekonomisk tillväxt och skapa arbetstillfällen.
Staten bör inte bara vara en passiv regulator i ekonomin, utan också en aktiv entreprenör. Genom att satsa på affärs- och teknikinriktad forskning och utveckling kan staten bidra till innovation och ekonomisk tillväxt. Denna typ av investeringar kräver dock finansiering, och här kommer en statlig penningskapande och högre skatt för de rikaste in i bilden.