Dan Davies’ idéer från boken The Unaccountability Machine ser på hela nyliberalismen som ett komplext system med inbyggda fel. Jan Wiklund menar på bloggen Gemensam i artikeln ”Alla misslyckanden beror på dåliga rutiner” 2024/09/18 att kriser och misslyckanden inte beror på individuella syndabockar utan på ett systemfel som är integrerat i nyliberalismens struktur. Visst kan fel uppstå i enskilda banker eller företag, men det är hela det nyliberala systemet som tvingar företagsledare och andra beslutsfattare att fatta fel beslut för att upprätthålla den nyliberala ordningen.
Alla system har rutiner som kan vara bristande
Alla system skapar rutiner, inte bara nyliberala samhällen. Företag och myndigheter har sina rutiner som växer. Till slut förstår ingen längre riktigt dem.
I det nyliberala systemet menar Davies att två viktiga styrfunktioner havererade. Först braste det i den som håller koll på risker. Sedan var det brister i den som definierar identiteten (vad syftet är). Dessa uppgifter överlät systemet till ekonomer som inte förstod dem. Rutinerna passade inte in i ekonomernas nyliberala världsbild.
Wiklund undvek Davies’ lösningsförslag. Davies’ förslag beaktar inte andra samtidiga problem. Ett sådant är att politiker blir mindre representativa. Ett är att rentiärer sedan 1970-talet alltmer dominerar företag på grund av 70-talets överproduktionskris. Ett av Davies’ förslag, att minska ekonomernas inflytande över långsiktig styrning, verkar ske automatiskt eftersom många ekonomer nu ändrat sin syn och inte lika mycket tilltalar ägarna.
Fel på mål och framtidsplanering
Enligt Wiklund skapar stora organisationer som bygger på nyliberala principer rutiner för att hantera verksamheten. Men dessa rutiner blir med tiden så komplicerade och svåröverskådliga att ingen, inte ens cheferna, fullt ut förstår vad som händer. Men framförallt har dessa rutiner fler verksamhetsinriktning och fel framtidsplanering. De som försvarar rutinerna är ofta de som tjänar på dem, och när något går fel blir det lätt att skylla på externa faktorer eller individer.
Brister i systemens styrfunktioner
Dan Davies hävdar, stödd av den berömde cybernetikern Stafford Beer, att problemen beror på brister i systemens styrfunktioner, särskilt när det gäller framtidsplanering och syftet med verksamheten. Nyliberalismens ekonomiska teorier har ockuperat dessa roller och styr felaktigt. Det handlar inte om onda individer eller konspirationer, utan om dåliga rutiner som formats av ett system som gynnar ekonomiska eliter och missgynnar de breda massorna.
Red Justices analys
Jag menar att Wiklunds analys är träffande. Hela nyliberalismen, snarare än enstaka individer eller verksamheter, är orsaken till kriserna. Ledare inom företag och andra organisationer tvingas fatta felaktiga beslut eftersom det nyliberala samhället kräver att systemet går ihop ekonomiskt och produktivt. Att leta efter en enskild syndabock är ett misstag; det är systemet som behöver förändras.
Nyliberalismen skapar dåliga rutiner som ger systemfel. Att leta individuella syndabocker hjälper inte.
En liten korrigering: Alla system skapar sina rutiner, inte bara nyliberala samhällen. Företag, myndigheter, organisationer…. Sen hopas rutinerna på varandra tills ingen människa riktigt begriper hur de hänger ihop.
Den specifikt nyliberala systemkollapsen, enligt Davies, var att två av styrfunktionerna – den som har att göra med att hålla koll på risker och den som har att göra med identitet (”vad är vi till för”) lämpades över på neoklassiska ekonomer som inte begrep frågorna eftersom de inte rymdes i deras världsbild.
I min bloggpost låg jag lågt med Davies’ åtgärdsförslag, eftersom jag tyckte de inte tog hänsyn till andra samtidiga systemkollapser. Att t.ex. politiker blir allt mindre representativa är ju inte direkt ekonomernas fel, till exempel. Och att rentiärerna tog makten över företagen berodde nog på överproduktionskrisen på 70-talet – vinsterna försvann men lik förbannat måste företagen investera, så var skulle dom få pengar ifrån?
Dessutom tycks en av Davies två förslag – att koppla bort ekonomkåren från den långsiktiga styrningen – hålla på att genomföra sig själv. Kanske för att så många ekonomer har ändrat åsikt att de inte längre är säkra ur rentiärernas synvinkel.
Min nya favoritbloggare Aurelien formulerar det så här:
”We therefore face a problem which is, I think, unique in western history. It can be summarised as follows. A shallow and incapable ruling class and its parasites are confronted with a series of subtle changes in the way the international political and economic system works, some linked, some not, that require the sort of careful analysis and thoughtful reactions of which they are inherently incapable. At the same time, the machinery of politics and economics in their own countries is breaking down, and they have no idea why, or what to do about it. These two points—the inability to imagine alternatives and the incapacity to understand even what is going on in front of their eyes—are the two themes I want to develop in the essay.”
https://aurelien2022.substack.com/p/the-newer-world-order
Aurelien har rätt i att sedan oljekrisen och särskilt sedan 2000 är makten förblindad av lojalitet med de rikastes girighet och låter därför västs makt gå under och klimatkatstrofen skena.