Vi lever i ett rikt land. Den samlade förmögenheten är drygt 12 000 miljarder kronor för 2016. En ny rekordnivå. Samtidigt har vi ett pensionssystem som tvingar pensionärer till ett liv i relativ fattigdom. Hur kommer det sig? Anledningen är enkel. Joel Dahlberg skriver i SvD Näringsliv:
”Orsaken till pensionseländet ligger i vårt pensionssystem. I det gamla ATP-systemet – folkpension plus ATP – var många garanterade en viss pensionsnivå (i relation till lönen under de 15 bästa inkomståren). I det nya systemet finns inga garantier. Pensionen bygger i stället på hur mycket pensionsavgifter man betalar in i systemet. /…/ I kombination med längre medellivslängd blir resultatet förödande.”
I detta nya system räknas ”varenda krona”. Så löd reklamen för den nya pensionsuppgörelsen för 15 år sedan.
Visst finns det ändå en broms i systemet. Den så kallade garantipensionen. Men den är, diplomatiskt uttryckt, inte dramatiskt hög. Snarare alltför låg för en anständig välfärdsstat.
Så, vad skulle hända om vi höjde pensionerna? Tja, omsättningshastigheten skulle öka. Pensionärerna skulle till stor del konsumera mer. Den som har en mycket låg pension skulle inte spara i någon högre grad. Det kan behövas en ökad omsättning efter Alliansens alla skattesänkningar. Skattesänkningar kan man ju tro leder till ökad omsättning. Men produktivitetsökningen var minimal efter 2007. Så höj pensionerna. För pensionärernas skull, för alla vår skull. För det goda välfärdslandet Sverige.