Den klassiska konflikten mellan arbete och kapital är alltid aktuell

Johan Sjölander, ny VD för socialdemokratiska tankesmedjan Tiden, har skrivit en lysande essä om politikens svängningar sedan ett antal decennier tillbaka. Sjölander betonar Bildt-regeringens starka kvarvarande effekter även om dessa var destruktiva. Sjölander verkar tro på en tredje väg som framtida segerväg för den breda vänstern.

Sjölander betonar den destruktiva kvarvarande framgången hos regeringen Bildts reformer. Han verkar mena att nyliberalismen introducerades först och främst då. Dock hade den 70-talsborgerliga regeringen väldigt stor framgång den med. Med desinformation sade den att keynesianism inte var möjlig.

Modern forskning visar alltmer att keynesianism fungerar. Vi slutade subventionera industrin under krisen på 70-talet och istället gick uppdragen till östasiatiska länder som subventionerade sin industri. Självklart ska industrin helst stå på egna ben men industrin har aldrig i stort klarat att ta fram tekniska och medicinska uppfinningar utan statens hjälp.

Skatten var kanske lite för hög på 70-talet, men å andra sidan var Reinfeldts jobbskatteavdrag bara till för att sänka lönerna på sikt.

När lönerna minskar, minskar emellertid köpkraften. Då måste folk låna mera vilket möjliggjordes av Socialdemokraternas kreditavregleringar på 80-talet. Då gjordes det också lättare att flytta kapital utomlands vilket ledde till race to the bottom ifråga om skatter, löner, välfärd och arbetsvillkor.

Sjölanders essä verkar förespråka en tredje väg mellan höger och vänster. Men jag tror valet står mellan klassisk vänstersocialdemokrati och högerborgerlighet som alltid.

Däremot tror jag på något av en ny väg i synen på den vanliga människans möjligheter att utforma sitt liv och bli en socialt och ekonomiskt fungerande och välmående människa. En ny vänstervåg måste respektera den vanliga människans behov av frihet under ansvar. Vi kan inte ha så många lagar som begränsar den vanliga människans frihet i vardagen. Vi måste ha rätt till misstag i mer beskedliga frågor. Detta är en återgång till den klassiska socialdemokratiska synen att det är inte främst stränga lagar och hårda straff som gör människan skötsam utan verkliga socio-ekonomiska förutsättningar, jämlikhet, välfärd och bra arbeten åt alla på alla nivåer i samhället.

Klimatfrågorna måste lösas och detta görs bäst på strukturell nivå med mer offentlig och mindre privat konsumtion, kortare arbetstid, lagar som kräver att varor håller längre och gröna, fossilfria energikällor.