I dessa tider av jämviktsarbetslöshet och oro ute i världen finns det skäl att tänka över hur ett bättre samhälle skulle kunna se ut. Vi lever i ett land med många högutbildade. Kunskapen och erfarenheten i Sverige är stor. Vi har mycket att ge varandra.
Men, alla som är sjuka då? Alla som inte orkar? Alla som inte kan? Givetvis ska den som är förhindrad att delta i samhällsbygget få den vård och den som ersättning som behövs. Det goda samhället handlar om att använda våra gemensamma krafter på ett optimalt sätt. Ett gott arbetsliv får människor att må bra. Människor som mår bra gör ett bättre jobb. Vilket leder till ett bättre samhälle.
Pengarna då? Vem ska finansiera det goda samhället? Om fler får arbete kommer skattebasen att öka. Det leder i sin tur till en ökad omsättning. Det gäller förstås att hålla ett öga på inflationen. En mindre inflation är dock relativt lätthanterlig.
På vilka områden ska samhället förbättras? Välfärdssektorn är eftersatt i stort. Efter 1990-talets drastiska nedskärningar återstår mest ett lapptäcke. Några förbättringsområden:
- Skolan-Ökad bemanning. Stopp för vinstuttagen
- Socialtjänsten-Ökad bemanning och mer handledningstid
- Sjukvården-Ökad bemanning och högre löner på golvet
- Myndighetssverige-En välfärdsstat behöver en väl fungerande förvaltning. Allmän resursförstärkning.
Kan en större välfärdssektor verkligen lösa allt? Kan den inte bli för stor? Vi ser inte några problem med att återställa den offentliga sektorn till det tidiga 1990-talets nivåer. Särskilt inte då Sverige har blivit betydligt rikare sedan dess. En större offentlig sektor kan inte lösa allt men det är en bra början. Så låt oss börja från början. Låt oss bygga ett stabilt samhälle där alla medborgare tas tillvara.