Ovanstående kan tyckas som en tautologi. Sedan årtionden har arbetsplatserna fått mindre resurser för personal och större krav på arbetsinsats per anställd. Då kan många lockas av att en viss arbetsplats eller yrkeskategori har goda arbetsvillkor. Då söker de sig dit och jobbar hårt eller hårdare för att tränga sig fram i den gamla gruppen. Resultatet blir bara att den gamla arbetsplatsen eller yrkeskategorin med goda arbetsvillkor har förvandlats till en grupp där bara hårt arbete och stress duger.
Vi måste jobba effektivt och inte produktivt. Effektivitet handlar om att få ut tillräckligt mycket och bra resultat av minsta möjliga arbetsinsats och gynnar både arbetsgivaren och den anställde.
Produktivitet fokuserar på så mycket ansträngning som möjligt hela tiden. Visst är man intresserad av resultat också men ingen dötid får finnas för de anställda enligt produktivitetens synsätt.
Sedan leder för hårt arbete inte bara till dålig arbetsmiljö utan även till kvalitetsbrister. När folk jobbat effektivt har de antagligen upptäckt principer som att ”less is more”. Egentligen är det en grafisk princip men går igen i många aspekter av livet som visas av uttrycket ”Hen ser inte skogen för alla träden.”
En annan viktig princip som stöder effektivt arbetande är 80/20-proportionerna eller Pareto-regeln som den kalllas. Ofta finns denna balans mellan motsatser och den är harmonisk. T.ex. görs ofta 80 % av arbetet på 20 % av arbetstiden. När man försöker pressa människor att producera ännu mera än denna balans tror jag bara att man bränner ut människor.
När folk börjar jobba hårdare för att få en hög lön leder detta till en indirekt lönesänkning. Om lönen är konstant och arbetsinsatsen ökar, så har ju lönen/arbetsinsats sänkts. Hårt arbete torde definieras som mycket arbete i förhållande till lönen och kan ju då per definition aldrig löna sig.
Sedan visar modern neurologisk forskning att vår analysförmåga och kreativitet är som bäst när vi är avslappnade och inte tänker för fokuserat på ett problem. T.ex. är det ingen illusion att de som tittar på två schackspelare spelar schack bättre än schackspelarna själva. Schackspelarna spelar sämre för att de fokuserar för mycket och att fokusera använder inte problemlösningsdelen i hjärnan.
Vi måste vara effektiva på arbetet så att vi producerar tillräckligt och bra samtidigt som vi behåller en god hälsa och orkar med hela våra liv och även fritiden.