Högerpartisterna brukar driva gäck med de rödgröna för att de sätter andras intressen för sina egna. Större delen av högern är dock fattig, men istället för att begära högre löner, trygga anställningsvillkor och bra socialförsäkringar och bidrag etc, prioriterar de att gynna storkapitalisternas matbord i hopp om att det ska trilla ner tillräckligt mycket från de övermättas bord för att de fattiga själva ska bli mätta. Är inte detta en tro på att altruism/nästankärlek med de rika ska gynna en själv? Det vore bättre om de fattiga såg till sina egna långsiktiga ekonomiska intressen. I början av 1900-talet var Sverige väldigt högerdrivet, ekonomiskt och teknologiskt efterblivet. I slutet av 1900-talet var vi tack vare en socialdemokratisk tredje väg ett av världens rikaste och mest teknologiskt utvecklade länder. Sedan högern tog över 2006 har fattigyrkena brett ut sig och tillväxten avstannat. Höger leder till ekonomisk otrygghet och utsatthet för de flesta. Välfärd driver på arbetsbesparande maskiner vilket gynnar både vanligt folk och de rika. Många storföretag lobbar för att göra det svårare att utveckla demokratin, välfärden och miljöskyddet. Istället förösker storföretag återfå sina möjligheter att tillverka pesticider som kan utrota bina. Utan bina skulle vi alla dö inom 4 år. Vi behöver istället alla ta hänsyn till miljön och upptäcka en ny miljövänlig energikälla. Wall Street-institut och ekonomiska gurus varnar för att fortsatt stigande ekonomisk ojämlikhet hotar tillväxten och ökar den sociala oron något enormt. Det blir färre vinster om inte de fattiga har råd att shoppa. Miljövänlig och sund ekonomisk utveckling åstadkommer vi bäst med en rödgrön blåslampa på storföretagen.
Vänsterblogg
