Moderaternas svenska historia innehåller en antidemokrati
1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1927: Nej till folkskolereform.
1931: Nej till sjukkassan.
1933: Nej till beredskapsarbete.
1934: Nej till a–kassa.
1935: Nej till höjda folkpensioner.
1938: Nej till två veckors semester.
1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
1946: Nej till fria skolmåltider.
1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
1947: Nej till allmänna barnbidrag.
1951: Nej till tre veckors semester.
1953: Nej till fri sjukvård.
1959: Nej till ATP.
1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
1963: Nej till fyra veckors semester.
1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
1974: Nej till fri abort.
1976: Nej till femte semesterveckan.
1983: Nej till löntagarfonderna.
1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU.
2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom just moderaterna.
2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
2006: Nej till gröna jobb. 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
2006: Nej till höjd a- kassa. 2006: Ja till sänkt a-kassa.
2006: Nej till höjd sjukersättning.
2007: Ja till sänkt sjukersättning.
2006-2011;
Ja till ökade klyftor
Ja till sänkt a-kassa.
Ja till hårdare kvalificeringskrav till a-kassan.
Ja till högre a-kasseavgift.
Ja till utförsäkringskedjan – svårt sjuka utförsäkras.
Ja till sänkt sjukpenning.
Ja till västvärldens hårdaste regler för förtidspension.
Ja till att lägga ned Arbetsmiljöinstitutet.
Ja till fyra “jobbskatteavdrag” (mest till de som tjänar mest).
Ja till högre skatt för pensionärer, sjuka och arbetslösa (i förhållande till de som arbetar).
Ja till borttagande av förmögenhetsskatten.
Ja till kraftigt sänkt fastighetsskatt för de med högst taxerade villor.
Ja till skatteavdrag för hushållstjänster (pigavdrag).