Privata universitet – är de verkligen bättre bara för att de är självstyrande? Liberalerna föreslår nu i ett första steg som jag misstänker mot privata universitet att fler universitet ska bli stiftelser. Det uttalade ädla ändamålet är att säkra lärosätenas akademiska frihet. Det finns en utbredd föreställning om att privatisering automatiskt leder till högre kvalitet och effektivitet. Men verkligheten är inte så enkel.
Terminsavgifter finns inte i Sverige idag, men införandet av privata universitet kan skapa en slipprig sluttning mot ett system där avgifter blir norm. Detta skulle riskera att stänga ute många som inte har råd att betala för utbildning, och därmed skapa en oönskad elitism i den svenska utbildningsmodellen.
Privata universitet och kontroll
För det första handlar det om makt och kontroll. Offentligt finansierade universitet styrs genom politiska beslut och är direkt ansvariga inför medborgarna. Privata universitet, även med offentlig finansiering, drivs däremot ofta av styrelser som kan ha andra intressen än att värna allmänhetens bästa. De kan prioritera kortsiktiga vinster, marknadsanpassning eller specifika ideologiska mål framför utbildningens kvalitet och bredd. Resultatet? En smalare utbildningsinriktning där vissa ämnen, särskilt humaniora och samhällsvetenskap, får mindre utrymme eftersom de inte anses “lönsamma”.
Oberoende forskning i fara
Privata universitet riskerar också att begränsa forskningen. Offentligt finansierade universitet har ett tydligt uppdrag att bedriva oberoende forskning som gynnar hela samhället. Privata universitet, å andra sidan, kan frestas att prioritera forskning som lockar sponsorer eller företagspartners, snarare än forskning som utmanar maktstrukturer eller löser långsiktiga samhällsproblem. Forskningens frihet och integritet riskerar att bli en handelsvara, när det ekonomiska incitamentet tar över.
Risk för otrygghet och elitism
Privata universitet tenderar att skapa elitism och otrygghet. De kan införa terminsavgifter, än mer prioritera de mest lönsamma programmen eller skapa exklusiva antagningsprocesser som stänger ute låginkomsttagare och minoriteter. På så sätt förstärker de klasskillnader, även i ett system där utbildning formellt sett är tillgänglig för alla. Offentliga universitet har dessutom ofta starkare regler för att skydda studenters och anställdas rättigheter. Privata universitet, även de som är offentligt finansierade, kan lättare kringgå dessa regler för att minska kostnader eller öka flexibiliteten.
Behovet av demokratiskt styrda universitet
Offentliga universitet är bättre för att de är demokratiskt styrda, tillgängliga för alla, och sätter kunskap och samhällsnytta framför vinst. Om Sverige väljer att införa privata universitet, kan vi riskera att skapa ett utbildningssystem som är mer oändligt, otryggt och ekonomiskt styrt. Låt oss lära av andras misstag och inte gå i samma fälla.
👍
Bland världens bästa universitet ligger de stora i USA högt. De är stiftelser som en gång grundades med stora statliga gåvor.
Då är det förstås forskningen man tittar på. Det kostar skjortan att studera där, det är det bara rikemansbarn som har råd med. Vilket bland annat leder till att USA är det industriland där den sociala rörligheten är lägst.
Så frågan är hur man ska kunna garantera
1. oberoende av statliga byråkratiska, eller för den delen bolags, nycker av det slag t.ex. Bo Rothstein, annars ideologiskt sett trogen sosse, har reagerat så kraftigt mot,se t.ex. http://rothstein.dinstudio.se/files/Universitet_ska_inte_styras_som_lokala_kennelklubben_-_DN.se.pdf
2. hygglig finansiering.
3. tillträde för alla studenter med fallenhet och intresse.
Det finns knappast nu, och det liberala förslaget gör det inte bättre. Vi kanske måste hitta på något själva?
Nu kan ju i alla fall fattiga studenter komma in på universiteten. Så jag vill ändå hävda att utan Liberalernas förslag har vi det betydligt bättre än om Liberalernas förslag går igenom.
Det har du rätt i, men det är inte bra nu heller.
Delvis för att skolan redan är fördärvad av liberal kannibalism; universiteten måste organisera gymnasiekurser för att studenterna inte klarar förutsättningarna. Delvis för att de redan har gjort sig beroende av pengar från företagen. Delvis för att politiker, om man får tro Rothstein, beordrar vad forskningen ska komma fram till, av politiska skäl. Och så har vi ju ekonomiämnet som är sin alldeles egna katastrof, se t.ex. https://othercanon.org/organization/.
Det håller inte att bara säga nej, man måste agitera för vad man vill ha istället.
Det är lite som en parallell till alla kampanjmejl man får om hur hemskt det är med Trump. Ja, det är det men det var hemskt redan innan med all åtstramning, alla privatiseringar och andra gåvor till miljardärerna sen 90-talet och framåt. Att konservera nuläget är det sista vi ska göra.
PS. Jag ska skärpa till det:
Demokratin är inte hotad, den är icke-existerande! Väljarna, folket, har aldrig godkänt den nyliberala ortodoxi som har styrt i en generations tid, den är ett rent miljardärspåfund.
För USA har t.ex. Martin Gilens och Benjamin Page forskat på det här och sett att vartenda beslut i kongressen har initierats av miljardärskretsar, kommer det från andra håll beslutas det inte, se https://www.cambridge.org/core/journals/perspectives-on-politics/article/testing-theories-of-american-politics-elites-interest-groups-and-average-citizens/62327F513959D0A304D4893B382B992B.
För Europas del har man såvitt jag vet inte forskat på det, men Pablo Torija har konstaterat att de som gynnas mest idag av den förda politiken i OECD-länderna är de 0,2 rikaste procenten. För 40 år sen gynnade vänsterpartier mest de 33 % fattigaste, centerpartier gynnade mest de 33 % i mitten, och högerpartier gynnade mest de 33 % rikaste. Alla hade nån som agerade för sig. Men idag har knappast någon det. Se https://gemensam.wordpress.com/2021/01/30/i-landernas-regeringar-gynnar-mest-den-rikaste-procenten/
Så demokrati är något vi måste erövra, proaktivt, inget vi kan försvara defensivt.
Ja universiteten är sämre än de var förr. Men redan 1960 sade en universitetsprofessor till en kompis som studerade då att universiteten var bättre förr. Ändå skapar universiteten kollektivt större och större under inom de flesta vetenskaper år efter år. Individen kan mindre men kollektivet kan mer. Och ända sedan de gamla grekerna har de äldre talat om ungdomens förfall. I början av 1900-talet lärde skolor och universitetet ut fler fakta men många av dessa fakta var ju fördomar om olika raser. Samtidigt lyckades nyliberalerna inom politiken infiltrera universiteten för mycket med Milton Friedmans syn på behovet av pengars knapphet som viktig. Den synen är djupt farlig och felaktig. Men jag tror inte vi behöver skapa så mycket nytt. Vi behöver återskapa skolorna och universiteten så som de var på 1970-1980-talen i Sverige men anpassa dem vid punkter där det är relevant till dagens tider. Sedan behöver vi som Liberalerna säger göra akademierna friare att följa vetenskapen vart den än leder mot det allmänna bästa. Klåfingriga politiker men ej heller företagare ska få lägga sig om inte universiteten skulle börja gå helt överstyr och bli nazister. Men jag ser inte hur privatisering ens i form av stiftelser skulle kunna åstadkomma vetenskapligt friare och starkare universitet.
Sedan beror dagens undermåliga universitet på 90-talets finanspolitiska ramverk och den samtidiga attacken på de goda arbetar- och hantverkaryrkena. Denna fick makten folken att acceptera genom idén om Kunskapslyftet för dem som förlorade de goda arbetaryrkena. Då ledde det till ett överflöd av folk som bliv akademiker utan att arbetstillfällena för sådana ökade tillräckligt. Då blev det arbetslöshet och proletariserade arbetsvillkor för såväl arbetare som akademiker. Då tilltar kunskapsförfallet och demokratiförfallet på de flesta arbetsplatser när desperata arbetssökande, arbetare, hantverkare och akademiker alltmer pressas att säga vad makten önskar höra för att inte de själva skall få de värsta, mest lågbetalda jobben på samhällets botten.
Med liberal politik fortsätter urholkning i skolan även privatstyrda universitet Sparivern nedrustar i den offentliga sektorn. Vi ser hur svensk järnvägstrafik utformas. USA visar att avgifterna blev så höga att endast rika famljer har råd