Alliansens politik bygger på att full sysselsättning ska nås genom en större låglönesektor. Länge sågs den amerikanska modellen med sina minimum wage jobs som exempelmodellen för att nå full sysselsättning. Minimum wage jobs gjorde det lättare för den arbetssökande som inte var så kräsen att få jobb så fort han förlorat sitt gamla. Men detta var innan 2008 sedan vilket år även USA dras med 8-9 % arbetslöshet. Men även innan dess rådde en så kallad jämviktsarbetslöshet i USA på 5 %.
Även 1800-talets extremborgerliga samhälle där stora delar av arbetarklassen var så billig att den nästan var gratis, rådde en stor arbetslöshet. Vad beror detta på? Jo, Kapitalet vill ha en stor arbetslöshet för att dra ner priset på arbetskraften och göra denna så desperat att den inte ställer krav på arbetsmiljö.
Kommunisterna nådde full sysselsättning genom förtryck, men det är kanske ingen modell att rekommendera.
Vad återstår då för modeller att åstadkomma full sysselsättning med? Jo den svenska socialdemokratiska modellen som vi hade till 1991. Genom en kombination av generösa socialförsäkringar där det gavs möjlighet att få arbetsförmedlingsstöd för att vidareutbilda sig vid arbetslöshet och genom en offentlig arbetsmarknad för de som inte fick jobb inom privat sektor, kunde vi i många årtionden ha en arbetslöshet på 1-2 %. Detta är i stort sett noll arbetslöshet då vissa årstidsbundna yrken dras med säsongsarbetslöshet.
Politiken för full sysselsättning var heller inte för dyr för Sverige.
Kombinerar man progressiv skatt med lägre skatt för låginkomsttagare och större skatt på stort kapital samt att staten tar tillbaka penningskapandet från privatbankerna, så kan köpkraften efter skatt vara hög för de allra under en politik för bra arbeten åt alla.