”Och här är lite av innehållet: Ändra arbetsrätten, börja införa marknadshyror, skärp straffen, strama åt migrationspolitiken, begränsa bidragen och sänk skatten. Ta ett djupt andetag – och känn hur färgen på kinderna återvänder. ” Så skriver journalisten Göran Eriksson i artikeln i SvD ”Nu lämnar även M politikens no-go-zon” om hur M lämnar politikens mitt för att sikta högerut i valet 2018.
Även om Alliansens vänstersväng 2006-14 var ett triangulerande angrepp mot välfärden där de försökte införa marknadshyror (och fick igenom vissa hyreshöjande beslut), gradvis i smyg försvagade arbetsrätten, drastiskt skar ned på arbetsmiljöinspektörerna, attackerade facket genom att ta bort avdragsrätten för fackavgiften, sänkte a-kassan och försämrade sjukskrivningsrätten för att officiellt stimulera folk till att arbeta men enligt läckta, hemliga M-dokument för att sänka folks reservationslön. Dvs den lägsta lön folk kan tänka sig när de söker nytt jobb. Alliansen 2006-14 försämrade välfärden på ännu fler sätt.
Vad blev resultatet? Fler utbrända, fler utförsäkrade och färre i jobb.
Nu har M.s nya partiordförande inte ens förstånd att dölja hur mycket M avskyr låg- och medelinkomsttagarnas välfärd.
De förstår inte att välfärden är grunden för jobbtillväxt. Fattiga konsumenter kan inte konsumera. Konsumtion är en avgörande grund för vinster och skatteintäkter vilka skapar fler jobb.
M och resten av de borgerliga partierna förstår inte att det är när folk har pengar och känner sig trygga som de mår bra och orkar jobba eller söka jobb. Neurologisk forskning visar att den mänskliga hjärnan fungerar bäst i jämlika organisationer.
M försöker mest sänka välfärden för invandra men internationell ekonomisk vetenskap visar att olika inkomsttagargruppers ekonomi följs åt. I ett mellanösternland tog man bort all arbetsrätt och välfärd för invandrare och då ville arbetsgivarna bara anställa invandrare och inte medborgare såklart.