Människan skall vara samhällets mål och inte företagens och skattemyndighetens medel. Det måste vara den röda visionen. När människan är ett medel så måste hon i för hög grad prestera perfekt på jobbet. Om hon är målet så är jobbet till för att hon ska få en meningsfull och självutvecklande sysselsättning samtidigt som hon bidrar till sin egen och landets försörjning. Om människan är ett medel så ska hon ha så låg lön som möjligt för att kapitalet skall ackumulera sig för ägarna. Om människan är ett medel så skall hon tvingas in i ofta för henne själv ofördelaktiga anställningsvillkor. Om hon är ett mål skall ett socialt försäkringssystem se till att hon kan pressa fram fördelaktiga arbets- och lönevillkor av arbetsgivaren.
I grunden handlar det hela om följande: Skall problemställningen lyda: Gör undersåten rätt mot staten och kapitalet? Eller gör samhället rätt mot den enskilda människan?