Borgare säger ju ofta att människan är ond och lat. Jag tror att de antyder ett orsakssamband mellan ond och lat, dvs att en lat människa skulle vara ond. Denna idé går tillbaka till protestantismens släktskap mellan dess etik och kapitalismens som sociologen Max Weber beskrev. Före industrialismen på 1800-talet var de rika ofta rövarbaroner och de fattiga deras utsugna undersåtar. Då såg man lättare att fattigdom kunde drabba någon utan orsak. Men i.o.m. att industrialismen utvecklades kunde folk göra karriär och vissa starka kunde jobba sig rika. Då var det lättare att skylla fattigdom på arbetsovillighet. Samtidigt lärde bl.a. kalvinismen att man var förutbestämd som god eller ond. Och arbetsamhet var gott. Om man arbetade hårt, kunde man visa att man var förutbestämd för himmelriket efter detta. Så uppstod denna borgarnas idé om ett orsakssamband mellan lathet och ondska. Men det är ju lätt att bevisa hur fel detta är, för visst kan man föreställa sig en lat och juste person och en hårt arbetande men elak person? Jag tror inte att människan är vare sig renodlat god eller ond, men i vilket fall som helst kan man inte säga att hårt arbete är det mest eller enda utmärkande för en god person eller tvärtom. Varför skulle det vara så gott att vara extra bra på att bidra till några utvalda miljonärers redan sanslösa överflöd?
Vänsterblogg
