Långtidssjukskrivningarna för stress och psykisk ohälsa kunde kanske kraftigt reduceras med lönebidragsanställningar till personer i riskzonen för utbrändhet.
Det som egentligen skulle krävas för att minska långtidssjukskrivningarna vore ju ett bygga ut offentlig sektor för att skapa en brist på arbetskraft så att arbetsgivarna tvingades tävla med bra villkor. Men det kanske ingen går med på.
Ett alternativ vore ju då om AF kunde bli bättre på att analysera om en arbetssökande stökighet pga lång arbetslöshet eller efter en anställning kunde bero på en begynnande utbrändhet. Om AF på detta sätt kunde fånga upp stressade arbetslösa i tid, kunde de stressade personerna kanske slippa långtidssjukskrivning genom att få en lönebidragsanställning och rätt till SIUS (stödarbetsförmedlare). Detta skulle gynna samhället inte bara genom minskade vård- och medicinkostnader utan även genom att produktionsfallet under en persons stresskänsliga period kanske kunde bli mindre.
De som blir stressade till utbrändhet är ju ofta de anställda som tar sitt jobb på stort allvar. Borde inte samhället ha mycket att vinna på att hålla dessa kvar i sysselsättning i den mån detta går?