Hög köpkraft håller igång konsumtionen. Omvänt leder en minskad köpkraft, lägre löner, till att hjulen snurrar långsammare. Trots detta förfäktar flera högerdebattörer, bland andra Joakim Ruist, en ökad lönespridning.
LO:s chefsekonomer skriver i Göteborgs-Posten:
”Lägre löner leder därför till lägre efterfrågan på varor och tjänster. Lägre löneökningar leder också till lägre inflation och därmed till högre realränta, vilket hämmar investeringarna.
Det är därför inte självklart att lägre löner faktiskt skapar fler jobb.
Vad som dock är klart är att en långsammare löneökningstakt ger lägre inflation. Därmed kan Riksbanken sänka räntan, vilket i sin tur stimulerar efterfrågan. Vilka effekter löneåterhållsamheten får på sysselsättningen beror alltså i hög grad på hur penningpolitiken svarar.”
LO-ekonomerna skriver vidare:
”I den typ av makromodeller som används av centralbanker världen över har lönemoderation i allmänhet inga positiva effekter på sysselsättningen.”
Lägre löner leder till en skuldekonomi. För att lösa sin vardag och se till att ha råd med de nödvändiga utgifterna tvingas låginkomsttagare ta alltifrån SMS-lån till andra högräntelån. Högern har i alla tider försökt att skapa mer orättvist samhälle. Numera heter det ofta att Sverige har en alldeles för komprimerad lönestruktur. Men det är bara nya ord för samma gamla klasspolitik. Högern vill öka skillnaderna i samhället, tro inget annat.