Arbetsgivaren köper arbetskraft. Arbetstagaren säljer arbetskraft. Därför är det riktigare att kalla arbetsgivaren för arbetsköpare och arbetstagaren för arbetssäljare.
Vänstern vill att arbetssäljaren (arbetstagaren) ska få behålla en större del av det han producerar. Arbetsköparen ska få en mindre del.
Högern vill att arbetsköparen ska få behålla mer av arbetssäljarens arbete.
Arbetsköparen vill dessutom att arbetssäljaren ska producera så mycket som möjligt under minsta möjliga tid med minimala säkerhets- och arbetsmiljöförhållanden. Därför eftertraktar arbetsköparen en avreglerad arbetsrätt, så att det ska vara lätt att byta ut den arbetssäljare som inte klarar av att leva upp till arbetssäljarens efterfrågan. Hur den utbytte klarar sin försörjning är mindre viktigt för arbetsköparen.