S nya samhällsanalys är för invandring men är det och allt annat den är på ett sätt som är mest repressivt. Klassanalysen och arbetarnas behov uteblir. S är det stora rödgröna samhällsbärande partiet. Det måste överge idén om att ”spara-i-ladorna”. Detta sparmål är bara fokuserat på att subventionerade det yppersta fåtalets rikedom på bekostnad av att övriga samhällets kollapsar. Läs Lisa Pelllings utsökta analys av Socialdemokraternas nya manifest.
Läs om hur vi får råd med samhället här. Samhället får vi råd med på samma sätt som innan nyliberalismen inleddes med att staten tar tillbaka penningskapandet från bankerna. Detta kallas för statliga underskott.
Det är åstramningspolitiken/nyliberalismen/spara-i-ladorna där statligt ansvar för penningskapandet förbjuds som gör att sjukhus läggas ner och att välfärden minskar etc.
Läser ni på om underskottspolitik så visar denna att då staten kontrollerar penningskapandet så får vi råd med allt vi har naturreseruser, arbetskraft, know-how och infrastruktur. Detta kan vi använda till vad vi finner nyttigast.
Det hemska är att socialdemokraterna hittills i sin nya samhällsanalys skyllt alla samhällsproblem på invandrarna. Problemen beror egentligen på åtstramningspolitiken som vi valde som Kjell-Olof Feldts ord beskriver bra: Sverige behöver fler miljardärer.
De enda som led av välfärdsekonomin 1930-1975 var de rikaste vars passiva finanskapital inte växte lika snabbt när produktionen, folkhälsan, bostäderna, skolan, vården, omsorgen, kulturen, infrastrukturen, forskningen, försvaret med flera gick bra.
Det hemska är att när S samhällsanalys skyller allt på invandrarna, så är de borgerliga först med att föreslå att staten borde få gå med underskott igen för att få fart på ekonomin igen. Visst kan detta ge mer välfärd, men inte lika mycket goda arbetsvillkor, välfärd, mångfald och grön politik som om de röda förstod att överge spara-i-ladorna.
Instämmer. Men kommer socialdemokraterna att ändra sig? Knappast.
I alla fall inte förrän folk organiserar sig vid sidan av dom enligt de principer man hade i början av 1900-talet: organisera oordning, organisera kooperativ verksamhet, och binda ihop allt med en folkrörelsekultur.
Men jag undrar hur lång tid det ska ta innan folk upptäcker detta.
Ja. Det är ju bara att vi börjar tala om för dem att det är det som krävs. All samhällsutveckling börjar med agitatorer pamfletter och och nya tidningar som startar (troligen på nätet nuförtiden, det är ju billigt – så, vad säger ni, är ni med? 😀
Kolla också Active Hope/the work that reconnects, det handlar just om att börja bygga upp det som saknas från grunden igen, för att det är rätt sak att göra för att börja känna sig hoppfull igen.
Och samarbeta, samarbeta, samarbeta!!! 🙂
Jag tror man måste kombinera. För att upprätthålla realistiska konkurrensmöjligheter måste vi ta stöd för våra partiaktiviteter och massmedier av staten när vi har inflytande i den. Sedan behöver vi också en levande gräsrotsrörelse som håller pli på kanslihussocialdemokraterna när de rödgröna har makten så att inte denna ledning blir en kanslihushöger.
Det stora strategiska misstaget som Per Albins generation gjorde var att demobilisera sin egen bas.
En regering är ett kompromissorgan mellan de krafter som finns i samhället. Kompromissen kan förstås luta mer eller mindre åt det ena eller andra hållet, men det är ändå en kompromiss.
Och om man demobiliserar sin egen bas, t.ex. som SAP gjorde från 1932 genom att garantera arbetsfred och med järnhand slå ner alla mobiliseringar den kunde, så dödar man på sikt sin egen förmåga. Som den legendariske managementprofeten Peter Drucker påpekade i sin lysande bok The effective executive ska man inte börja kompromissa innan man har gjort alldeles klart vad man egentligen vill, och också slagits för detta ett tag. Annars drunknar man i ett träsk av kompromisser.
Folkrörelsevågen i början av 1900-talet, i synnerhet på 1920-talet, var så stark att energin räckte in på 50-talet, ja till och med lite in på 70-talet tack vare den mindre folkrörelsevåg som rådde då. Men 1980 var det slut. Följaktligen började ojämlikheten att öka igen just det året.
Det har inte att göra med svek eller bedrägeri eller nån annan moraliserande kategori. Det har att göra med regeringars karaktär av kompromissaktörer. De måste ta hänsyn till de krafter som finns i samhället. Och om arbetare och lägre mellanskikt inte hör av sig utan sitter snällt och väntar måste de ta desto mer hänsyn till dem som verkligen hör av sig och har makt att bråka. Besluten i världen är en kompromisss, en resultant av rådande krafter.
Mer om detta på https://gemensam.wordpress.com/2022/10/05/varlden-styrs-av-kompromisser-gudskelov/
Precis Socialdemokraterna behöver en motvallsgräsrotsrörelse.
Eller som Medha Patkar säger: Mass-roots, not grass-roots, https://www.tni.org/en/publication/we-need-massroots-not-grassroots-movements
Vad hindrar oss? Mest, tror jag, föreställningen att all organisering är av ondo eftersom den per definition är auktoritär. Men långsiktig hierarkisk motståndsorganisering med representativ demokrati är det enda sätt som historiskt sett har visat sig nå några resultat. Sen bör den förstås kompletteras med stora initiativmöjligheter från basen, det bör inte vara *lätt* för rörelsens toppar att lägga locket på.
Om behovet av sådan organisering se t.ex. https://www.theguardian.com/world/2023/oct/10/the-mass-protest-decade-why-did-the-street-movements-of-the-2010s-fail
Bara man får igång en maktkritisk proteströrelse på något sätt.
Grundvillkoret är att man inte nöjer sig med att finnas på internet. Människan är sån att hon måste mötas fysiskt för att ett kollektiv ska kunna uppstå, se t.ex. Randall Collins: Sociological insight – an introduction to non-obvious sociology, https://www.amazon.com/Sociological-Insight-Introduction-Non-Obvious-Sociology/dp/0195074424 (men köps med fördel från Abebooks…)
Anmälan på http://www.folkrorelser.org/blogg/2021/06/13/vi-behover-fler-gemensamma-riter/
Kanske börjar det ny gry en spontan folklig proteströrelse mot maktens klåfingrighet och girighet med ursprung i strejekn mot Tesla i Sverige. Europeiska fackförbund, inklusive franska och tyska, stöder IF Metalls strejk mot Tesla och Elon Musk. Protesterna rör Teslas vägran att ingå kollektivavtal i Sverige och anses vara ett angrepp på den svenska samhällsmodellen. Kritik riktas också mot Teslas påstådda antifackliga metoder i både USA och Europa. Fackförbund i Tyskland och Norge har varnat för Teslas agerande och hävdat att företaget underminerar facklig organisering och försöker införa amerikanska arbetsvillkor i Europa. Europafacket Etuc förespråkar att EU bör undersöka om Teslas arbetsvillkor strider mot gemensamma EU-lagar. Musk har offentligt uttryckt sin aversion mot fackföreningar.
https://www.svd.se/a/kEnr3X/strejken-mot-tesla-stodet-vaxer-i-europa