Samarbete, omsorg och människans framgång – från stenåldern till idag

---

Stenåldern

Människor på stenåldern överlevde inte för att de var starkast eller snabbast, utan för att de kunde samarbeta och bry sig om varandra i obegränsade antal. Forskare har hittat gravar som visar att även personer med funktionsnedsättningar fick omsorg och begravdes med respekt. Det här säger oss att samhället var beroende av att alla hjälpte till och tog hand om varandra.

Boken The Dawn of Everything av bl.a. David Graeber berättar att stenåldersmänniskor hade många olika sätt att leva. Ibland valde de att bo tillsammans i stora grupper utan en chef eller kung, och ibland bytte de ledarskap beroende på årstid. Deras sätt att leva var inte ”primitivt”, som vi ibland tror. Det var istället mycket flexibelt och kreativt.

Graeber visar också att stenålderssamhällen kunde bygga städer och skapa regler utan att det alltid fanns en hierarki, alltså utan att några människor var mycket mäktigare än andra. De lärde sig att odla och sprida jordbruk långsamt över tusentals år, men de behöll också sitt samarbete och omsorg.

Kort sagt var stenåldern en tid då människor hittade smarta och vänliga sätt att leva tillsammans. De visade att vi blir starka genom att ta hand om varandra och tänka tillsammans på hur vi vill leva.

 

---

Jordbrukets framväxt: Ett hårt liv för många

För ungefär 10 000 år sedan började människor odla jorden, men det var inte en snabb eller enkel förändring. Enligt The Dawn of Everything skedde övergången från att samla och jaga till jordbruk långsamt, under tusentals år. Människor testade olika sätt att leva, och jordbruk blev inte omedelbart den enda modellen. Många samhällen kombinerade odling med jakt och samlande, och en del övergav jordbruk när det inte fungerade.

Det finns en gammal idé om att jordbruk skapade hierarkiska samhällen där några få tog makten och tvingade andra att arbeta hårt. Men Graeber och Wengrow visar att det inte alltid var så. Många tidiga samhällen med jordbruk var decentraliserade och hade jämnare fördelning av makt och resurser. De byggde städer utan härskare och skapade lösningar där folk samarbetade.

Samtidigt fanns exempel på samhällen där makt och rikedom samlades hos eliten. Men att beskriva jordbruk som en direkt orsak till orättvisor och förtryck är för enkelt. Istället visar forskningen att olika samhällen gjorde olika val, och att jordbruk både gav nya möjligheter och skapade utmaningar.

 

---

Antika civilisationer: Fiatvaluta och ekonomisk visdom

I antika Babylon, Israel och Kina användes fiatvaluta. Det är pengar som får sitt värde för att staten säger att de har värde, inte för att de är gjorda av guld eller silver. Dessa samhällen förstod också faran med ränta – att skulder kunde växa okontrollerat och förstöra ekonomin. I Israel införde man jubelår, en regel som innebar att alla skulder avskrevs med jämna mellanrum för att förhindra skuldslaveri och ekonomisk kollaps. Dessa system hjälpte samhällena att skapa stabilitet och långsiktig tillväxt.

Mellanösterns högkulturer var antagligen först med att skapa ärftliga hierarkier, där makt och resurser gick i arv inom specifika grupper. I andra delar av världen kunde människor byta position mellan över- och underordnad beroende på årstid eller andra omständigheter, vilket visar att samhällsmodeller kunde vara mer flexibla än vi ofta tror.

 

---

Romarriket: Teknologi och ekonomiska misstag

Romarriket började med att använda fiatvaluta men övergick senare till en strikt guldmyntfot, där pengar bara kunde ges ut om de hade motsvarande mängd guld i reserv. Detta begränsade hur mycket pengar som fanns i samhället, vilket ledde till ekonomiska kriser. Rom hade tillgång till teknologiska innovationer som ångmaskiner, men dessa användes mest som leksaker för att stärka kejsarens gudomliga status. Slavarbetskraften gjorde att man inte såg något behov av att utveckla tekniken.

Romarriket införde dock en radikalt hård syn på privat egendom. Man fick inte bara äga något absolut utan även förstöra det – inklusive människor som betraktades som egendom, till exempel slavar. Denna syn på egendom bidrog till en historiskt extrem maktkoncentration och förstärkte sociala klyftor.

När Rom föll, förlorade Europa sin centraliserade statsmakt och sin statliga penningproduktion. Detta ledde till en lång period av ekonomisk stagnation och teknisk dvala, även om vissa framsteg skedde där resurser tillfälligt fanns.

 

---

Medeltiden: Ett samhälle utan stark stat

Efter Romarrikets fall fanns inga starka stater kvar. Istället var makten uppdelad mellan olika elitkollektiv, som adelsherrar och deras följen. Dessa grupper avgjorde juridiska tvister och politiska frågor genom våld eller hot om våld. Makthavare var den individ med flest allianser med olika släktingar från olika ätter och olika vänner. Det var ett slags anarkokapitalism – likt dagens nyliberalism – där de starka gjorde som de ville utan en stat som kunde skydda de svaga.

I senmedeltiden började stater återigen ta kontroll. Köpmän och tempelherrar introducerade tidiga versioner av dagens banksystem genom att låna ut pengar och utfärda skuldebrev som inte alltid täcktes av guld. Detta lade grunden för den ekonomiska tillväxt som senare kom. Medeltiden blev med tiden dynamisk och ljusare. Universitet uppstod, ny teknik för jordbruk och att rida till häst kom. Armérna hamnade under statliga snarare än krigsherrars kontroll. Kultur utevcklades.

---

England och fiatvalutans roll i industrialiseringen

På 1600-talet återinförde England fiatvaluta, vilket gjorde det möjligt att finansiera stora projekt som vägar och kanaler. Detta, tillsammans med politiska reformer som uppmuntrade utbildning och innovation, ledde till den industriella revolutionen. England blev en ekonomisk stormakt och ett exempel för resten av världen.

I How Rich Countries Got Rich … and Why Poor Countries Stay Poor visar Reinert hur Europa, från 1300-talet framåt, byggde sin framgång på teknik, diversifierad produktion och statligt stöd. Regeringar skyddade industrier med tullar och bidrag, medan städer som Florens blev centra för handel och innovation. Europa satsade på att förädla råvaror istället för att exportera dem, vilket skapade välstånd och jobb.

Denna modell möjliggjorde industriella revolutionen och Europas globala dominans via kolonialism. Reinert kritiserar nyliberalismens frihandel som hindrar utvecklingsländer från att följa samma strategi. Han menar att fattiga länder behöver skydda sina industrier för att bryta råvaruberoendet och bygga en hållbar ekonomi.

 

---

1780–1920: En explosionsartad tillväxt

Den industriella revolutionen innebar en dramatisk ökning av produktiviteten. Innovationer som ångmaskiner, järnvägar och fabriker förändrade samhället i grunden. Ekonomier växte i en takt som aldrig tidigare skådats. Trots detta gick många av vinsterna till en liten elit, medan arbetarna kämpade för bättre rättigheter.

Industrialiseringens orsaker

Den industriella revolutionen, som började i Storbritannien på 1700-talet, var en tid då maskiner och fabriker förändrade hur människor arbetade och levde. Men för att förstå varför den industriella revolutionen kunde börja, måste vi titta på vad som hände på landsbygden innan dess. Jordbruksreformerna, eller den agrara revolutionen, spelade en avgörande roll.

Enskiftet och inhägningsrörelsen

Tidigare var jordbruket i Storbritannien ineffektivt. Marken var uppdelad i små remsor, kallade tegar, som varje bonde odlade. Bönderna behövde samarbeta om när och hur de skulle bruka jorden, vilket ofta ledde till konflikter och ineffektivitet. På 1500-talet började man slå samman tegmarkerna till större sammanhängande fält. Dessa förändringar, som blev vanligare på 1700-talet, kallas skiftesreformer. I England skedde detta genom enskiftet och inhägningsrörelsen, där stora jordägare tog kontroll över mark som tidigare använts gemensamt.

Större matproduktion

Dessa reformer hade två viktiga effekter. För det första gjorde större åkrar det möjligt att använda nya jordbruksmetoder, som växelbruk och mer effektiva redskap. Detta ökade matproduktionen, vilket gjorde att befolkningen kunde växa. För det andra tvingades många småbönder bort från sin mark och blev jordlösa. De behövde därför hitta andra sätt att försörja sig, och många flyttade till städerna för att arbeta i fabrikerna.

Naturresurser en förutsättning

Storbritanniens naturliga tillgångar var också viktiga. Landet hade gott om järn och kol, som blev nödvändiga resurser för att bygga maskiner och driva dem med ångkraft. Dessutom hade Storbritannien ett stabilt politiskt system och ett starkt handelsnätverk, vilket gav möjligheter för investeringar i nya industrier. Den växande handeln, både inom landet och med kolonierna, skapade också en större efterfrågan på varor som kläder, vilket drev på utvecklingen av textilindustrin.

Den agrara revolutionen och befolkningsökningen gav alltså både arbetskraft och råvaror som behövdes för att starta den industriella revolutionen. När jordbruket blev effektivare och fler människor flyttade till städerna, fanns det både människor som kunde arbeta i fabriker och en marknad för de varor som fabrikerna producerade. Detta gjorde det möjligt för Storbritannien att bli världens första industrination.

Den industriella revolutionen

Den industriella revolutionen startade i Storbritannien under 1700-talet och förändrade hur människor levde och arbetade. Det var en övergång från ett jordbrukssamhälle där många jobbade på gårdar till ett industrisamhälle där maskiner började användas i fabriker. Först och främst påverkade den textilindustrin, där nya uppfinningar som Spinning Jenny och mekaniska vävstolar gjorde det möjligt att producera kläder mycket snabbare och billigare än tidigare.

Ångmaskinen avgörande

En av de viktigaste uppfinningarna var ångmaskinen, som gjorde fabriker och transporter mer effektiva. Med ångmaskinen kunde man pumpa vatten ur gruvor, driva fabriker och senare även skapa ånglok och ångbåtar. Detta gjorde det enklare att flytta varor och människor, vilket öppnade nya möjligheter för handel och industri.

Människor flyttade från landsbygden till städerna för att arbeta i fabriker, vilket kallas urbanisering. I städerna växte fabrikerna, och massproduktionen gjorde att fler kunde köpa varor till lägre priser. Men det fanns också problem. Många arbetade långa dagar i dåliga arbetsförhållanden med låg lön. Barn och kvinnor fick ofta de tyngsta jobben eftersom de kunde betalas ännu mindre än män. Trångboddhet och sjukdomar var också vanliga i de snabbt växande städerna.

Hårt arbete, fattigdom och sociala problem

Den industriella revolutionen hade både positiva och negativa sidor. På den positiva sidan skapades fler varor, tekniken utvecklades, och nya arbetstillfällen uppstod. På den negativa sidan drabbades många av hårt arbete, fattigdom och sociala problem. Detta ledde till att fackföreningar bildades för att kämpa för bättre arbetsvillkor, och senare började politiska rörelser arbeta för mer rättvisa i samhället.

Revolutionen spreds från Storbritannien till andra delar av världen, först till Europa och Nordamerika, och senare till resten av världen. Det blev en grund för dagens moderna samhälle, med städer, fabriker och teknologisk utveckling. Trots de svåra utmaningarna har den industriella revolutionen format världen vi lever i idag och visat hur innovation kan förändra både arbete och liv.

Franska revolutionen och industrialismen

Franska revolutionen (1789–1799) var en kamp mot ett orättvist samhällssystem, l’ancien régime, där adeln och prästerna hade privilegier medan ofrälse bar den tyngsta skattebördan. Revolutionen präglades av hunger, missväxt och ekonomisk kris. Den industriella revolutionen, som redan påbörjats i England, mötte motstånd från den franske kungen Ludvig XVI och det gamla systemet.

Revolutionen innebar ett uppbrott från feodala strukturer. Många borgare och vissa adelsmän stödde industrialiseringen eftersom de såg ekonomiska möjligheter i att avskaffa privilegierna. Franska revolutionen drev fram reformer som främjade jämlikhet, frihet och industrialisering. Napoleons erövringskrig spred moderna idéer, som metersystemet och nya lagar, vilket påskyndade samhällsförändringarna.

Amerikanska inbördeskriget och industrialismens roll

Amerikanska inbördeskriget (1861–1865) var mer än en kamp om slaveriet. Det var också en ekonomisk strid mellan Sydstaternas slavberoende jordbruk och Nordstaternas växande industrialism. Kriget inleddes efter att Abraham Lincoln valts till president och Sydstaterna brutit sig ur unionen.

För att finansiera kriget införde Lincoln pappersvalutan ”greenbacks,” vilket frigjorde ekonomin från guldmyntfoten. Nordstaternas industriella kapacitet, med fabriker, järnvägar och telegraf, spelade en avgörande roll i att besegra Sydstaterna. Kriget visade hur staten kunde samordna ekonomiska resurser för allmännyttiga syften, en tidig föregångare till idéer som Modern Monetary Theory.

Inbördeskriget resulterade i slaveriets avskaffande och en starkare federal stat. Nordstaternas ekonomi fortsatte att växa tack vare invandring och industrialisering, medan Sydstaterna drabbades av ekonomisk och kulturell tillbakagång. Kriget påvisade vikten av statlig styrning och ekonomisk planering i tider av kris.

---

Kolonialism och idéerna bakom Lebensraum

Kolonialism och idéerna bakom Lebensraum (ty. livsrum) är väldigt lika. Lebensraum var nazisternas drömmar om ett Tyskland som försörjdes av erövrade länder särskilt i Östeuropa. Både kolonialism och Lebensraum handlar om makt och kontroll och rättfärdigas genom att hävda att mark i andra länder inte används på rätt sätt. Kolonisatörerna och de som förespråkade Lebensraum hävdade att de skulle ”förbättra” och ”civilisera” områdena de tog över. Men i verkligheten ledde deras handlingar ofta till att samhällena förstördes och naturen skadades.

Kolonialismen byggde också på rasism, men nazisterna tog det till en extrem nivå. Sven Lindqvist beskriver i Utrota varenda jävel hur västerländsk kolonialism redan under 1800-talet normaliserade tanken att vissa folkgrupper kunde förintas för att ge plats åt ”civilisation”. Nästan varje journalistisk artikel i västvärldens tidningar om kolonierna avslutades ofta med förslag på att ”utrota varenda jävel” som lösning på problem med ursprungsbefolkningar.

Nazisterna utvecklade dessa idéer

Nazisterna utvecklade dessa idéer ytterligare. Deras folkmord byggde på en systematisk och industriell förintelse av grupper de ansåg vara underlägsna, särskilt judar, romer och slaviska folk. Enligt den judiske historikern Norman Finkelstein beskrevs nazisternas folkmord som unikt efter andra världskriget, vilket hade flera syften. Det hjälpte andra länder att undvika att ta ansvar för sina egna folkmord, till exempel på ursprungsbefolkningar under kolonialismen. Samtidigt användes det för att rättfärdiga Israels expansion i Palestina, med hänvisning till det unika lidande judarna hade genomgått.

På så sätt var både kolonialismen och nazismens idéer om överhöghet och rasism redskap för förtryck och exploatering. Dessa system byggde på samma grundprinciper: våld, förakt för mänskligt liv och en vilja att ta det som ansågs önskvärt utan hänsyn till andra.

---

Nordamerikas progressiva indianer: Inspiration för upplysningen

De progressiva samhällena hos vissa nordamerikanska ursprungsfolk, som Haudenosaunee (Irokesförbundet), hade demokratiska system som inspirerade upplysningens idéer om jämlikhet, frihet och socialism i Europa. Deras respekt för kollektivets styrka och individens rättigheter lade en moralisk grund för många av de sociala framstegen i väst.

De totala krigens uppkomst, åtstramningspolitik och högerextremism

Vad är det totala kriget?

Det totala kriget uppstod under 1800-talet. Det innebär att hela samhället mobiliseras för att stödja krigsinsatsen. Gränsen mellan soldater och civila försvinner, och staten tar full kontroll över resurser, produktion och propaganda. Stig Förster identifierar fyra grundläggande aspekter av det totala kriget:

1. Totalt syfte: Fullständig dominans och makt är målet.
2. Totala metoder: Brutala strategier och massförstörelse används.
3. Total mobilisering: Hela befolkningen, inklusive kvinnor och barn, involveras.
4. Total kontroll: Staten styr ekonomi, kultur och information.

Tiziano Peccia tillägger en femte dimension: total förändring, som betonar de långsiktiga effekterna på samhälle, politik och ekonomi. Exempel på totala krig är Napoleons krig, Första världskriget och Andra världskriget, där strategisk bombning, massmobilisering och propagandakampanjer var centrala inslag.

Det totala kriget och staten

Under det totala kriget expanderade staten sin roll kraftigt. För att finansiera krigsinsatserna använde sig många länder av fiatvalutor och central planering. Staten styrde produktion, ransonerade resurser och använde propaganda för att behålla kontrollen över befolkningen. Krigen skapade också sociala förändringar, som större jämlikhet genom allmän värnplikt och möjligheter för kvinnor att ta plats i arbetslivet.

Sammanfattning

Det totala kriget omformade samhällen genom att mobilisera hela deras resurser.

 

---

1920–1970: En guldålder för välfärd och rättvisa

Efter första världskriget och den stora depressionen började stater investera i sina medborgare. Detta var en tid av snabb ekonomisk tillväxt, social rättvisa och tekniska framsteg.

• Keynesiansk ekonomi: Staten gick med underskott för att skapa jobb och välfärd.
• New Deal i USA: Ett stort reformprogram som lyfte miljoner ur fattigdom.
• Sverige och Europa: Socialdemokratiska välfärdsstater skapade ett tryggt och rättvist samhälle med hög levnadsstandard.
• Sovjetunionen: Trots sitt auktoritära system gjorde Sovjet tekniska framsteg som lyfte landet från tsarrysslands efterblivna agrarsamhälle till en global stormakt.

---

Första och Andra Världskriget: Orsaker, Konsekvenser och Ideologiernas Kamp

---

Första Världskriget (1914–1918): Orsaker och Konsekvenser

Orsaker:

1. Kapplöpning mellan stormakter:
   • Europas stormakter som Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Österrike-Ungern tävlade om kolonier och ekonomisk makt.
   • Nationalism (stark tro på det egna landets överlägsenhet) och imperialism (viljan att kontrollera andra länder) ledde till spänningar.
2. Militära allianser:
   • Länder bildade allianser för att skydda sig, men detta gjorde att en konflikt snabbt kunde sprida sig.
   • Ett mord på Österrike-Ungerns tronföljare i Sarajevo startade en kedjereaktion som ledde till krig.
3. Ekonomiska spänningar:
   • Industrialiseringen hade gjort vissa länder väldigt rika och starka, medan andra kände sig hotade av denna utveckling.

Konsekvenser:

• Miljoner döda: Kriget krävde cirka 20 miljoner liv och förstörde stora delar av Europa.
• Ekonomisk kollaps: Många länder gick i skuld för att finansiera kriget.
• Revolutioner: Missnöjet med kriget och fattigdomen ledde till revolutioner, särskilt i Ryssland, där tsaren störtades och Sovjetunionen bildades.

---

Mellankrigstiden (1919–1939): Ideologier i konflikt

Efter första världskriget var världen instabil, och olika ideologier kämpade om makten:

1. Socialdemokrati och socialliberalism:
   • Förespråkade demokrati, mänskliga rättigheter och ekonomiska reformer som bättre arbetsvillkor och välfärd.
   • Inspirerades och pådrevs under visst tvång av folkrörelser som fackföreningar och kvinnorörelser, som kämpade för rättvisa. Dessa folkrörelser krossade nyliberalismen.
2. Kommunism:
   • I Sovjetunionen försökte kommunisterna skapa ett samhälle utan privata ägare av företag och jordbruk.
   • De gjorde stora tekniska framsteg, men systemet var auktoritärt och förföljde oliktänkande. Nazismen var dock ett än omänskligare system.
3. Nazism och fascism:
   • Dessa högerextrema ideologier uppstod i Tyskland och Italien och använde våld, nationalism och rasism för att skapa en stark stat.
   • Nazismen använde propaganda och statliga investeringar för att skapa jobb och bygga upp militär makt.
4. Keynesiansk ekonomi:
   • John Maynard Keynes föreslog att staten skulle investera i jobb och infrastruktur under kriser för att stärka ekonomin. Detta blev en modell för många demokratier.

5.  Åtstramningspolitik/nyliberalism

   Clara E. Matei ser åtstramningspolitikens framväxt efter de totala krigen som en reaktion från den ekonomiska eliten. Under krigen fick staten stor makt att reglera ekonomin och införa välfärdssystem, vilket utmanade kapitalägarnas dominans. Efter krigen strävade eliten efter att återta kontrollen genom att:

   Begränsa statens roll i ekonomin.
   Minska arbetarklassens välfärdsrättigheter.
   Återinföra marknadsstyrning och privatisering.

   Matei menar att nyliberalism och åtstramningspolitik är verktyg för att begränsa de framsteg som arbetarklassen vann under de totala krigen. Staten tvingas prioritera budgetbalans och privatisering, vilket gynnar kapitalägare på bekostnad av jämlikhet och social stabilitet.

   Koppling till högerextremism

   Efter de totala krigen och under åtstramningens framväxt utnyttjade högerextrema rörelser krigens nationalism och statskontroll för att legitimera auktoritära lösningar. Exempelvis använde nazismen idén om det totala kriget för att förena militär styrka med en totalitär stat. Genom att exploatera ekonomiska kriser och social oro skapade högerextrema krafter en retorik som betonade ordning och hierarki över frihet och jämlikhet.

   Clara E. Mateis analys visar att åtstramningspolitiken, som kom efter krigen, är en borgerlig revansch mot de sociala och ekonomiska framsteg som staten möjliggjorde. Samtidigt gav dessa krig upphov till högerextremismens utnyttjande av nationalism och auktoritär kontroll. Detta historiska samband belyser vikten av att förstå det totala kriget som en katalysator för både social utveckling och reaktionär politik.

---

Andra Världskriget (1939–1945): Orsaker och Konsekvenser

Orsaker:

1. Versaillesfreden:
   • Efter första världskriget fick Tyskland hårda fredsvillkor, vilket skapade fattigdom och missnöje.
   • Hitler använde detta för att få stöd för nazismen.
2. Nazistisk aggression:
   • Tyskland började invadera grannländer för att skapa ett ”Stortyskland”.
   • Tysklands idéer om ett Lebensraum byggde på Västs idéer om och anspråk på rätt till kolonialism
   • Andra världskriget började när Tyskland invaderade Polen och Storbritannien samt Frankrike förklarade krig.
3. Ekonomiska problem:
   • Den stora depressionen på 1930-talet gjorde att många människor vände sig till extrema politiska lösningar, som nazism och kommunism. De som skapade åtstramningspolitiken efter första världskriget ville återskapa klassklyftorna som det totala kriget utplånat. Skaparna av åtstramningspolitik förstod riskerna för högerextremism som nazism och fascism som högerekonomi kunde elda till.
4. Segrare Totala krig som första och andra världskriget vinner länderna med bäst produktivkraft. Andra världskriget vanns av Sovjet. Väst tog till Dagen D för att inte förlora hela Västeroupa till Sovjet.

Konsekvenser:

• Miljontals döda: Cirka 70 miljoner människor dog, inklusive 6 miljoner judar i Förintelsen.
• Sovjetunionens seger: Sovjetunionen spelade den avgörande rollen i att besegra Nazityskland, särskilt vid slaget om Stalingrad och Berlin.
• Världens omformning:
  • USA och Sovjet blev de två supermakterna.
  • FN skapades för att förhindra fler världskrig.
  • Kolonier började kräva självständighet.

---

Folkrörelser och deras betydelse

Efter andra världskriget växte folkrörelser som fackföreningar, kvinnorörelser och medborgarrättsrörelser. Dessa kämpade för demokrati, jämlikhet och social rättvisa. De pressade partier, särskilt socialdemokrater, att skapa bättre arbetsvillkor, välfärdssystem och rättigheter för alla.

---

Keynesianismens guldålder (1945–1970)

Efter kriget byggdes välfärdsstater upp i Europa och Nordamerika. Keynesiansk ekonomi, som innebar att staten investerade i jobb, utbildning och hälsa, skapade:

• Hög produktivitet: Ekonomier växte snabbare än någonsin tidigare.
• Social rättvisa: Fler fick tillgång till skola, vård och pensioner.
• Demokrati och stabilitet: Arbetarnas rättigheter stärktes, och medelklassen växte.

Industrialismens framväxt och förändring

Under industrialismens storhetstid skapade stora företag masskonsumtionssamhället. Företag som Singer och Standard Oil använde ny teknik för massproduktion och sänkte priserna så att fler människor kunde köpa deras produkter. Massproduktion gjorde varor billiga och samtidigt mycket lönsamma för företagen. Det var de företag som först anpassade sig till denna modell som dominerade marknaden under lång tid.

Storbolagen styrdes ofta av professionella direktörer som prioriterade företagets framgång framför personlig vinning. Detta skiljde sig från entreprenörer som Henry Ford, där fokus låg mer på personligt ägande än på effektivitet.

Trots framgångarna hade industrialismen baksidor. Företagen blev som en ny adel med stort inflytande över politiken, vilket ofta ledde till att samhällsregler anpassades efter deras behov. Industrialiseringen bidrog också till stora miljöproblem genom massproduktion och användning av skadliga material.

Övergång till finanskapitalism: Två perspektiv på förändringen

På 1960-talet blev industriföretagen så effektiva att de producerade mer än vad som kunde säljas. Detta ledde till en överproduktionskris, förvärrad av de höga oljepriserna på 1970-talet. För att hantera detta började många företag sälja av sina kärnverksamheter och outsourca produktionen till andra länder. Tekniker och ingenjörer ersattes av ekonomer som prioriterade kortsiktig vinst framför långsiktig utveckling. Företagen blev mer beroende av finansmarknader, där investerare fokuserade på snabb avkastning. Detta lade grunden för dagens finanskapitalism, där spekulation ofta är mer lönsamt än produktion.

Samtidigt fanns en annan syn på vad som formade den ekonomiska utvecklingen. På 1970-talet skapade Nixon-administrationens beslut att koppla bort dollarn från guldmyntfoten, kallad Nixon Shock, en global valutakris. Detta destabiliserade handel och industri världen över. För Sverige innebar detta att stora industrier som varvs- och tekoindustrin slogs ut när produktionen flyttade till låglöneländer.

Inflationen och valutakrisen skylldes ofta på välfärden, trots att orsaken främst låg i de globala ekonomiska förändringarna. Sven Grassman, en svensk ekonom, visade att höjda oljepriser och valutaförändringar snarare låg bakom kriserna. Hans forskning ignorerades dock, och välfärden blev syndabock. Detta skapade en berättelse om att välfärdsstaten var ohållbar, vilket ledde till nedskärningar och privatiseringar under 1980- och 1990-talen.

De två perspektiven visar att både den inre dynamiken i industriföretagen och globala makroekonomiska förändringar bidrog till övergången från industrikapitalism till finanskapitalism. Samtidigt förlorade välfärden sin roll som motor för jämlikhet och ekonomisk stabilitet, vilket banade väg för ökade klyftor och en spekulationsdriven ekonomi.

 

Vägen framåt

För att bryta finanskapitalismens negativa effekter föreslås att minska finanssektorns inflytande över näringslivet och istället stärka aktörer som värnar om produktion och långsiktig utveckling. Industrialiseringen visade att produktion och innovation kan skapa välstånd, men för att detta ska fungera krävs en hållbar balans mellan företag, samhälle och miljö.

---

Nyliberalismens uppgång (1970–2025): Ett steg bakåt

Varför ersattes Keynesianismen?

På 1970-talet började ekonomin sakta ner på grund av oljekriser och överproduktion. De rika ville ha tillbaka ett system där deras vinster inte hotades av högre löner och skatter. Nyliberalismens fokus blev:

• Privatiseringar: Staten sålde ut välfärd och företag.
• Åtstramning: Nedskärningar i offentliga utgifter, vilket försvagade välfärden.
• Lägre löner: Arbetare fick mindre del av vinsterna.

Konsekvenser av nyliberalismen:

• Ökad ojämlikhet: De rika blev rikare, medan medelklassen och de fattiga fick det sämre.
• Minskad demokrati: Folkrörelser försvagades, och politiken styrdes alltmer av pengar och lobbyism.
• Miljöförstörelse: Företagens kortsiktiga vinster prioriterades över hållbar utveckling.
• Globalisering: Produktionen flyttades till låglöneländer, vilket försvagade västs ekonomier.

---

Ideologiernas syn på demokrati och mänskliga rättigheter

1. Socialdemokrati och socialliberalism:
   • Står för demokrati, mänskliga rättigheter och rättvisa arbetsvillkor.
   • Bygger på idén att staten ska skydda de svagaste och ge alla lika möjligheter.
2. Kommunism:
   • Vill avskaffa ekonomiska klyftor, men offrade ofta demokrati och mänskliga rättigheter för att nå sina mål.
3. Nazism och fascism:
   • Förkastade demokrati och mänskliga rättigheter. Använde våld och förtryck för att styra.
4. Nyliberalism:
   • Prioriterar marknadens frihet framför individens frihet. Har lett till minskad jämlikhet och försvagad demokrati.

---

 

1970–2025: Nyliberalismens negativa effekter

Efter 1970-talet började nyliberalismen dominera. Denna ideologi gynnar de rika på bekostnad av resten av samhället.

• Industrikapitalismens förvandling: När industrin blev för effektiv för att möta efterfrågan, flyttade företag sitt fokus från produktion till spekulation i aktier och fastigheter.
• Global outsourcing: Företag flyttade produktionen till låglöneländer, vilket underminerade västs ekonomiska ställning.
• Miljöförstöring och ojämlikhet: Brist på reglering har lett till klimatkriser och ökande klyftor mellan rika och fattiga

 

Slutsats: Solidaritet och statlig styrning som framgångsrecept

Historien visar att samhällen blomstrar när staten reglerar ekonomin, investerar i utbildning och välfärd och skyddar sina medborgare. Välfärd och progressiva värderingar skapar innovation och ekonomisk tillväxt. Genom att lära av detta kan vi bygga en framtid där hållbarhet, rättvisa och frihet går hand i hand. För att möta framtidens utmaningar behöver vi återgå till en global modell baserad på rättvisa, hållbarhet och demokrati.