Borgarna hävdar att eftersom ett arbete oftast ger betydligt högre intäkter än bidrag och socialförsäkringar, så är bästa sättet att få bort barnfattigdomen att ge fler arbete. Då kan sänkta bidrag och socialförsäkringar motivera folk att hårdare anstränga sig att ta vilket hälsovådligt jobb som helst.
Logiken i resonemanget brister på flera punkter.
1. Alla kan pga hälsoskäl inte ta ett arbete. Dessa är beroende av bidrag och socialförsäkringar för att inte deras barn och de själva ska hamna i fattigdom.
2. Regeringen vill ha en jämviktsarbetslöshet på 5 % för att hålla nere lönerna och hålla arbetarna underkuvade. När det råder brist på arbetstillfällen, bryr sig folk mindre om bra lön och goda lönevillkor resonerar borgarna.
3. Pga den konstanta utflyttningen av arbetstillfällen utomlands till länder med slavliknande arbetsvillkor och den konstanta effektiviseringen och automatiseringen som konstant minskar behovet av arbetskraft, har vi nu t.o.m. en högre arbetslöshet än 5 %.
4. Om arbetslösa och sjukskrivna har en dräglig ekonomisk standard kan de konsumera och upprätthålla konsumtionen av varor och tjänster. Detta och inte svältpolitik skapar eller bibehåller arbetstillfällen.
Det saknas alltså jobb åt alla och många är för sjuka för att konkurrera om dem som finns. Då är höga bidrag och generösa socialförsäkringar av nöden för att hålla barnfattigdomen och all annan fattigdom stångna.