Regeringens kulturarvsrea – en skandal i flera akter
Protestera mot utförsäljningen och mot korruptionsutnämningen av Svenonius! Tänk dig att staten börjar rea ut våra historiska slott, kyrkor och andra kulturbyggnader till privata aktörer – och köparna råkar vara vänner till makthavarna. Det låter som en dålig deckare, men det är verkligheten. Nu planeras en stor utförsäljning av 37 kulturarvsfastigheter, en manöver som inte bara hotar vårt gemensamma arv utan också luktar korruption på hög nivå.
Svenonius och skandalen
För att administrera försäljningen placerades Moderaternas tidigare regionråd Irene Svenonius plötsligt som överdirektör för Statens Fastighetsverk (SFV) – utan någon öppen rekrytering. Svenonius, som redan kritiserats för att ha förstört Stockholms sjukvård genom privatiseringar, får nu ansvaret för att sälja ut vårt kulturarv till vänner inom näringslivet.
Bluffen om ”ekonomisk nödvändighet”
Försäljningen motiveras med att SFV behöver pengar för att underhålla andra fastigheter. Men staten har inte brist på pengar. Sverige har en fiatvaluta, vilket betyder att vi själva skapar våra pengar och inte behöver sälja ut ovärderliga kulturarv för att finansiera renoveringar. Istället handlar det om en ideologisk utförsäljning, där allmän egendom privatiseras för att berika en ekonomisk elit.
Vad händer när kulturarvet privatiseras?
När historiska byggnader hamnar i privata händer försvinner den demokratiska kontrollen. Plötsligt kan entréavgifter införas, fastigheter exploateras och det offentliga rummet krympa. Vi riskerar en situation där en liten klick ultrarika får fri tillgång till vårt gemensamma arv, medan allmänheten får stå utanför och titta in genom galler.
Att sälja ut vårt kulturarv är en skandal – och Svenonius tillsättning gör det bara ännu mer uppenbart att detta är en politiskt riggad affär. Frågan är bara: hur länge tänker vi acceptera att vårt gemensamma kulturarv slumpas bort till de redan rika?
#korruption #kulturarv #utförsäljning
Ändå får man väl poängtera att staten inte kan tillverka hur mycket pengar som helst. Det bör finnas en relation mellan pengarna och den verkliga världen. Man kan göra pengar för att underlätta det ekonomiska kretsloppet, men inte för att öka tillgångarna; pengar är ingen tillgång alls om det inte finns verkliga värden där som backar upp.
Och frågan är om kulturarv kan vara detta om det inte kan säljas ut dvs inte ha något penningvärde? I så fall måste det bekostas av skatter, direkt eller indirekt.
Sen är förstås Svenonius en idiot som inte borde få ha hand om gemensamma värden, läs t.ex. Zarembas totala sågning på https://www.dn.se/kultur/maciej-zaremba-nej-basta-irene-svenonius-sjukvarden-ar-ingen-bilaffar/
Skötsel av fastigheter är väl en form av produktion som man kan skapa pengar för.
Jo, men det fick man ju inte, menar du. Man kan förvisso hyra ut byggnaderna, men det har man uppenbarligen svårt att få att gå ihop. Och nånstans ska pengarna till skötseln komma in.
Så jag har svårt att se att något annat än annan verksamhet i samhället kan betala detta, dvs beskattning. Även om staten tillverkar öronmärkta pengar blir det annan verksamhet som i realiteten betalar, dvs betalar i termer av varor och tjänster.
Och det kanske är ok. Om vi tycker att vi ska ha de här byggnaderna är det väl inte mer än rätt att vi betalar för det?
För mig får man det, men det är ju åstramningspolitik. Jag tänker att behov av restaurering frigör byggnadernas inneboende värde. Sedan visar ju de överdrivna vinsterna i dagens samhälle, att man kan ha ett överskott av pengar utan inflation. Men visst skatt på de rikaste hade inte varit dumt.
Vi har en fantastisk inflation även om det är en s.k. tillgångsinflation. Fastigheter och aktier bara går upp i pris.
Möjligen skulle tillskapande av pengar för att lägga ner i offentliga fastigheter spä på den tillgångsinflationen, jag vet inte, det beror antagligen på en massa annat också.
Men jag menar så här: pengar är bara en symbol. Kan man inte köpa och sälja för dom är de värdelösa. Nu menar du uppenbarligen att Fastighetsverket ska köpa vad det behöver för färska pengar dvs tilldelas vad den behöver köpa gratis. Och ok, det går väl an. Men det betyder ju bara att dessa saker inte kan tillfalla nån annan. dvs att ”nån annan” betalar. För mig är det svårt att se hur det skiljer sig från beskattning.
Sen är det en helt annan sak att man kan fördela den beskattningen på en riktad målgrupp, t.ex. för att jämna ut tillgångarna i samhället, eller avskräcka från nån viss typ av förbrukning. Men det har ju inte så mycket med statliga fastigheter att göra…
Rent tekniskt så ju varje statlig budgetkrona skapad. Skatt som betalas till staten upphör att existera.
Men så länge det finns tillräckligt hög skatt på de rikaste och det finns ledig produktionskapacitet i samhället, kan man ofta ändå höja penningskapandet för förvaltning eller reparation av kulturarvet.
Sedan om det privata skulle ta över kulturarvet, skulle antagligen samma objekt säljas ut gång efter gång för att skapa spekulationsvinster. Denna är ju då privatlånefinansierad spekulation vilken är mycket högre risk för finansiellt.
Man skall för övrigt också inte bara se produktion som produktiv för vad det går att köpa för varor och pengar utan också konsumtion samt reella behov. Reella behov kan vara långvarig placering på hem för långtidssjuka. Verksamheetn producerar inte så mycket, men de anställda behöver ändå lön.
Det vi vill ska finnas att köpa för våra pengar är ju bara indirekt produktion, det direkta vi villa kunna köpa är tillfredsställandet av våra reella behov. Här i ingår att kulturarvet inte i onödan privatiseras.
Sant. Skatt är till för att hindra den inflation som en motsvarande statlig utgift skapar.
Men mer pengar i systemet utan att det finns mer att köpa för pengarna innebär bara att den som får de extra pengarna kan lägga beslag på det ”någon annan” skulle ha lagt beslag på annars. Dvs en sorts skatt. Möjligen med en viss inflatorisk effekt.
Om det inte finns ett skäl att sprida omkring pengar för att öka köpkraften förstås.
En möjlighet vore förstås att sprida statliga pengar samtidigt som bankerna förbjuds att låna ut pengar de inte har. Men det är kanske en annan fråga som inte har direkt med fastighetsverket att göra.