Tillväxt utan att satsa pengar. Tidöavtalets finansminister Elisabeth Svantesson förespråkar i en intervju med Dagens Nyheter en politik som betonar ökad tillväxt för att lösa Sveriges investeringsbehov. Böckerna ”Underskottsmyten” av Stephanie Kelton och ”Entreprenörsstaten” av Mariana Mazzucato väcker frågor om Svantessons förslag. Svantesson antyder att tillväxt kan uppnås utan att staten skapar pengar själv.
Kelton och Mazzucato ifrågasätter tanken på att staten effektivt kan uppnå tillväxt utan att staten skapar pengar. Dessa två ekonomer argumenterar för att statligt skapade pengar kan finansiera nödvändiga investeringar och främja ekonomisk tillväxt. Detta kan gälla till exempel områden som infrastruktur, utbildning och miljövänliga initiativ. Deras resonemang kastar tvivel över Svantessons förslag att upprätthålla en politik med återhållsamhet och undvika att skapa pengar för att finansiera investeringar. Svantesson är rädd för en tämligen låg statsskuld på bara 75 %. Detta blir för mig att hon inte konkret tar sig an våra underskott inom bemanning, sjukskrivning, järnvägar, vägar, vattenresurser. Men det är ju så att mindre statliga investeringar gör att samhället får förlita sig på privata aktörer. Detta gör kapitalet rikare. Men ofta blundar man då för de fattigas behov.
Riskabelt blanda in privat kapital
Vidare antyder Svantesson att regeringen vill genomföra investeringar med stöd av privat kapital. Finansministern antyder också att strukturomvandlingar för att få folket att arbeta ännu hårdare kan behövas. Svantesson vill inte att staten tar på sig skulder. Men detta är sällan en gångbar lösning.
Investeringar i samarbete med den privata sektorn kan ofta bli mycket kostsamma och ineffektiva för samhället som helhet. Ett tydligt exempel är byggandet av Nya Karolinska sjukhuset. Samarbetet med privata aktörer resulterade där i betydande överkostnader och problem. Ett annat exempel är när staten blandade in privat kapitalstöd till statliga byggsubventioner av billiga hyresrätter på 1980-talet. Detta fördyrade produktionen mycket och kan ha bidragit till 1990-talets finanskris.
Privata investeringar är inte en lösning på Sveriges investeringsbehov. Det är inte nödvändigtvis en enkel eller effektiv strategi. Det kan vara mer gynnsamt för staten att överväga alternativa finansieringsmetoder, inklusive statligt skapade pengar. Detta kan säkerställa att investeringar gynnar samhället som helhet och inte bara vissa privata intressen. #Ekonomi #Tillväxtpolitik #StatligFinansiering #PrivatSamarbete
Problemet är ju att det inte finns nån anledning för privatkapitalister att investera om det inte rimligt säkert finns nån som vill köpa upp den ökade produktion investeringen skulle leda till. De vill gärna kalla sig ”riskkapitalister” men risker är det sista de vill ta.
Precis