Riksdagenöppnade 18 juni 2024 dörren för kärnvapen i Sverige. Detta riskerar att provocera Ryssland och öka risken för konflikt. Vi borde aldrig ha gått med i NATO och än mindre ingått i DCA-avtalet så villkorslöst som vi gjorde 18 juni 2024. Rösta mot DCA du med!
Omröstning 18 juni 2024
DCA-avtalet en form av svensk kapitulation
Bara viss rätt till information
Sveriges begränsade möjligheter till kontroll
Sverige ett militärt brohuvud – högre risk
Sverige ett militärt brohuvud för Väst. Den risken löper vi. Historiskt sett har Ryssland inte visat någon vilja att angripa Sverige som en neutral nation och som en viktig del av Väst. Men med Sveriges ökade militära samarbete med väst och USA genom NATO och DCA-avtalet, kan Ryssland känna sig hotat och provocerat nog att överväga militära åtgärder. Flera journalistiska artiklar och historiska analyser understryker att Sveriges neutralitet tidigare fungerat som en stabiliserande faktor i regionen. Att vi nu blivit en del av NATO och håller på att acceptera
DCA-avtalet så villkorslöst är ett allvarligt misstag som kan öka spänningarna ytterligare.
Nato – Från Försvarspakt till Expansiva Krig
Nato har historiskt sett varit en försvarspakt med syfte att skydda sina medlemsländer från yttre hot. Under de senaste decennierna har dock Nato förändrats och involverats i flera expansiva krig, inklusive Libyen, och nu finns det en oro för att Nato kan användas i konflikter i haven runt Kina.
Inledning
Nato grundades 1949 som en försvarspakt med uppdrag att säkerställa säkerheten för sina medlemsländer. Men organisationens roll har förändrats över tid, och idag finns det exempel på hur Nato har deltagit i offensiva operationer.
Från Försvar till Expansion
Efter kalla krigets slut har Nato gradvis rört sig bort från en strikt defensiv roll. Sverige ett militärt brohuvud för USA är vad vi riskerar 18 juni. Ett tydligt exempel på denna förändring är interventionen i Libyen 2011. Nato-ledda styrkor genomförde då en militär intervention som resulterade i störtandet av Muammar Gaddafis regim. Interventionen, som initialt var motiverad som en humanitär insats, har kritiserats för att ha lämnat landet i kaos och bidragit till långvarig instabilitet . Dessutom visar många artiklar på att Libyen inte var mindre humanitärt än andra afrikanska länder. Snarare hade landet större välfärd i sig. Men Gaddafi hade försökt frigöra Afrika från beroende av dollarn vid oljehandel. Detta hotade USA:s rikedom.
Interventioner i Mellanöstern
NATO:s engagemang i Mellanöstern och Nordafrika visar på organisationens förskjutning mot offensiva operationer. Libyen-interventionen är bara ett exempel; NATO har också varit involverat i konflikter i Afghanistan och Irak. Dessa insatser har ofta lett till kritik för att skapa mer instabilitet än de löste problem, samt för att agera på sätt som många menar går emot organisationens ursprungliga försvarsinriktning.
NATO och Asien
Med skiftande globala maktbalanser har NATO också börjat rikta blicken mot Asien, särskilt haven runt Kina. Kinas ökade närvaro och militäraktivitet i dessa områden har lett till oro bland NATO-länderna. Det finns en risk att NATO kan bli involverad i konflikter i denna region, vilket skulle kunna eskalera spänningarna ytterligare. Men risken för krig beror också på globaliseringen.
Globalisering som Militär Kolonialism
Globaliseringen har ofta hyllats för att skapa ekonomisk tillväxt och global samverkan. Men bakom denna fasad döljer sig en form av modern kolonialism som bygger på militärt våld och exploatering. Denna utveckling bäddar för konflikter och bidrar till omfattande miljöförstöring.
Militarism och Kolonialism Globaliseringen drivs av starka ekonomiska intressen som ofta backas upp av militär makt. Denna form av nykolonialism säkerställer att rika länder kan fortsätta att utnyttja resurser från fattigare regioner. Genom militär intervention och politisk dominans kan dessa stater bibehålla sin överlägsna ställning, vilket skapar och vidmakthåller en global ojämlikhet.
Miljöförstöringens Pris Den globala ekonomins krav på ständigt ökande produktion och konsumtion leder till massiv miljöförstöring. Avskogning, förorening av vattenkällor, och utsläpp av växthusgaser är direkta resultat av en globaliserad ekonomi som sätter tillväxt före hållbarhet. Den militära aspekten av globaliseringen bidrar ytterligare till denna destruktion, då krig och konflikter ofta resulterar i miljökatastrofer.
Fredlig Samverkan och Självförsörjning En alternativ väg framåt är att verka för fredligt samverkande men självförsörjande stater. Genom att prioritera lokal produktion och hållbara ekonomiska system kan länder minska sitt beroende av globala marknader och militär intervention. Detta skulle inte bara minska risken för konflikter, utan också bidra till en mer hållbar och rättvis värld. Istället för att starta krig för att bevara ojämlikheten som globaliseringen skapar, bör fokus ligga på att bygga starka, självständiga samhällen som samarbetar för gemensamma mål.
Geopolitiska Spänningar och Upprustning
Denna nya expansiva inriktning för NATO sammanfaller med en bredare trend av militarisering i Västeuropa och andra NATO-länder. Militärutgifterna har ökat kraftigt, och politiker från olika politiska läger betonar vikten av ett starkt försvar. Europas försvarskapacitet har stärkts, och investeringar i krigsmateriel har nått rekordnivåer.
Kritik och Konsekvenser
Kritiker hävdar att NATO:s förändrade roll riskerar att göra organisationen till en destabiliserande kraft snarare än en säkerhetsgarant. Genom att delta i offensiva operationer och interventioner kan NATO skapa fler konflikter än det löser. Detta kan leda till långvarig instabilitet i de drabbade regionerna och i Sverige. Dessutom finns det farhågor att denna offensiva inriktning kan provocera fram nya fiender och eskalera befintliga spänningar.
Förbjud kärnvapen i Sverige!
Nej till DCA!
Håller med.
Ja Sverige måste förbli en kärnvapenfri zon!!
Din artikel ger en förträfflig överblick om frågor som måste uppmärksammas
Christer
Precis!
Natos strategi kan läsas på https://www.nato.int/cps/en/natolive/official_texts_27433.htm. Där kan man bland annat (i p 24) läsa att avbrott av leveranser av råvaror är en krigsorsak.
Men bortsett från detta förundras man över västetablissemangets gränslösa arrogans som inte motsvaras av de kompetenser som behövs. De tror tydligen att de fortfarande lever på 1900-talet, fortfarande har industriellt monopol, och kan kommendera fram t.ex. råvaror. Medan de i verkligheten betyder allt mindre. Inte minst på grund av sin dumhet att uppmuntra s.k. outsourcing av produktionsresurserna på 80-90-00-talen. Ty den som sköter produktionen sköter också utvecklingen.
En del tycks begripa det, t.ex. en så osannolik person som EUs utrikeskommissionär Josep Borrell som varnade sina kolleger för att med sin arrogans och sin dubbelmoral stöta bort hela världen, se https://responsiblestatecraft.org/munich-security-conference-gaza-israel/. Men han är ett undantag.
Ja, sedan århundraden tillbaka vinner det land ett krig som har bäst industriella produktionsförutsättningar. Det är på tiden elelr till och med i grevens tid att skapa en värld utan vinnare och förlorare.