M går till frontalangrepp på fem fronter mot vanligt folk inför höstens val. M vill ha bort sistinförstut-regeln i LAS. Denna skyddar alla, bl.a. äldre som inte orkar jobba så hårt som de starkaste unga men som kanske har mer att erbjuda på andra sätt. Att ta bort turordningsregeln skulle också drabba de kvinnor och andra som utsätts för sexuella trakasserier. Ju osäkrare anställning, desto svårare är det att hävda vilken rätt det än gäller.
M vill överge den svenska modellen om att arbetsmarknadens parter sätter löner och kollektivavtal. Förstaanställning för såväl unga som nyanlända ska ha lagstadgat lönetak. Det M inte inser är att om låg- och medelinkomsttagarna har goda löner eller ersättningar så kan de konsumera så att det blir vinster till företagen och skatter till det offentliga.
M vill, utöver att hantera situationen med Hamnarbetarförbundet i Göteborg, också minska möjligheten för facken till sympatiåtgärder med andra fack.
M vill återinföra den automatiska utförsäkring efter en viss tid som Alliansen införde 2006-2014 och som S tog bort bl.a. för cancersjuka.
M vill återinföra de gamla reglerna om offentlig upphandling som inte tillät hänsyn till om budgivare följde kollektivavtal.
Visst behöver akademiska examina löna sig bättre, särskilt för kvinnoakademikeryrken, precis som kvinnoarbetaryrken behöver löna sig bättre. Men i ett gott samhälle har alla medborgare hyfsat likartade villkor. När man försämrade arbetsvillkoren för flyktingar i ett mellanösternland, ledde det till att de infödda medborgarna blev utan jobb istället.
Vi får allt fler och starkare finanskriser sedan den nyliberala eran med sämre villkor för vanligt folk inleddes runt 1980 efter inspiration från Thatcher och Reagan. Konsumtionen har efter denna tid hållits igång med att lånebaserad köpkraft ersatt inkomstbaserad köpkraft. När folk inte har råd att betala igen sina allt större lån, så faller den lånedrivna samhällsmodellen som korthus.