Vem är ekonomin till för?

Olof Manner funderar i Affärsvärlden över om demokratin är kapabel att lösa EU-ländernas ekonomiska situation. Detta reser frågan om vem ekonomin är till för.

Olof Manner reflekterar i Affärsvärlden över ekonomins förutsättningar i EU och hur lång tid det kan ta innan Europa kommer på fötter igen. Han skriver: ”Demokratins styrka ligger i att folket får bestämma vilka som styr. Demokratins svaghet ligger omvänt i att politiker som försöker genomföra långtgående, impopulära – om än nödvändiga – åtgärder har en tendens att försvinna till förmån för dem som lovar runt. Orkar demokratin driva igenom de åtgärder som krävs för att Europa ska komma på fötter?”

Under ytan i citatets resonemang vilar outtalad frågan om vem ekonomin är till för.

Jag menar att vetenskapligt kan aldrig privat ägande bevisas. Juridiskt äger du en sak om du förvärvat den genom laga fång från en person som i sin tur förvärvat den genom laga fång. Men i slutändan av denna cirkel har någon startat ägandekedjan genom att stjäla från naturen. Detta fång äger rum i en rättslös tillvaro. Det som avgör om man skall ha rätt att ta saker från naturen är den mänskliga omgivningens sociala acceptans. En rimlig anledning till att godkänna naturstölden är om den privata äganderätten gynnar den mänskliga omgivningen. Om den inte gör det, kan den mänskliga omgivningen precis som den en gång erkände lagligheten i naturstölden ta tillbaka acceptansen.

Jag menar dessutom att eftersom naturstöld äger rum i ett rättslöst tillstånd får inte en enda proteströst finnas för att naturstölden skall vara legitim. Legitimationen av en naturstöld är en rättsfiktion och kan bara vara legitim om alla håller med.

Alltså privat äganderätt bör bara accepteras i den mån den gynnar folket. Om nu den privata äganderätten förhandlar sig till sådana anspråk att den kräver nästan ett tillintetgörande av den sociala välfärden som nu sker i Grekland och flera andra euroländer, bör då inte majoriteten kräva att skulderna avskrivs och att vi börjar om på ny kula?

Skall privat äganderätt vara till för att gynna den privata äganderätten? Då är demokrati kanske dåligt? Eller är privat äganderätt bara acceptabel så länge som den gynnar den allmänna sociala välfärden och sysselsättningen? Då är demokrati bättre.

Källa: http://www.affarsvarlden.se/tidningen/article3488467.ece